Misstänkt grannfejd om sipporna?
Att man kan bli så löjligt lycklig över allra första trädgårdsbuketten... trots att halva är plockad från granngårn, haha. Tur att grannarna är mina föräldrar så det inte blir någon slags grannfejd om buketterna. 100% tillåtet tillträde på blomängen.
Lovar.
Våren är mer välkommen än någonsin nu, på många sätt. Inte minst med tanke på coronakrisen. Mitt i allt elände kan vi iallafall få glädjas av lite trädgårdsbuketter, plusgrader och ljus.
Är så tacksam att bo som jag gör just nu, att kunna rota runt på gården utan smittrisk, ha skogen som granne och ha ett jobb hemma.
Vi glädjs åt att grenar börjar knoppas, gräs börjar bli grönt och fjärilar börjar vakna. Naturen som inte stannar upp för virus.
Minimalt teparty med lite rawr!
Det är något med påsken. Den kommer liksom hand i hand med våren, den bjuder på några extra lediga dagar, den ger tid för att umgås och den är ändå kravlös.
För oss blev faktiskt påsken nästan som vanligt (trots den onda bacillen som han säger Milton), förutom kortare påsk-kärringsrunda (de äldre grannarna får ett extra påskbrev nästa år istället ) och inget påskbesök hos barnens gammelmormor, hon ska få en påskpresent på dörren istället ♡
På fredagmorgon började vi dagen med äggjakt, då hade påskharen (aka. farmor & farfar) lämnat en målad skattkarta i MiniGråbos brevlåda. Milton följde den till punkt och pricka, som ledde de fram till stora skatten precis vid grillplatsen här hemma på gården. Lördagsgodiset kirrat och klart!
På lördag var det dags igen, men då var det pyssel-mama herself (inte varje dag jag kallar mig det..) som ordnade äggjakt nere vid MiniGråbo. Tillsammans med äggjakts-kitet fick Milton och Minelle leta efter påskharens morötter...
...som leddde fram till skatten. Ett påskägg fyllt med kinderägg (mina barns stora kärlek i livet) och en varsin påskpresent. Vi försöker hålla ner vårt bidrag till godiskonsumtionen på påsk för vi vet hur givmilda våra nära och kära brukar vara på den fronten, därför får de istället lite godis men också en varsin liten present.
Milton älskar dessa små uppdrag. Gör mig lite extra lycklig, då jag älskar att hitta på dem. Jag har längtat hela mitt liv på att få orda skattjakter åt mina framtida barn. Nyp-i-armen-ögonblick.
Milton, Minelle och Tilda. Tre nöjda skattletare. Tilda är dockan om ni undrade. Dockan som följer med på allt som Minelle kan tänkas hitta på.
Legoooo! Båda barnen älskar småpill. Vi köpte faktiskt denna (klicklänk) till Minelle. En chansning då vi som sagt vet att hon allra helst leker med minimala saker (hon älskar bl.a dockskåpsmöbler och brorsans smålego) och vilken fullträff! Vi får te serverad i dessa 4 mm små kopparna dagarna i ända, teparty tillsammans med "raaaaawwr" som hon döpt odjuret till. Att själva slottet ligger i en bärbar bok är en genialisk uppfinning. Förvaring och lek i ett. Måste vart en förälder som skapat just den legomodellen, haha.
Gratis glassar för fegisar
Minelles fjuniga vänner. Låter som en barnbok men är vår vardag. Finns ingen som är lyckligare än Minelle för våra hönapönor. För någon vecka sedan fick Milton och Minelle en varsin träkyckling (att hänga i riset) av sin farmor. Vem tror ni Minelle springer till direkt, för att visa upp sin nya fina kyckling? Jadå, hönapönan. Jagar den där stackars förvirrade hönan med en träkyckling, haha.
"Titta pippin, titta!"
Och vem är det hon springer in till för att bjuda på glass (extra delikat i tyg, direkt från MiniGråbo) Jadå, hönapönan.
"Nam nam pippin!"
Nä, ingen pippi var särskilt sugen på glass. Fegisarna sprang in i hönshuset.
Efter lite glasscafé tog vi årets första lunch på altanen. Alltså det pirrar i hela kroppen när jag tänker på att det här är startskottet på en (förhoppningsvis) låååång tid av värme, sol, grönska och vardagslyx. För mig maxar kreativiteten när vi går mot dessa ljusa tider.
Barnen jublade när gungan kom fram på altanen igen. Jag smög fram den när de var mitt uppe i leken, hann sätta mig med kaffekoppen och njuta i 5 min... då fick barnen syn på den och jag hamnade istället i en korgstol, vid bordet. haha. Men då kunde jag måla mig en ny månad till kalendern i kontoret.
Tadaaa!
Bullet journaling - i sin allra enḱlaste form. Älskar den här gröna kalkfärgen på kontoret. Hade en skvätt färg kvar över så jag har fortsatt och målat ytterligare en vägg här hemma. Det är tur att det är tid för uteprojekten nu, annars kanske jag hunnit måla om hela insidan grön, haha.
Tacka vet jag papper!
Ja, ni får tillåtelse att kalla mig aningen omodern men tacka vetja papper! Jag är den sorten som fortfarande använder papperskalender och anteckningsblock, odigitalt! Köpte mig ett alldeles nytt pappersblock senast i torsdags, för att den förra nu var utskriven.
Med plats för anteckningar från möten och idéer. När jag får en idé vill jag snabbt få ner den, bildligt i form av en slarvig skiss eller i ord. Det kan vara allt från en skiss till ett verk för Nell & the lion, en blogg idé eller en fotoidé. Detta lilla blocket hade dessutom flikar för olika kategorier. Aaah! organiseringshjärtat hoppar ett extra skutt.
Nu till det jag ville visa er - jag har pimpat den! Som jag skrev, tacka vetja papper! Är det något gott råd jag vill ge så är det att aldrig slänga tapetrester! Som jag har fått använing för mina överblivna rullar till mycket! Och nu även till att pimpa ett tråkigt block!
Det tog mig några enstaka minuter att måla av fram och baksidan av blocket på en bit tapet och sedan skära ut med en liten kniv! Och ja, det lilla gjorde stor skillnad. Helt klart mer Malin än en svart plast. Mer inspirerande. Det lilla i livet vet ni, det lilla ♡
Jobba-hemifrån-rookie
Tanken slog mig idag, när jag hade 5 olika bollar i luften samtidigt, en hög av kreativt kaos utspritt på ett helt matsalsbord och en lunch som hunnit kallna i micron. Jag är en riktig jobba-hemma-rookie. Det tar ändå ett tag att få in nya rutiner. Minelleskling har nu gått på förskolan sen i början av Mars, men eftersom baciller och annat har kommit emellan så har första tiden blivit lite hattig. Det har varit mycket bollande av jobb och småkidsen hemma nu till en början. Men idag var de båda barnen på förskolan och jag fick massa gjort.
Det är ju bara det här med.... vart ska jag börja? Jag har börjat göra en att-göra-lista kvällen innan. Det glömde jag igår och då slutar det med detta - allt på en gång. Som att välja band, fota produktfoton på ett litet hörn, skära ut emballage, färdigställa beställningar och i bakgrunden ha lite Jonna Jinton rullandes på youtube.
Någonstans i detta kaos så blir saker och ting faktiskt färdigställda. Men en liten ny insikt idag - det här med att-göra-listan kvällen före är ett vinnande koncept. Timmarna tickar på galet fort när jag kommer i ett jobb-flow.
Och så slår det mig att wow, tänk att jag får möjlighet att ägna mina dagar till just detta. Bara det har jag liksom inte hunnit smälta än. Jag älskar det. Varje del i att driva mitt egna företag, allt från att skära ut små kartongskivor som ska sitta bakom påskäggen, till att limma ihop ett verk till kund. Att sakta få växa fram. Älskar det! Jag hoppas att jag kan titta tillbaka på detta inlägg om några år och tänka på just detta och minnas känslan, vilken resa och utveckling, där allt började.
