Godistjuven Minelle Rebell
En blandning av modiga Pippi, en aning kaxighet och självförtroende likt Lotta på bråkmakargatan och påhittig som Lisabeth i Madicken som pillar in en och annan ärta i näsan. Så skulle man kort och gott kunna summera Minelle.
Är hon sugen på godis då klättrar hon på skåpluckorna, upp till godisstället och tar godis. Vill hon inte ha skor en morgon då går hon barfota i skarnet ut till bilen (trots minusgrader). Hittar hon en penna och tycker att soffan ska vara randig istället för beige, ja då målar hon soffan. Det är många gånger hon har sin otroligt söta charm att tacka, för visst gör hon oss gråhårig i förtid, men hon livar upp vår vardag och ger oss många härliga skratt.
Jag älskar att hon har lite (läs:mycket) riv i sig och otroligt mycket vilja. Ingen sätter sig på henne inte. Jag hoppas att hon fortsätter vara likt vår 2 åriga Minelle-rebell hela livet. Världen behöver fler sådana ♥
Med ett julnaket Mini Gråbo och kli i fingrarna....
Jag har ju gått all in på julpyntet i år. Det är nästa ännu roligare att julpynta hus i miniformat. Likt Mini Gråbo. Vår älskade lekstuga. Jag tog dessa bilder i fredags, när Minelle och jag rekade inför julpyntandet! Det blir bra att fixa i början av nästa vecka tänkte vi. Icke!... tyckte bacillen som totaldäckade mig senare på fredagkväll!
Sängliggande och kli i fingrarna. Men då blir det mer tid för eftertanke. "Planerandet är halva nöjet" brukar man säga, undrar om det gäller julpyntandet också?
Vi har små miniadventsljustakar som ska upp i varje fönster, så mysigt att se det lysa där nere i stugan när man ska gå och natta hönorna på kvällen. Kiosken tänkte jag klä in i lite granris och fästa en ljusslinga runt. Sen måste jag ju göra en liten skylt "Milton & Minelles julmarknad" att hänga upp, önskan vore lite glöggmingel och lussekatter med nära och kära framöver, vi får väl se om vi kan göra kiosken corona-säkrad. Och en liten gran, såklart, som vi knycker från gammelfarfars marker.
Återkommer med bilder så fort jag är på benen igen och får möjlighet att strössla lite julmagi över Mini Gråbo!
Pass på! Vinter är här!
Feber, huvudet fullt av snuva och ett vitt täcke av snö. Tusan också, varför skulle jag bli sjuk just idag? När vintern för en gång skull tittar förbi. Prognosen visar dessutom att den endast är här på snabbvisit. Och julkorten! Vad gör vi med de? Våga-vägra-höst-slask-novembermörka-julkort!
Jag har en plan, utbrister min käre man...Jag springer ut, stället kälke, fäll och julgran på plats. Hämtar barnen, springer ut och sätter de fint på plats så kommer du efter med kameran.
Lite likt filmen Snowroller, med familjen vid kortautomaten. In! Ut! In! Ut, ni vet? Haha!
Allt gick enligt planerna. Tills vår lilla trotsiga 5 åring absolut inte ville ta några bilder just då. Varför? Näää, ingen speciell anledning, bara inte j u s t n u, förstår ni. Så Minelle fick agera fotomodell själv en stund, tills brorsan mjuknade upp lite.
Sådärja. Vilket teamwork. Många härliga bilder blev det. Barnen fick ett varsitt kinderägg för "besväret" och sjukling-mamman fick sig en tupplur på kökssoffan efteråt. Alla nöjda och glada. Brilliant idé papsen! Nu slipper vi gråta floder när snön töar bort.
Ssssh, skräm inte Nissen!
(inlägget innehåller en Adlink till det lilla advetskalenderhuset som jag tipsar om länst ner i inlägget)
Om jag kallade mig galen i jul innan jag blev mamma så är jag spritt-språngande-jul-hallabandola-galen nu när jag har två små mini-me att dela denna högtid med. Man får leva ut julmagin på ett helt annat sätt. Tomten med flygande renar är plötsligt verklighet igen. Att adressera brev med "Nordpolen" innehållande önskelistor. Att dricka varm O´boy, mysa med tända ljus, klädd i pyjamas och med julkalendern på TV kyliga mornar. Att lyssna efter tomtesteg på taket, när han är där och rekar dagarna innan jul. Och längtan. Nedräkningen.
Att hämta ner säcken med julpynt från kattvinden är något Milton frågat efter sen september. När farmor Carina kom med fönsterdekor (klistemärken) med snöstjärnor och tomtar i början av oktober så åkte de upp direkt, inne på hans rum. Jag har mött min överman. Folk tycker att jag är tidig som vill dra igång julmyset i mitten av november.
Kan ni gissa om han blev glad när jag visade honom detta hus? Han har varit framme till vår lilla Nissedörr flertal gånger och viskat att han gärna önskar att Nisse lägger brev till honom där i lådorna, nu under decembermånad.
"...eller kanske något gott, om det är en lördag"
Han har fått för sig att man måste viska till Nissen också, så han skäller på syrran när hon ställer sig precis bredvid honom och försöker upprepa vad han precis sa, men i decibelnivå x100.
" Ssssh, Minelle! Du skrämmer ju Nissen!"
Och det är precis vad jag, eller Nissen då såklart, tänkt göra. Ett litet brev eller hälsning, varje dag från 1:a december, fram till självaste julafton. Kan vara bara ett litet: Hej där!, något busigt eller en liten utmaning... eller kanske något gott. Vem vet?
De må vara bland det gulligaste jag sett i kategori julpynt. De mysiga ljustakarna i fönstren, den fina kransen på dörren, faluröda träfasaden, hela kitet!
En sån där som ska hänga kvar i många år och ge barnen ett nostalgiminne. Tänk när vi plockade fram Nissehuset varje år.
”Vi tar över härifrån, mamma”
Jag köpte tulpanlökar på helgens torgmarknad nere på stan. Har ångrat mig varenda vår hitills för att jag inte har något tidigt blommande vårtecken i rabatterna. Man vill ju liksom njuta av det så tidigt som möjligt.
Ett av ställena jag satte lökarna på var i rabatten vid verandan. Då får jag njuta av krispiga tulpaner varje gång jag kommer hem till våren. Kanske ett av världens bästa välkomnande.
Men så hann jag inte så mycket längre, förns de här två stod vinglandes över de hål jag grävt fram för lökarna
"Mamma får jag lägga ner lökarna? Jag vet att den spetsiga sidan ska vara upp, för där kommer blomman sen"
Eeeh, ja, jaha, ja men visst!
Minelle tar ju snabbt efter alla brorsans påhitt (jo tack, både de bra och de lite sämre påhitten..) och började kasta ner lökar i hålen även hon.
Så trampade de vidare till nästa rabatt, grävde hål och lade ner llökar även där.
Jag blir ju glad av det jag ser och njuter varje minut. Dels att de ser och lär men att de också så gärna vill vara med. Oavsett vad vi gör. Strax innan hade de hjälpt Jack att klippa ner en buske. Tänk att de tycker att världen är spännande och rolig,
även när det bara handlar om att klippa ner några torra grenar.
Tänk när vi nu till våren får plocka in en bukett av Milton & Minelles odlade tulpaner. Längtar.
Vrålåk i allra finaste kostymen
Nu har vi kalasat färdigt vår älskade 2åring. Hon fick 90% presenter innehållande Pippi, eller iallafall relaterat till Pippi. Så lycklig! Den resterande "10procentarn" (jag är dålig på matte så ni får ta det här med procensatserna
med en nypa salt) är hennes nya vrålåk!
Hennes alldelles egna balanscykel, så fin!
Ordentliga däck och matchande gröna fälgar. Och med fikakorg, eller plats-för-bebis-korg. Eller båda. Det är tur dockan inte är så stor.
När hon slet upp paketet på morgonen vart hon överlycklig men efter det har ändå varit lite avvaktande, sneglat lite på den, satt ner dockan i korgen men inte aå mycket mer än så. Men så har vi haft den lutad mot väggen på verandan (jag menar
hallå, den är så fin att den funkar som inredningsdetalj!) så har vi sett att hon "i smyg" sätter sig på cykeln, med dockan i korgen. Lilla smulan.
Så när hon är redo, då packar vi ner "bebis", lite bullar, några festis och trampar oss ner ända till MiniGråbo (lekstugan 20m från huset) och tar oss en picknick. När hon är redo.
Pippikalas på Gråbo
I söndags fyllde vår älskade snutt 2 år! Så vi har kalasat hela helgen, med kalastema PIPPI LÅNGSTRUMP! Såklart!
Jordgubbstårta inspirerad av pannkakstårta, Pippiballonger, Pippimuffins och en hel del Pippi-presenter dessutom!
Vi har delat upp kalasen i många små detta år, med tanke på situationen med både "dumma bacillen" som Millpill kallar den och semestertider med när och kära på resande fot. Men Pippitema på samtliga!
En Kling till saften? Eller Klang kanske?
Egengjorda Pippi - cake topper! En självklarhet när mamma jobbar med att designa kalasdekorationer hela dagarna!
Barnens gammelmormor är världens bästa kalasfixare när det kommer till fika! Varje kalas får vi kakor och bullar som hon bakat, smakar-alltid-toppen-garanti!
Jag var lite sugen på att blanda alla mina loppade kaffeserviser, det hade känts väldigt "Pippi" med massor av udda koppar, men nu blev det dessa! Premiär för den nyaste servisen i samlingen!
Finkläder på finkalas! Miltons favvoskjorta och Minelle i sin Pippi-klänning! Tur hon fick 2 nya under helgen, så slipper vi tvätta denna varje kväll, då hon vägrat någon annan outfit de senaste 3 veckorna!
Såhär såg tårta nummer 2 ut! Tårtorna smakar precis desamma men med lite olika utseenden! Jag fick många fina DM och kommentarer för tårtan på Nell & the lions instagram och födelsedagsbarnet
själv, ja hon älskade den! Speciellt "Pippi & Dubbidubb" så den tänke jag placera på hennes rum (eventuellt i blomkrukan) efter vi har kalasat klart!
Med ponnyn på axeln
Inlägget innehåller affiliatelänkar
Så fyller hon snart två år. Denna Pippi-total-tokiga-tjej! Presenterna och temat för kalaset blev ganska givna i år. Är det något hon älskar så är det just "Pippi, Annka, Tommi, Dubbidubb och Nisson".
Något mer hon gillar är hennes lilla handväska. Det är så mysigt när hon kommer och rullar dockvagnen med ena handen och håller handväskan lite tjusigt i andra. Man kan ju aldrig få för många väskor, så det är väl klart att hon ska ha en med självaste Dubbidubben på!
Pippi-pusslet hittar ni här! (Åhlens 179:-)
Så gillar hon att plocka, pilla och dona. Smått och pilligt. Lägga hit och lägga dit. Minns ni det gamla spelet "Mix-Max" När man skulle para ihop männsikor från olika yrken, deras huvud, kropp och ben? Detta är Pippi-versionen i trä, fast utan spelregler, man gör lite precis som man vill.
Så får hon dessutom ett litet Legoset, en ny Pippidocka samt en lite större present, som jag tänkte visa er i ett eget inlägg här inne.
Imorgon går första kalaset av stapeln! Då ska vi duka med Pippi-ballonger, Pippi-cupcakes, Pippi-tårta osv. Ska bli så roligt att få ge henne ett kalas som hon själv älskar, som en 2-årings Pippi-dröm!
Sommarpärlor
En av sommarens pärlor. Att ge sig ut på kvällstur i båten.
Kanske inte jätteofta fiskelycka men desto mer livskvalité och lycka över lugnet som lite bris på sjön kan ge.
"Kanske vi fångar en bläckfisk? Eller en haj?" Önskar Milton.
Barn i flytväst eller badräkt är det allra sockersötaste ett öga kan skåda. Och när det kommer en dos syskonkärlek så blir det lite extra socker strösslat! Gull!
Nu är det fler dagar sen sist, regnet har faktiskt hindrat oss. Dessa bilder är från midsommardagen, därför är midsommarstången och fikakorgen medpackad. Fast de är klart, vem försöker jag lura? klart fikakorgen är med oss varje gång, haha.
Som en sommardröm...
När jag var liten så läste mamma och pappa en bok. Femtioelva gånger, varje kväll, på ett ungefär. De har återberättat hur de kunde boken utantill och "läste den" ofta i mörkret. Det var rim, och min pappa avskyr rim, men vad gör man inte för
sina barn?
"Olivias nya klänning." Kort och gott handlar om en flicka som så gärna vill anväda sin nya finklänning trots att mamma säger att hon ska vänta, så går hon ut och plockar blommor i den och får massa fläckar på den....
Olivia somnar ledsen men mamma överraskar henne genom att brodera små blommor på klänningen och hänger dene på stolen så Olivia ser den när hon vaknar... ser ni vart jag vill komma?
Ja , man kan tro att Minelle har busat och fläckat ner en klänning igen (det är vardag här hemma) men inte denna gång. När jag såg denna sommardröm till blåsa så var det Olivias klänning som dök upp i tankarna.
Minelles midommarklänning. Med broderade blommor. Hjärtat skuttar till. Nästan gråtvacker.
Vi får väl se vad pinglan själv säger när hon ska klä sig imorgon, det är nämligen bara Pippiklänningen som gäller nu. Och "bezz" (keps)... köpte en så fin solhatt till henne i början av sommaren. Så fort jag kommer med den skriker hon
"NEJ!" Springer fram, drar den ur händerna på mig, lägger på marken och sparkar på den. Den egna viljan finns där, minst sagt. Inte nådigt. Så jag låter henne få ha sin bezz helt enkelt.
Det hon däremot mottog väldigt glatt var dessa glajjor som jag & Jack sa samtidigt i kör när vi såg "de där skriker det Minelle om" och japp, hon älskar de, likt den primadonnan hon är. Haha, skruttan, så mycket skratt och gråa hår hon hunnit
ge oss på dessa två år ♡
Den lilla hönsmman i sina blommiga brallor
Den bästa tiden är nu. Det är vi nog alla överens om. Den lilla men ack så lyxiga vardagen med att kunna ha öppen dörr direkt ansluten till trädgården, flytta lunchen ut på altanen och plocka in en bit av trädgården i form av buketter (en salig blandning av både småhandsplockade maskrosor, men även syrén och vallmo). Några som också njuter av att få äta lunch ute och även äta upp en del trädgårdsbuketter är hönsen. Vår alldeles egna hönsmamma i miniformat förser de med lite smarriga rester från vår altanlunch.
Ser ni löpsteget Tilde (bruna hönan) tar när hon får syn på den gula Kockums-grytan? Då vet de att det vankas godsaker!
När vi är ute så får också hönorna vara ute, oftast. Så himla mysigt att ha de strosande runt barnen som far förbi på en och annan sparkbil eller med en fotboll. Nyfikna och nästan aldrig rädda numera, efter att ha haft hönsmamman i miniformat hängande efter sig det senaste året, så länge som hon kunnat ta sig fram på egen hand.
Judith & Judith, aka. the twins.
Snacka om att vi njuter både de som är fjädriga och inte, av lite värme och sol efter några dagars regn! Äntligen! Låt rosorna nu gotta till sig i solen och klättra längs med hela hönsgallret.
Under veckan ska vi försöka bygga rosspaljé bredvid vårt soldäck, för att boa in uteplatsen lite. Ska även olja in däcket om nu vädret tillåter. Men så ska vi se till att bara njuta också, av att vi faktiskt är här nu, vi är mitt i våren med raska steg på väg in i sommaren, alldeles underbart, visst?
Vi flyttade in i vårt hus för ganska exakt 6år sedan, och denna tid på året påminner mig alltid om den känslan. Hur lycklig man var över att ha ett helt hus och trädgård att vistas på och roa sig i. På våren och sommaren blir man maxad husägare, man får liksom ett stort extra "rum" i och med trädgård och altan på sommaren.
Minimalt teparty med lite rawr!
Det är något med påsken. Den kommer liksom hand i hand med våren, den bjuder på några extra lediga dagar, den ger tid för att umgås och den är ändå kravlös.
För oss blev faktiskt påsken nästan som vanligt (trots den onda bacillen som han säger Milton), förutom kortare påsk-kärringsrunda (de äldre grannarna får ett extra påskbrev nästa år istället ) och inget påskbesök hos barnens gammelmormor, hon ska få en påskpresent på dörren istället ♡
På fredagmorgon började vi dagen med äggjakt, då hade påskharen (aka. farmor & farfar) lämnat en målad skattkarta i MiniGråbos brevlåda. Milton följde den till punkt och pricka, som ledde de fram till stora skatten precis vid grillplatsen här hemma på gården. Lördagsgodiset kirrat och klart!
På lördag var det dags igen, men då var det pyssel-mama herself (inte varje dag jag kallar mig det..) som ordnade äggjakt nere vid MiniGråbo. Tillsammans med äggjakts-kitet fick Milton och Minelle leta efter påskharens morötter...
...som leddde fram till skatten. Ett påskägg fyllt med kinderägg (mina barns stora kärlek i livet) och en varsin påskpresent. Vi försöker hålla ner vårt bidrag till godiskonsumtionen på påsk för vi vet hur givmilda våra nära och kära brukar vara på den fronten, därför får de istället lite godis men också en varsin liten present.
Milton älskar dessa små uppdrag. Gör mig lite extra lycklig, då jag älskar att hitta på dem. Jag har längtat hela mitt liv på att få orda skattjakter åt mina framtida barn. Nyp-i-armen-ögonblick.
Milton, Minelle och Tilda. Tre nöjda skattletare. Tilda är dockan om ni undrade. Dockan som följer med på allt som Minelle kan tänkas hitta på.
Legoooo! Båda barnen älskar småpill. Vi köpte faktiskt denna (klicklänk) till Minelle. En chansning då vi som sagt vet att hon allra helst leker med minimala saker (hon älskar bl.a dockskåpsmöbler och brorsans smålego) och vilken fullträff! Vi får te serverad i dessa 4 mm små kopparna dagarna i ända, teparty tillsammans med "raaaaawwr" som hon döpt odjuret till. Att själva slottet ligger i en bärbar bok är en genialisk uppfinning. Förvaring och lek i ett. Måste vart en förälder som skapat just den legomodellen, haha.
Gratis glassar för fegisar
Minelles fjuniga vänner. Låter som en barnbok men är vår vardag. Finns ingen som är lyckligare än Minelle för våra hönapönor. För någon vecka sedan fick Milton och Minelle en varsin träkyckling (att hänga i riset) av sin farmor. Vem tror ni Minelle springer till direkt, för att visa upp sin nya fina kyckling? Jadå, hönapönan. Jagar den där stackars förvirrade hönan med en träkyckling, haha.
"Titta pippin, titta!"
Och vem är det hon springer in till för att bjuda på glass (extra delikat i tyg, direkt från MiniGråbo) Jadå, hönapönan.
"Nam nam pippin!"
Nä, ingen pippi var särskilt sugen på glass. Fegisarna sprang in i hönshuset.
Efter lite glasscafé tog vi årets första lunch på altanen. Alltså det pirrar i hela kroppen när jag tänker på att det här är startskottet på en (förhoppningsvis) låååång tid av värme, sol, grönska och vardagslyx. För mig maxar kreativiteten när vi går mot dessa ljusa tider.
Barnen jublade när gungan kom fram på altanen igen. Jag smög fram den när de var mitt uppe i leken, hann sätta mig med kaffekoppen och njuta i 5 min... då fick barnen syn på den och jag hamnade istället i en korgstol, vid bordet. haha. Men då kunde jag måla mig en ny månad till kalendern i kontoret.
Tadaaa!
Bullet journaling - i sin allra enḱlaste form. Älskar den här gröna kalkfärgen på kontoret. Hade en skvätt färg kvar över så jag har fortsatt och målat ytterligare en vägg här hemma. Det är tur att det är tid för uteprojekten nu, annars kanske jag hunnit måla om hela insidan grön, haha.
Säsong Gråbo på glänt
I skrivande stund (20:01) så är det fortfarande ljust ute. Wow så fantastiskt skönt, lugnande och välbehövligt. Plötsligt får vi flera timmar längre dagar. Plötsligt känns det mer naturligt att vara utomhus och greja tills klockan är långt in på kvällen. Det är vår och vi har det allra gosigaste och ljuvligaste tid precis just nu framför oss. Skön känsla. Säsong "Mini Gråbo på glänt " är nu även igång! Under hela helgen har vi öppnat upp lekstugan för lek, dörren på glänt och Minelle plockar in och ut med fikat på den lilla altanen.
Granriset byttes ut mot de blommande pelargonerna (oja tvära kast, inget mellanting!), de små trädgårdmöblerna intar plats på minialtanen och ingen är lyckligare än Minelleskling. Fick hon så skulle hon nog flytta ut. Hon har längtat hela vintern.
Nu har hon även upptäckt kassa-apparaten som gammelfarmor fyndade åt barnen på loppis förra sommaren. Så nu vet vi ju vem som kommer sköta glassförsäljningen i Gråbo kiosken i sommar. Kanske inte blir de billigaste glassarna (så som hon slår på knapparna) men nog de godaste.
...och med bästa fikautsikten!
Så många timmar jag redan hunnit sitta på dessa (liiite för små för en mammarumpa) stolar och njutit av en och annan träglass, luftkaffe och tygtårta. Jag och Jack blir så bortskämda och servade av barnen i dessa stolar. Njuuuuter. Av alla projekt och renoveringar vi gjort är dett lilla minihus (inkl kiosk och altan) det absolut bästa. Barnen är bara 4,5 och 1,5 år gamla och de har redan hunnit ha så himla roligt och timmar av lek i MiniGråbo. I sommar ska vi ha grillkväll, kräftfest, kalas och en massa roligt här, tjohooo som jag ser fram emot det ♡
No biggie, bara en gråtig hönsmamma
Första riktiga jobbveckan och förskoleveckan för min lilla stora flickebebis är avklarad, kommentar på detta?
För Minelle - No biggie!
För mig - sentimental hönsmamma.
Jag jobbar ju numera hemifrån till 100% och är van att haft min vapendragare vid min sida 24/7 ända sen hon bara var en liten grodd i magen. Hon har älskat det, jag har älskat det.
Därför var första dagen nästintill outhärdlig. Hon har som tur var tagit väldigt enkelt på hela förskolegrejen, vinkat glatt vid lämning och verkar trivas som fisken i vattnet! Men jag däremot. När jag svängde in på gården var det så himla tomt i
baksätet, där det annars brukar sitta en liten donna och "diskutera" glatt med mig. När jag släppte ut honorna så stod det ingen övertaggad (vaaarje gång!) Minelle som hälsar de välkommen en efter en "heeej pippin!". Det var så otroligt tomt.
Det enda var att liksom köra igång att jobba direkt! För att fokusera på något. Och vips så flög ju timmarna. Herregud vad jag hinner med att röja undan massor av jobb på de timmarna, så skönt! Det är guld att ha timmarna med barnen
och Jack på eftermiddagen utan att behöva bolla jobb och gos emellan, utan numera bara kan ägna mig åt gos när de är hemma.
Idag har hela förmiddagen gått åt till att fota produktfoton, så nu på eftermiddagen unnade jag mig en förmån som egenföretagare, som jag liksom inte riktigt utnyttjat till fullo än, jag tog med mig en kopp kaffe, en bit mörk choklad och satte mig i soffan
med paddan för att redigera foton. Wow. Just ja, det är såhär en lugn stund känns, så skönt. I en liten stund till, tills abstinensen efter barnen sätter in!
Ni föräldrar vet antagligen precis vad jag pratar om ❤
Minelle och prinsarna
Minns ni småprinsarna i trädgården som jag sådde i början av sommaren? Idag skördare jag och min lilla mini-trädgårdsmästare nya frökapslar från överblommade vallmo.
En bukett vallmo, fast i kapselform numera. Så fränt tycker jag. Naturens cykel är fascinerande på många sätt.
Minelle och prinsarna. Plock-fia. Plockar i och plockar ur, och om igen. Så nöjd med så lite, min skrutta.
Hur fina? Praktmalva. Jag hade faktiskt glömt av att jag sått de och trodde att det var ogräs bredvid vallmon, tills "ogräset" poppade rosa!
Jodå, hon gör ju såklart rätt för sig och städar upp fint efter sig!
En ruffsig senblommande vallmovän. Det är en salig vallmoblandning som blommat här i pallkragen, ännu mer blandning blir det nästa vår när de nya fröna från kapslarna ska spridas ut hejvilt i rabatterna!
Ny kalender, ny människa
Ääääntligen har en sprillans ny kalender dimpt ner i brevlådan. Redo att fyllas med planer inför höstens nya äventyr! Iiiiih, kan knappt vänta...
Äventyr, med världens bästa "partner in crime" vid min sida. Så är det, ett helt halvår till ska jag vara hemmamamma med min lillälskling innan hon skolas in på förskola. Jag är så glad för det extra halvåret, eftersom det är det allra allra bästa
jag vet, att få njuta av dessa stunder i livet med mina små. Storebror på förskolan 3 dagar i veckan, alldeles lagomt, så får han även leka av sig lite med bästa vännen Sam. Han har längtat hela sommaren.
För en planerings/älskar-att-göra-listor-människa som mig så är en ny almanacka rena rama julafton. Beställde den från personligalmanacka.se och fick med ett gäng klistermärken, så den blir verkligen personlig. Vet inte vem som tyckte det var
roligast att välja ut alla de små märkena med glassar, vimplar, ord mm till de olika födelsedagarna och högtiderna vi skrev in idag, jag och Milton. Ser ni de små svamparna? De finns på varje blad i kalendern (olika motiv) och är såna
där fiffiga "kludd-bilder" perfekta att roa sig med när man t.ex sitter i telefonmöte.
Poff! Vattnet går
I skrivande stund är det exakt ett år sedan vi anlände till förlossningen, strax efter 23:00 sa det poff! (Ja, ordagrannt!) i min mage och vattnet gick. Sen var det fullt ös, haltar in oss till ett förlossningsrum, värkarna blir
plötsligt vrålstarka och lustgasen blir min räddare. Jack springer iväg med en barnmorska för att hon prompt skulle visa honom vart micron fanns, ifall jag skulle vilja värma vetekudden igen. Strax efter kommer krystvärkarna och jag tror att
Jack kommer missa hela förlossningen. Hon hade tydligen letat fram läsglasögonen och läst hela instruktionsboken högt för honom (skämtåsido såklart) ..
"faaaan också, jag skiter väl i en varm kudde just nu!"
Men så kommer han äntligen (tiden kändes betydligt längre när man låg där med värkar) och då kan jag äntligen slappna av och strax därefter så ligger hon där på bröstet, vår dotter, 00:29. Med världens finast kalufs. Inte undra på halsbrännan
jag hade. Jag kan faktiskt inte fatta att det bara är ett år sedan, det känns som att det var 100år sedan jag födde barn men som att Minelle alltid varit hos oss, galen känsla.
Dagen har gått åt till förberedelser inför morgondagens kalas och så har vi även hunnit med 1årsfotografering. Imorgon ska vi fira våran stor-lilla älskling!
Trycka in storsläkten på 5 kvadrat
(Inlägget innehåller reklamlänkar)
Det blir bara senare och senare inlägg på bloggen aka sommarlovsbloggning, det är först på kvällen man kommer inomhus igen och tid för skärm en stund. Men hörni, det är måndag idag och vi kliver in i födelsedagsveckaaaaa!
Mini-återanvändbar-kalastårta hittar ni här (från jabadabado)
Lillsmulan bli ett helt år senare i veckan!
Fick hon bestämma så skulle vi trycka in hela storsläkten och ta kalasfikat i MiniGråbo, hennes favoritplats för tillfället.
Liknande sockersöt miniservis hittar ni här (jabadabado)
Hon har trivts väldigt bra med att vi grejat med både soldäck och glasskiosk utanför MiniGråbo den senaste veckan. Hon har plockat inne i stugan med fikat och kastrullerna sen har hon kommit och tagit en runda på soldäcket för att kolla läget, sen
krypit tillbaka in för att fortsätta kafferepet.
Idag försökte hon klättra upp och sätta sig uppe på lilla mini-vedspisen också. Jisses! Hon tar varje tillfälle hon kan för att bestiga något, minns inte att Milton klättrade så på saker och ting. Bara senaste veckorna har hon blivit så stor och kaxig,
hon vågar sig på att utforska det mesta. Hjälp. Mvh, hönsmamman.
"Hejhej, välkomna in till mig på en kopp kaffe"
Om det blir kalasfika med hela tjocka släkten här inne återstår väl att se, men senare i veckan ska vi iallafall ha invigning av glasskiosken som just nu är under byggnation!
Värt varenda chiafrö och strössel i pannan...
Idag packade vi vagnen med bebis, kamera
och stativ för att ge oss ut på en lite annorlunda fotografering mot vad vi brukar... amningsfotografering. Jag har verkligen älskat att amma Minelle sen dag ett och har länge velat föreviga denna tiden i livet med fina bilder på
oss. Tiden går ju liksom alldeles för fort och man glömmer så snabbt, så idag tog vi tag i saken. Här är några av bilderna vi förevigade i trollskogen hemma i krokarna.
Jag tycker att det är så himla häftigt att jag haft möjligheten, och att min kropp har funkat för att kunna livnära och ge mina två barn den mat de behöver för att växa till sig, under deras 6 hela första månader i livet. Det
är ju riktigt coolt hur kroppen funkar. Och det har varit en sån trygghet, för både mig och lill-loppan.
Jag får ursäkta Minelle för varje litet strössel, smula och Chiafrö (älskar friggs riskakor med chiafrö & havssalt) som hamnat i pannan, men multitasking är något man blir expert på som mamma och det har många gånger blivit så när vi "lunchat
tillsammans". Jag tror att hon, precis som jag, tyckt det varit värt varje liten smula i pannan.
Bilderna vart precis så trollska och mysiga som jag hoppades på, han har blivit riktigt duktig med kameran, min man ♡
