kristallklara dagar
Vi fick några kristallklara dagar strax efter julafton. Gnistrande minusgrader och glittrande sol. Man hade nästan glömt hur livet kunde kännas med lite sol på näsan. Underbart.
Vi rotade fram såpbubblorna längst in i köksskåpet. Nu skulle vi äntligen få prova experiment bubblor i minusgrader! Och vilken succé hörni, lika mycket för de små som stora i familjen. Frös så vackert till tunn is efter att de nått marken.
Hur gullig fotomodell med bästa såpbubble-kinderna ?
Bamsebubblorna gav som lovat bamsestora bubblor, och bamse-många!
Snart når 2020 sitt slut och är det något jag önskar mig mer 2021 så är det sol. Och hälsa i behåll för alla nära och kära såklart. För att få njuta av dagar likt dessa är ovärdeligt. Och att dessutom kunna festa till det med något så enkelt som en flaska med såpbubblor.
Julen 2020
Hej och god fortsättning kära ni!
Nu var det ett tag sen sist och julen har till och med hunnit passera. Jag är så himlans nöjd med vår jul och hur klyschigt det än må låta så är jag allra gladast över att bara fått fira den tillsammans. Livet tog en tvär vändning i början av december och pappan i huset skrämde oss rejält och allt vad som heter julstök blev satt på total paus. Att han tillfrisknade såpass att han kunde kom hem till oss innan jul blev den bästa klappen.
Sen blev det en lugn och ooootrolig mysig jul. På julaftonens förmiddag var vi på coronasäkert 50-årskalas för mamma. Närmsta släkten träffades ute vid deras grillplats på gården. Sol och minusgrader, vilken fullträff! Glöggkannan på grillgallret och en tårtbit på det.
Senare fortsatte både 50-årsfirande och julen hemma hos oss. Tomten kom och lämnade över julklappar till barnen på verandan. Kvällen fortsatte med bygge av bilbana, jakten efter batterier på nattöppna Statoil och efter barnnattning hanns det även med en skål för fördelsedagsbarnet med ett glas bubbel!
På juldagen laddade vi om för nästa julfirande hemma hos svärisarna tillsammans med kusinerna, braksuccé no. 2!
Åh, jag har haft en sån mysig julhelg med alla våra käraste. Så glad att vi faktiskt fick ta del av den, med tanke på både coronan och hur vårat liv såg ut bara för dryga veckan sedan.
Jag hoppas att du också haft en fin julhelg, oavsett hur du firat ♥
Pass på! Vinter är här!
Feber, huvudet fullt av snuva och ett vitt täcke av snö. Tusan också, varför skulle jag bli sjuk just idag? När vintern för en gång skull tittar förbi. Prognosen visar dessutom att den endast är här på snabbvisit. Och julkorten! Vad gör vi med de? Våga-vägra-höst-slask-novembermörka-julkort!
Jag har en plan, utbrister min käre man...Jag springer ut, stället kälke, fäll och julgran på plats. Hämtar barnen, springer ut och sätter de fint på plats så kommer du efter med kameran.
Lite likt filmen Snowroller, med familjen vid kortautomaten. In! Ut! In! Ut, ni vet? Haha!
Allt gick enligt planerna. Tills vår lilla trotsiga 5 åring absolut inte ville ta några bilder just då. Varför? Näää, ingen speciell anledning, bara inte j u s t n u, förstår ni. Så Minelle fick agera fotomodell själv en stund, tills brorsan mjuknade upp lite.
Sådärja. Vilket teamwork. Många härliga bilder blev det. Barnen fick ett varsitt kinderägg för "besväret" och sjukling-mamman fick sig en tupplur på kökssoffan efteråt. Alla nöjda och glada. Brilliant idé papsen! Nu slipper vi gråta floder när snön töar bort.
Ska vi på utflykt? Hemma?
"Åh mamma, ska vi få fika?"
Sa Milton med en exhalterad röst, när jag misstänksamt smög fram festis på köksbänken.
"Åh, ska vi på utflykt?!" I, ett snäpp, äääännu mer exhalterad röst, när jag bär fram picknick-korgen.
När jag sen lägger i korvbrödet...
MINELLE!!! KOM!!! Vi ut och GRILLA!!!
Japp, vi gjorde en liten utflykt på vår egna gård. Såna där grejer som man oftast spar till helgen. Att packa picknikkorgen för att grilla i grillplatsen. Men att ta lunchen ute, grilla korv och marshmallows i överflöd, till lunch,
kändes självklart när solen lyste och jag & barnen var lediga tillsammans, trots att det var "vanlig vardag".
Så. himla. skönt.
Det lilla, som gör det stora. Att de sen sekunden senare hamnade i konflikt om vem som skulle bära in korgen, öppna dörren först, lägga mössan längst till höger och gå precis där den andra tänk gå, på samma sekund... ja det är en annan sak (ja, det
är en riktig syskon-bråkig-period just nu...) Vi hade en mysig timme vid brasan, helt sams sådan ♡
Autumn dressed up in gold
Med hösten kommer lugnet, det får vi fortsätta att påminna oss om den här hösten. Mantrat kändes lite halvt ironiskt först med tanke på bollandet att plugg, jobb, småbarnslivet, lite mer jobb och sen jobb, som vi inledde sensommaren med. Men så kom denna helg. Precis i rättan tid. Friskluft, kravlöst och med en höstapalett utan dess like!
I fredags tog vi oss uppför slalombacken för vidare vandring uppe på fjället.
Efter en välförtjänt we-made-it-to-the-top-fika tog vi fart mot stensjön och gjorde oss ett eget Fjälltorn i sten. Det fanns de som kunde vunnit arkitektpris för sina torn, med övergående broar mellan olika torn, men vi höll oss till ett tradiotionellt.
Som hämtat från ett omslag på ett friluftslivsmagasin. Vandrarna Jack, Minelleskling och vovov.
1, 2, 3, GRISFIS! Om det var den äldsta pojken eller yngstas förslag på fotofras minns jag inte riktigt. Kanske mest troligt den lilla med munnen full av lördagsgodis. Älskar detta teamet så in i norden ♥
En av Miltons stora höjdpunkter denna helg. Hans storslagna premiär i sittliften! Han skrattade högt och ögonen glittrade! Jack och Minelle sprang nedanför oss hela vägen ner och Milton ropade mellan skratten "fortare pappa, vi hinner ju före!"
Så fint att få uppleva dessa små sakerna i livet som kan vara rena rama nöjesfältet för en 5åring.
...Och som att hitta små skatter i form av blåbär i helt otrampad mark mitt på fjället.
Hösten i sin allra finaste kostym. När alla färgstarka blad fortfarande bäddar in träden. Fjällmiljön blir nog inte mer magisk än denna tiden på året.
Igår på promenaden så var det ett täcke med dimma som lagt sig över skogen, så fint. Dimma, vatten, eldiga höstfäger = drömmigt och sagolikt.
Tack september och mitt team Rosö för denna vackra helg och paus i vardagen ♥
”Vi tar över härifrån, mamma”
Jag köpte tulpanlökar på helgens torgmarknad nere på stan. Har ångrat mig varenda vår hitills för att jag inte har något tidigt blommande vårtecken i rabatterna. Man vill ju liksom njuta av det så tidigt som möjligt.
Ett av ställena jag satte lökarna på var i rabatten vid verandan. Då får jag njuta av krispiga tulpaner varje gång jag kommer hem till våren. Kanske ett av världens bästa välkomnande.
Men så hann jag inte så mycket längre, förns de här två stod vinglandes över de hål jag grävt fram för lökarna
"Mamma får jag lägga ner lökarna? Jag vet att den spetsiga sidan ska vara upp, för där kommer blomman sen"
Eeeh, ja, jaha, ja men visst!
Minelle tar ju snabbt efter alla brorsans påhitt (jo tack, både de bra och de lite sämre påhitten..) och började kasta ner lökar i hålen även hon.
Så trampade de vidare till nästa rabatt, grävde hål och lade ner llökar även där.
Jag blir ju glad av det jag ser och njuter varje minut. Dels att de ser och lär men att de också så gärna vill vara med. Oavsett vad vi gör. Strax innan hade de hjälpt Jack att klippa ner en buske. Tänk att de tycker att världen är spännande och rolig,
även när det bara handlar om att klippa ner några torra grenar.
Tänk när vi nu till våren får plocka in en bukett av Milton & Minelles odlade tulpaner. Längtar.
Sommarpärlor
En av sommarens pärlor. Att ge sig ut på kvällstur i båten.
Kanske inte jätteofta fiskelycka men desto mer livskvalité och lycka över lugnet som lite bris på sjön kan ge.
"Kanske vi fångar en bläckfisk? Eller en haj?" Önskar Milton.
Barn i flytväst eller badräkt är det allra sockersötaste ett öga kan skåda. Och när det kommer en dos syskonkärlek så blir det lite extra socker strösslat! Gull!
Nu är det fler dagar sen sist, regnet har faktiskt hindrat oss. Dessa bilder är från midsommardagen, därför är midsommarstången och fikakorgen medpackad. Fast de är klart, vem försöker jag lura? klart fikakorgen är med oss varje gång, haha.
Sommarlovstripp till pelargonhavet
Sommarlovsutflykter. Idag i sin allra bästa sort. Att jag är galen i pelargoner är ingen nyhet och efter besöket på Pelargonmuséum i Kristinehamn idag så blev jag inte mindre galen i pelargoner om man säger så.
Kolla bara på detta. Som ett hav av fluffiga moln i rosaröda toner. Tänk att en sort finns i så många olika färger, former och varianter. Lurviga. Spretiga.Spetsiga. Skira.
Detta var en av mina favoriter. Rospelargonen. Fanns också i mängder av färger. Vem föredrar inte en blandning av pelagron och ros? Perfect match.
Gulliga växthus. Ser ni en skymt av en till som njöt av omgivningen?....
Millpill. "Kom kom mamma! Lukta på den! Och känn på den och titta på den! Den va väl fin mamma? Åh titta på den här färgen mamma!"
Bland pelargonerna trängs en gammal kamin. Bra tjusig den också.
Och denna! Någon som både jag och Jack fäste ögonen på snabbt. Så den fick följa med oss hem. En äppelblom pelargon, med ljusspräckliga blad.
Försäljning fanns både på utsidan och i flera olika växthus. Milton luktade sig fram och grappade tag i sin favoritpelargon av de alla! Colapelargonen!
När man klappade lite försiktigt på bladen så doftade fingrarna cola! Helfestligt ju!
Här en en mårbacka 2.0. Samma ljuva rosa men i tulpanform! Så ljuvliga. Om den fick följa med hem? Ja men självklart!
Efter lite pelargonshopping tar vi sikte mot.... FIKA!
En fika bland pellisarna och lite rosor. Sån mysig trip med mina hjärtan. Har ni vägarna förbi Kristinehamn så rekommenderar jag varmt Niklasdam trädgård! Varning för pelargonfeber!
Skogsidyll med finfika
Varje år när vi firat vår bröllopsdag så har vi packat fikakorgen och promenerat bort till "vår" sten, samma sten som vi förlovade oss på, som vi fikar på varje år på allahjärtansdag och som vi tog våra bröllopsbilder vid. I år har badgästerna fullkomligt stormat till sjön (som ligger strax nedanför vårt hus) och så även den stenen. Men vi gör oss inte omöjliga såklart, så vi stånkade ner både vagn, picknick och barn bredvid vägen och vidare ner i skogen på en plats strax bredvid stenen. En urmysig och nyfunnen skogsidyll, med plats för många fikastunder framöver i sommar.
Det här snackar jag "firande alá sommar deluxe". Strålande sol, skog, tyst och stilla, blänkande vågor från sjön och jordgubbar. Toppat med vårt bröllops-sigill som jag avbildat som en caketopper. Den prydde både våra bröllopsinbjudningar och dekorationer på bröllopet. Och så nu även vår firar-fika.
Ett stenkast bort bor vi. Förstå vilka fina platser vi har alldeles runt husknuten. Åh. Det fina med den gamla järnvägen (som går längs med sjön)och miljön kring är att den är lika fin året om. De eldröda färgerna på hösten, de vita inbäddade träden på vintern och ja, våren vet ni ju, när allt vaknar till liv. Då är allt vackert.
Laxrosa och sammetsröda
Kan det vara så att bröllopsdags-buketten blir vackrare och vackrare för varje nytt år man firar? Jag tror nästan det. För när Jack kom hem från jobbet idag så mötte han mig på verandan med detta ljuva fång av favoriter.
Vi firar tre år som Herr & Fru idag. Och visst är det väl häftigt, att efter snart 14 år tillsammans så är han fortfarande den finaste jag sett, både till utseende och insida. Och ja, även den mest knasiga. Det är nog den allra bästa kombinationen i ett kärleksförhållande. Fin och en gnutta knas.
Ni vet, den klyshiga men ack så sanna "populär-skärbräde-tavlan-i-köket: recept på kärlek, 1 dl skratt, 3 matskedar humor, 2 teskedar bla bla..." Bara det att jag tror att varje förhållande har sitt egna recept, sin egna skärbräda. Vi har lyckats blanda ihop en otroligt lyckad smet, well done honey! (vet att du läser detta ;)
Titta en gång på denna färgkombon! Se på de laxrosa rosorna tillsammans med de sammetsröda, iiiiih så vackra! Och de smygande pionerna sakta på ingång, wow. Tjejerna på Filipstads blomsterhandel är så duktiga på att binda buketter. Denna toppade verkligen allesammans från de 14åren ♡
Det man inte kan få, får man lösa själv
Jag är ingift i en löparfamilj. Det rådde lite smått panik i mars när coronan var ett faktum och uppdateringar ang. inställda löptävlingar inför 2020 kom som på löpande band. Men vad gör man när man inte kan få det man vill? Då får man vara lite kreativ och skapa. Så min svärfar, svåger och man bestämde sig för att anordna en egen tävling.
Mars maran. Och vem vore jag som jobbar med trädesign dagarna i ända om jag inte designade en fin fin medalj i trä, loppet i ära! Självklart. Så himla roliga att göra! Dessutom snygga att hänga framme på prishyllan (Ja, faktiskt mycket tjusigare och trevligare att ha framme än alla andra 29739 st som min man har i metall, från alla hans väl genomförda tävlingar ;))
Så igår var det dags igen, denna gången min svärfar och Jack på startlinjen. Maj Maran. De hade gjort upp dag, tid och plats, sen var det bara att löpa för glatta livet. Jag, svärmor och barnen tätt efter i bil med picknicken packad och med hejarrop efter vägen.
Målgång med en bukett forgetmigej, medalj och en Miltonkram, väldens bästa förstapris man kan tänka sig om ni frågar mig.
Väl i mål väntade vi in finalisterna. Barnen hade plockat ihop varsin bukett i trädgården, för att räcka över till pappa och farfar vid målgång. Noga blötte vi toapapper, virade runt stjälkarna och plastade in med lite plastfolie för att de skulle stå sig fina ända till mål. Milton var pigg i benen likt kranskullan på Vasaloppet och sprang till löparna med bukett och hängde kring varsin medalj runt halsen.
Första parkett precis vid mål. Farfar i sikte, rask takt mot målgång!
Efter målgång var det fram med de stora fikakorgarna och dags för picknick i gräset, välförtjänt sådan för både löpare och hejarklack.
"Men mamma, jag förstår inte... Varför måste de springa för? Varför kan de bara inte fika ändå?"
Frågade Milton i bilen påväg till mål.
"Då ger de ju oss ett extra tillfälle och anledning till att fira och ta en fika"
....var det bästa svar jag kunde ge honom, och visst verkade han köpa det ganska bra. Väldigt bra 🙈
Minimalt teparty med lite rawr!
Det är något med påsken. Den kommer liksom hand i hand med våren, den bjuder på några extra lediga dagar, den ger tid för att umgås och den är ändå kravlös.
För oss blev faktiskt påsken nästan som vanligt (trots den onda bacillen som han säger Milton), förutom kortare påsk-kärringsrunda (de äldre grannarna får ett extra påskbrev nästa år istället ) och inget påskbesök hos barnens gammelmormor, hon ska få en påskpresent på dörren istället ♡
På fredagmorgon började vi dagen med äggjakt, då hade påskharen (aka. farmor & farfar) lämnat en målad skattkarta i MiniGråbos brevlåda. Milton följde den till punkt och pricka, som ledde de fram till stora skatten precis vid grillplatsen här hemma på gården. Lördagsgodiset kirrat och klart!
På lördag var det dags igen, men då var det pyssel-mama herself (inte varje dag jag kallar mig det..) som ordnade äggjakt nere vid MiniGråbo. Tillsammans med äggjakts-kitet fick Milton och Minelle leta efter påskharens morötter...
...som leddde fram till skatten. Ett påskägg fyllt med kinderägg (mina barns stora kärlek i livet) och en varsin påskpresent. Vi försöker hålla ner vårt bidrag till godiskonsumtionen på påsk för vi vet hur givmilda våra nära och kära brukar vara på den fronten, därför får de istället lite godis men också en varsin liten present.
Milton älskar dessa små uppdrag. Gör mig lite extra lycklig, då jag älskar att hitta på dem. Jag har längtat hela mitt liv på att få orda skattjakter åt mina framtida barn. Nyp-i-armen-ögonblick.
Milton, Minelle och Tilda. Tre nöjda skattletare. Tilda är dockan om ni undrade. Dockan som följer med på allt som Minelle kan tänkas hitta på.
Legoooo! Båda barnen älskar småpill. Vi köpte faktiskt denna (klicklänk) till Minelle. En chansning då vi som sagt vet att hon allra helst leker med minimala saker (hon älskar bl.a dockskåpsmöbler och brorsans smålego) och vilken fullträff! Vi får te serverad i dessa 4 mm små kopparna dagarna i ända, teparty tillsammans med "raaaaawwr" som hon döpt odjuret till. Att själva slottet ligger i en bärbar bok är en genialisk uppfinning. Förvaring och lek i ett. Måste vart en förälder som skapat just den legomodellen, haha.
Jag är gla’ i hösten ja!
Tre dagar i veckan, när jag & Nell har varit och lämnat Milton på förskolan, tar vi en morgonpromenad med vagnen. 45-50 min promenad här hemma i krokarna. Jag försökte uttrycka mig för Jack häromkvällen, vilken lycka i själen de där promenaderna skapar, jag sa att det är som att man löjligt går och småler för sig själv...
"tänk att jag får bo just här"
Det är sällan jag möter någon den tiden så allt är så lugn och stilla och nu på hösten dansar dimmar över sjön nästan varje morgon, magiskt!
Varje höst känns som en nystart efter sommarens alla lata dagar och jag älskar att se förvandligen som man så tydligt kan följa på hösten, hur träden sakta men säkert går från murrigt gröna till eldigt röda.
Just denna höst är verkligen en nystart, med företaget. Jag är så himla glad att jag har chansen till att prova mina vingar, chansen till att forma det liv och vardag som jag drömmer om, allt med en trygg familj i ryggen som förstår vad viktigt det är för mig, som ger mig möjlighet att prova. Så tacksam.
Batman vs. tandmonster
En tårtfyra utan fot (då fyraåringen redan tjuvsmakat tårtan)
Soooom vi har kalasat hela helgen, och även idag och fler kalas som fortfarande väntar. Stor släkt, många kalas. Milton har fyllt 4 år! Kan inte förstå att vi nu har en fyraåring i hemmet. Samtidigt känns det nästan helt obegripligt att han varit en liten bebis, han som nu är så stor och klok. Han som önskat sig 100bitarspussel och batman i present.
Och tänk att han fick de där cross-kläderna i orange färg också. Nu flyger han fram i gårdsbanan.
Kvällen innan den stora dagen, hade han berättat för farmor att han önskade sig
"en sån där häftig tandborste som du har farmor, fast med Batman (eltandborste)"
och tänk för att just en sådan låg och väntade inslagen i ett paket, som han fick tillsammans med lite skönsång och frukost på sängen. Den morgonen borstade Milton tänderna femtioelva gånger, ungefär. Han hade nämligen hört att Batman skrämde bort alla tandmonster.
Stora, lilla vän, fyra år ung ♥
Bullar och julkort, en augustiblandning
Ett litet hopplock av en vecka i augusti, en vecka som sprungit förbi i spurt-fart.
Grabbarna grus ägnade sista sommarlovsdagen till ett bullbak. Perfekta att mysa med när regnet stod som spö i backen på utsidan. Lillsmulan var första provsmakare. Plockade pärlspcker resten av veckan efter det.
Och detta! Wow. Varje kväll har vi tagit oss tiden till en kvällsprommis i höstluft. Den nya dubbelvagnen är guld för kvällströtta småttingar. Vi ska se till att fortsätta med dessa kvällspromenader och dag för dag se skogen sakta färvandlas
till eldröda höstfärger. Den förvandlingen är lika magisk varje år. Eldröd skog speglandes i vattnet.
När vardagen påminner om en John Bauer-målning ♡
Sen har självaste jultomten (väldigt lik farfar, men de är ju skäggiga båda två så jag kan ju sett fel....) hittat till MiniGråbos postlåda för att lägga i ett urgulligt julkort, mitt i självaste augusti!!! Men det fanns ju såklart en rimlig förklaring...
På kortet hade han skrivit att han sett att Milton minsann fyller 4år snart så han ville ge honom en lite tidig present. En blå liten bil satt fasttejpad bak på kortet. Så fint och så lycklig snart-fyraåing:
"Jultomten har kommit med post till mig, i min brevlåda!!!"
Kärt återseende Pelle pajas
Vilken härlig måndag! Jack har börjat smygjobba lite, så vi slipper slänga oss hastigt tillbaka i vardagshjulet igen. Skönt med mjukstart. Men just idag var vi lediga, hela högen. Hela Rosö-högen. Det är ju de allra bästa måndagarna.
Vi tog en köpa-present-till-fyraåring-utflykt med gott resultat. Det var lite av en utmaning att köpa när han själv var med, men än så länge är han lättlurad nog att kunna avleda med annat medans pappa betalade och snabbt gömde en kasse bak i bilen. På
vägen hem överraskade papsiJack med ett stopp i Nora, älskade vackra Nora. Bodde jag inte i vårt lilla paradis där vi bor nu, så hade jag nog banne mig flyttat till Nora.
Vi var här för nästan exakt ett år sedan. Då nyförlöst och med vårt lilla lilla knyte i vagnen. Idag var vår lillastora ettåring med och utforskade
Nora, pekade på varje hund som gick förbi och åt en glass på en bänk bland kullerstenen. Livet. Går så där attans fort ibland, men är så himla häftigt. Speciellt att få följa de små människornas resa.
Vi besökte butiken Ärta Pärta, som vi upptäckte på vår utflykt förra året. Ett kärt återseende. Så mycket fiffiga prylar. En plåtlåda i form av en bil, eller en plåtburk innehållande ett "bicycle repair kit" första hjälpen för cykeln, helt enkelt.
Denna då. En kulskåpsmagnet, i form av en mini-salami-smörgås. Det du inte visste att du behövde i ditt liv, haha.
De har även en del fina leksaker. Var så sugen på att norpa med mig en Emil & Ida hem. Men Milton har inte riktigt fastnat för Lönneberga (ännu). Det var dock ett tag sen vi kollade på det, men nu har Pippi gått varmt på TVn här hemma.
Nora: loppis!
Milton fann ett gammalt, hemsnickrat dockskåp. Så fint! Som en miniatyr av en gammal lantgård, slitet trägolv, falu-solblekt-träfasad och t.om ett litet tomteloft.
Sen var det hög tid för lite Nora-glass!
(Ser ni Miltons toksnygga egenvalda-outfit? Det där med att "jag aldrig skulle släppa ut mitt barn på stan i foppisar" har jag liksom fått äta upp... hans är både aningen försmå och trasiga i ena spännet. Haha, jisses. Meeen han trivs oerhört
i de....)
Jag och Nells delade på en "Pelle Pajas". Alltså det här med att blanda glass och godis, Mm-mmm!
Se på gatorna, husen, lyktstolparna, butiksskyltarna... tänk att hela centrum är så fint! Älskar när det finns en så fin tanke bakom allt och inte bara funktion.
En Pelle Pajas och några affärer senare så började klockan lida mot hemfärd.
Nora i kvällssol, en augustikväll. Så himla fint. Tack älsklingsJackie för det spontana glasstoppet i denna ljuva stad. Sommarminnen ♡
Lite Ledin och blommor
(inlägget innehåller reklamlänkar)
Alldeles precis just nu sitter jag ihopkrupen i gungan på altanen, med datorn i knät, godispåsen en armlängd bort och "sommaren är kort" med Ledin i bakgrunden. Det kallar jag sommarlovsbloggning. Jacken och barnen är på framsidan och tvättar bilen tillsammans
(alla tre lika nöjda och glada, papsens kärlek till bilvård verkar redan ha smittat av sig på båda... haha), så jag fick en lugn stund för lite bloggning och mailande.
Midsommarafton igår, en supermysig sådan. På förmiddagen gick hela familjen på "uppdrag-plocka-midsommarbuketten" som från början var "uppdrag-plocka-midsmmarblomster-till-midsommarkransar" men när vi upptäckte att ståltråden var slut så fick det duga fint med en maffig bukett istället.
En liknande blomkorg för sommarens picknickar eller buketter finner ni här, hos Adlibris (dessutom "cykelvänlig", tipptoppen ju)
Småsten + sjö = lycklig snart-fyraårig-kille. Tänk vad roande det kan var när det plumsar och skvätter av små stenar.
Midsommarflickans urgulliga midsommar-klänning (ett helt set) hittar ni här, hos H&M.
Och min alldeles egna fina lilla midsommarflicka. Tur att mormor hade ett lager med midsommarkransar hemma så hon senare under dagen fick lite blommor i håret på sitt allra första midsommarfirande.
Dikesbukett & tvångs-shopping
(Inlägget innehåller reklamlänkar)
Igår hade vi en heldag i Karlstad. Grabbarna grus skulle springa stadsloppet, minimini respekrive det ordinarie. Toppeninsatser båda två, såklart.
En yvig dikesbukett direkt från sommaren
Karlstad bjöd på strålande sol och värme, ända tills Jack springer upp på målsträckan... pang! Spöregnet slog till och under varje litet tak och träd stod människor ihopkrupna, i hopp om någon torr fläck.
Milton sprang under ett träd och tog skydd under picnicfilten med farmor och kusinerna. Jag sprang till trädet bredvid, skyndade mig att dra ner sufletten på vagnen, så Minelle höll sig torr. Sen börjar jag fippla efter regnskyddet bland alla väskor... nä. Det låg kvar hemma det.
När regnskuren var över så var jag blöt överallt. Ända in till trosorna... dubbla ombyten nedpackade till barnen men noll till mamsen.
Vi hade bokat bord senare på kvällen för att äta middag med några vänner, så jag blev tvungen att kila in till närmsta affär för att shoppa en ny outfit, annars hade jag antagligen frusit ihjäl. I all hast fann jag en fin sommarklänning, jeansjacka och ett par nya skor till Milton, hans gick nämligen att krama ur efter regnet. Bra fyndat i farten ändå.
Mannen min lägger ytterligare en fin Karlstad-bricka i prishyllan och Milton har redan hunnit samlat på sig mer medaljer än jag gjort under hela min livstid (med mina skrytiga Milkoloppet x 2, haha!).
En tur bland trollen
"Jag vill ta med er på utflykt, packa fika och sätt på oömma kläder" sa Jack imorse. Sagt och gjort. Några timmar senare styrde bilen mot trollen. Trollstigen i Lesjöfors, Värmland.
En magiskt skogsmiljö. Precis så som man tänker att en trollskog ska se ut med täta träd, mossklädda stenar och små porlande bäckar. Man kan finna små målade ögon på stenar långt in i skogen, små hus och svampar gjorda av stubbar.
3km lång slinga med brant stigning första halvan och vår älskade (snart) 4åring med spring i sina små taniga ben orkade gå (läs springa) hela vägen själv! Jag är impad! Några snubbel på krokiga rötter och skrapsår på knän, riktiga sommarben.
Alla i närheten av Värmland borde gå denna tur. Den bjussar på fantasi och skratt, och en otrolig utsikt på toppen.
Gästboken uppe på toppen. Min mans charmigt krokiga handstil och min sons fina namnteckning längst ner. Han har precis lärt sig att skriva sitt namn, huuur duktig?! Just idag hette han Miltom.
Det gömmer sig något i varje hörn. Är det inte ett troll urhuggen ur en stubbe, eller en målad sten så kan det vara en stor stubbe som är omgjord till "trollets tandborste" ca 3m lång.
Liten på upptäcksfärd. Jag kan inte låta bli att tänka på all tid och jobb som denna man som skapat denna stig lagt ner. Det är fascinerande och otroligt imponerande.
En underbar eftermiddag med mina tre egna små troll ♡
Grönklätt i trollskogen
Något man tar förgivet allt för ofta är det man har nära omkring sig. Som naturen. Jag tycker ändå att vi är duktiga på att faktiskt använda de miljöer naturen ger oss, som att åka skridskor på sjön nedanför oss och tar picknicken på passande stenar
i skogen. Men något vi ska bättra oss på ännu mer är att promenera i skogsmiljö. Det blir en och annan tur ner till affären med vagn och kärra men just det där att ge sig ut i terräng.
Så Igår lastade vi barnen, en på magen (Nellsan i bärsele) och en på ryggen (Milton i ryggsäcken) och herrejisses vad mycket det gör med några extra kilon hängandes, kändes som en throwback till i somras när det var 30grader varmt och hon låg inne i magen.
Men också herrejisses till vilken underbar tur! Carpe diem när det liksom är på riktigt. Att vi prickade in solnedgången och den rosa himlen precis när vi nådde Abborrbergets topp var liksom pricket över i. Blir varm i magen när jag tittar på
gårdagens bilder. Mera trollskog och terrängpromenader blir det framöver.
