”Vi tar över härifrån, mamma”

(null) 


Jag köpte tulpanlökar på helgens torgmarknad nere på stan. Har ångrat mig varenda vår hitills för att jag inte har något tidigt blommande vårtecken i rabatterna. Man vill ju liksom njuta av det så tidigt som möjligt. 



(null) 


Ett av ställena jag satte lökarna på var i rabatten vid verandan. Då får jag njuta av krispiga tulpaner varje gång jag kommer hem till våren. Kanske ett av världens bästa välkomnande. 


(null) 


Men så hann jag inte så mycket längre, förns de här två stod vinglandes över de hål jag grävt fram för lökarna
"Mamma får jag lägga ner lökarna? Jag vet att den spetsiga sidan ska vara upp, för där kommer blomman sen" 
Eeeh, ja, jaha, ja men visst! 
Minelle tar ju snabbt efter alla brorsans påhitt (jo tack, både de bra och de lite sämre påhitten..) och började kasta ner lökar i hålen även hon. 


(null) 


Så trampade de vidare till nästa rabatt, grävde hål och lade ner llökar även där. 
Jag blir ju glad av det jag ser och njuter varje minut. Dels att de ser och lär men att de också så gärna vill vara med. Oavsett vad vi gör. Strax innan hade de hjälpt Jack att klippa ner en buske. Tänk att de tycker att världen är spännande och rolig, även när det bara handlar om att klippa ner några torra grenar. 


(null) 


Tänk när vi nu till våren får plocka in en bukett av Milton & Minelles odlade tulpaner. Längtar. 



100% känsla 0% tumstock

 


Så sitter den där och väntar på att bäddas in av rosor. Spaljén som vi klurat på i snart 3 år (då vi byggde soldäcket). Eller från början var det tänkt ett räcke, sen tänkte vi om, något som skulle ha både funktion och samtidigt boa in fikahörnet av soldäcket litegrann. Ja men rosor såklart, vad annars? 





Vi har samlat stenar från gården, från både slänt och skog. Barnen har konkat de med, de stenar som inte är tunga nog att man riskerar att bli av med en tå om man skulle råka tappa de. Så nu är det lilla katt-smitar-hålet under soldäcket igentäppt med stenar, samt rabatt redo för rosor. Well done, Team Gråbo! 





Så blev det ju lite virke till övers, så jag & Milton byggde oss ett växtstöd. 100% ögonmått och 0% tumstock, och visst blev den väl fin! Duger gott att hålla upp hakan på den rosa lilla rosen som blommar om några veckor. 





Här har den lite väl lång lugg, gräsmattan. I skrivande stund är den faktiskt alldeles nytrimmad och klippt. Får nog ta med mig kameran ut på kvällens trädgårdsrunda med vattkannan. 





Här näst blir det att bygga lock till pallkragarna. Katterna är tydligen otåliga och vill åt jordgubbarna innan de ens mognat. 



Den lilla hönsmman i sina blommiga brallor



Den bästa tiden är nu. Det är vi nog alla överens om. Den lilla men ack så lyxiga vardagen med att kunna ha öppen dörr direkt ansluten till trädgården, flytta lunchen ut på altanen och plocka in en bit av trädgården i form av buketter (en salig blandning av både småhandsplockade maskrosor, men även syrén och vallmo). Några som också njuter av att få äta lunch ute och även äta upp en del trädgårdsbuketter är hönsen. Vår alldeles egna hönsmamma i miniformat förser de med lite smarriga rester från vår altanlunch. 



Ser ni löpsteget Tilde (bruna hönan) tar när hon får syn på den gula Kockums-grytan? Då vet de att det vankas godsaker! 



När vi är ute så får också hönorna vara ute, oftast. Så himla mysigt att ha de strosande runt barnen som far förbi på en och annan sparkbil eller med en fotboll. Nyfikna och nästan aldrig rädda numera, efter att ha haft hönsmamman i miniformat hängande efter sig det senaste året, så länge som hon kunnat ta sig fram på egen hand. 



Judith & Judith, aka. the twins. 



Snacka om att vi njuter både de som är fjädriga och inte, av lite värme och sol efter några dagars regn! Äntligen! Låt rosorna nu gotta till sig i solen och klättra längs med hela hönsgallret. 



Under veckan ska vi försöka bygga rosspaljé bredvid vårt soldäck, för att boa in uteplatsen lite. Ska även olja in däcket om nu vädret tillåter. Men så ska vi se till att bara njuta också, av att vi faktiskt är här nu, vi är mitt i våren med raska steg på väg in i sommaren, alldeles underbart, visst? 

Vi flyttade in i vårt hus för ganska exakt 6år sedan, och denna tid på året påminner mig alltid om den känslan. Hur lycklig man var över att ha ett helt hus och trädgård att vistas på och roa sig i. På våren och sommaren blir man maxad husägare, man får liksom ett stort extra "rum" i och med trädgård och altan på sommaren.  










Gratis glassar för fegisar

 
Minelles fjuniga vänner. Låter som en barnbok men är vår vardag. Finns ingen som är lyckligare än Minelle för våra hönapönor. För någon vecka sedan fick Milton och Minelle en varsin träkyckling (att hänga i riset) av sin farmor. Vem tror ni Minelle springer till direkt, för att visa upp sin nya fina kyckling? Jadå, hönapönan. Jagar den där stackars förvirrade hönan med en träkyckling, haha.
 
"Titta pippin, titta!"
 
Och vem är det hon springer in till för att bjuda på glass (extra delikat i tyg, direkt från MiniGråbo) Jadå, hönapönan.
 
"Nam nam pippin!"
 
 
Nä, ingen pippi var särskilt sugen på glass. Fegisarna sprang in i hönshuset.
 
 
Efter lite glasscafé tog vi årets första lunch på altanen. Alltså det pirrar i hela kroppen när jag tänker på att det här är startskottet på en (förhoppningsvis) låååång tid av värme, sol, grönska och vardagslyx. För mig maxar kreativiteten när vi går mot dessa ljusa tider.
 
 
Barnen jublade när gungan kom fram på altanen igen. Jag smög fram den när de var mitt uppe i leken, hann sätta mig med kaffekoppen och njuta i 5 min... då fick barnen syn på den och jag hamnade istället i en korgstol, vid bordet. haha. Men då kunde jag måla mig en ny månad till kalendern i kontoret. 
 
 
Tadaaa! 
 
 
Bullet journaling - i sin allra enḱlaste form. Älskar den här gröna kalkfärgen på kontoret. Hade en skvätt färg kvar över så jag har fortsatt och målat ytterligare en vägg här hemma. Det är tur att det är tid för uteprojekten nu, annars kanske jag hunnit måla om hela insidan grön, haha. 
 
 
 
 

Mjuka klapparär bra klappar

 
Foton ©: Canon EOS 7 D + Tamron 28-75/2,8
 
Här är min och sambons gemensamma julklapp. En fåtölj, eller två för att vara exakt, i modellen Howard. 
Sen vi gjorde om på övervåningen (som jag ännu inte fått tummen ur och tagit kort på) så flyttade vi upp vår stooora soffa dit, och då behövde vi något nytt till vardagsrummet nere. 
 
Det blev mycket bättre och mindre ihoptryckt med två fåtöljer och en soffa i nedre vardagsrummet. En ny soffa behöver dock också införskaffas framöver, men en sak i taget. Och julklapparna då, ja de är väldigt mjuka och sköna att sitta i! ♥