Poff! Vattnet går
I skrivande stund är det exakt ett år sedan vi anlände till förlossningen, strax efter 23:00 sa det poff! (Ja, ordagrannt!) i min mage och vattnet gick. Sen var det fullt ös, haltar in oss till ett förlossningsrum, värkarna blir
plötsligt vrålstarka och lustgasen blir min räddare. Jack springer iväg med en barnmorska för att hon prompt skulle visa honom vart micron fanns, ifall jag skulle vilja värma vetekudden igen. Strax efter kommer krystvärkarna och jag tror att
Jack kommer missa hela förlossningen. Hon hade tydligen letat fram läsglasögonen och läst hela instruktionsboken högt för honom (skämtåsido såklart) ..
"faaaan också, jag skiter väl i en varm kudde just nu!"
Men så kommer han äntligen (tiden kändes betydligt längre när man låg där med värkar) och då kan jag äntligen slappna av och strax därefter så ligger hon där på bröstet, vår dotter, 00:29. Med världens finast kalufs. Inte undra på halsbrännan
jag hade. Jag kan faktiskt inte fatta att det bara är ett år sedan, det känns som att det var 100år sedan jag födde barn men som att Minelle alltid varit hos oss, galen känsla.
Dagen har gått åt till förberedelser inför morgondagens kalas och så har vi även hunnit med 1årsfotografering. Imorgon ska vi fira våran stor-lilla älskling!
Kommentarer
Trackback
