Kökets svarta hjärta
Visst får man stolt titulera sig som ung tant när man blir sådär pirrigt glad över en ny spis? Men det är ju inte vilken vanlig tråkig vitvara som helst, nänä, det är nämligen drömspisen som jag sucktat över i åratal. En oförsämt snygg sådan.
Jag älskar detaljerna. Dessa antikklädda vreden och den kurviga ugnsluckan. inbyggd liten klocka/timer. Och svart. Och vet ni vad? Den är fullt fungerande också, blixtsnabb matlagning och baklagning! Bara som att snacka om vardagslyx att kunna avända 4 fullt fungerande plattor, efter en tid (läs alldleles för lång tid) med endast 2,5 fungerande.... Ja, tillslut blir man hemmablind.
Premiärmiddagen blev fläskfilé och pommesfrites. Vår förra ugn tog extremt lång tid för att värmas upp, men denna gång, då fick vi t.om äta lite svartbrända pommes. Gammal vana att inte ens behöva ställa timer för att tillagningsprocessen tar tid. Lång tid. Men varmluftsugn, LYX!
Och idag provade Jack & barnen att baka i den, en glutenfri sockerkaka! Fika på nolltid, man måste ju bara älska den investeringen i livet!
Kvalité tar sin tid
Textilslöjdsfröken finns allt kvar inom mig! Projekten på den fronten tar dock lite längre tid nu, än när man stod vid ett klippbord och med tyger uppöver öronen varje dag. Men så scrollar man igenom pinterest, blir inspirerad till tusen och får ett fnatt emellanåt.
Denna lilla syltburksduk (?) tog mig 3-4 månader att färdigställa. När jag väl borderat färdigt jordgubben, klippt till tyget och sytt dit spetskanten så letade jag fram en gammal glasburk (ett gammalt Wood Wick-doftljus) som jag knöt fast den på. Längst tid tog nog att gå från färdigt broderi till att faktiskt få den monterad på en glasburk. Men vet ni vad? Kvalité tar tid! Och med femtioelva andra projekt igång samtidigt tar det lite extra lång tid! Vad vi ska fylla burken med återstår och se, men att den fyller sin funktion som en extra liten personlig detalj i vårt lantkök är givet.
Är det något jag måste ha för att känna mig tillfreds i livet så är det projekt. Små "to-dos" på listan, allra helst flera per dag. Fast så är det ju med en viss balans, som inte alltid är lätt att hitta, bland vardagspussel och kreativ hjärna.
Just nu får jag vara kreativ både på jobbet (mitt företag) och i plugget (Förpackningsdesign) så de små to-dosen på min egna lista utöver detta blir desto mindre, kanske inte färre, men mindre i storlek, eller med längre tidsplanering. Men skapa, det måste jag, för att inte klättra på väggarna. Är ni likadana? Eller är jag bara rent av en tvättäkta design/kreativitetstoka?
Jag ska bara pilla lite...
I maj är det 6 år sen vi flyttade in i vårt älskade hus. Vi har nog varit och petat in en list, tapetserat en vägg eller målat ett hörn i varje liten vrå i vår Villa Gråbo, endel rum är t.om inne på sin tredje renovering, inte alls rastlösa människor, hehe. Köket var ju ett av de rum som vi renoverade först av alla och är fortfarande så nöjda med det. Förutom den där lilla lilla detaljen som bara skulle vara "sålänge" ett litet tag ni vet.. Jag avskyr ordet, ryser i hela ryggrade. Sålänge. Det där sålänge blev nästan 5 år....
...Tills jag en helt vanlig onsdag förmiddag, sisådär vid 10:30-tiden står och sköljer en gryta och tänker "undrar om de där kakelplattorna sitter fast hårt, eller om de faktiskt bara ramlar i näven när man börjar bryta i de?"
10 minuter senare ligger halva kakelväggen på diskbänken. De första 5 plattorna ramlade i näven på mig, men de anra bröt jag lös med en skruvmejsel. Skickade ett mms till Jack "Ojdå, skulle bara pilla lite..." haha. Han blir inte längre förvånad över nått. Kanske borde jobba lite på impulskontrellen. Eller nä, samlade ju för tusan mod i nästan 5 år för att börja bryta i första plattan.
Så nu, 5år senare har "såläge-kaklet" bytts ut till pärlspont och JA! Så himla mycket bättre och så snabbt fixat (tack till min älskade man för både tålamod och dina snickerikunskaper! PUSS♡) att man än en gång kan konstatera att det där ordet som man slänger sig med (sålänge) är bara att skrota.
Vi var inne på att byta ut vår diskoho i aluminium mot en nedsänkt porslinsho, men denna känns mer praktisk. Det är gansla ofta jag slänger mig med jordiga krukor, kladdiga haklappar eller nymålade grejer att det faktiskt bara kändes dumt att byta ut den.
Det blev så mycket ljusare och kändes så mycket luftigare. Så nöjd med vårt ljusa lantkök!
Här är en slutligen en förebild, eller mera en "under-bild" den som jag mms:ade till Jack. Nu är det ett minne blott!
Fint för stjärten.... och ögat!
Vad har hänt? Jag bara badar i gröna toner! Från att ha tyckt att grönt är en moss-tråkig färg till att vilja ha gröna sköna detaljer överallt! Vad det än är för grön epedimi jag råkat ut för så gillar jag den!
Den gröna-sköna blomblandningen vilar så fint på vårt nya köksbord som vi blocket-fyndade i helgen. Är helt såld på den vitlaserade bordsskivan, fast jag faktiskt inte inte ens lade märke till bordet först för att det såldes i grupp med
stolar som jag sucktat länge efter. Stolarna var mitt fokus!
Bordet som vi haft tidigare i köket tillhör egentligen altanen, men vi "vinterförvarade" det i köket sålänge, tills vi hittade ett passande dit, alltså nu! Så nu kan även våren få komma få vi får hänga lite på altanen igen!
Miltons stol (som är lite högre och mindre är vanliga "vuxenstolar") har vi målat om i samma kalkgröna färg som hyllor och spaljén i köket, även vitrinskåpet i samma kulör! Älskar älskar den färgen (ja, även den i grönaktig ton, epidemin you know!).
En fin detalj på en av de gamla stolarna (de skiljer sig lite med små detaljer, charmen med äldre möbler, varje är unik) en mässing nubb i form av en blomma, den som får sitta på den stolen får sitta på "tronen" förstår ni, det har Milton förklarat.
Känns som det kan vara ett potentiellt "fota-detaljer-med-fin-bakgrund" det nya bordet.
Det känns som inget foto i världen ger de rättvisa, det blev så bra i köket. Ljust, fräsht och luftigt med en gnutta (ganska stor gnutta) lantligt såklart! Gammalt är äldst, och gamla möbler är till 99% av gångerna alltid finast!
En titt in i lantköket
Ungefär 4,5år senare så är jag fortfarande väldigt nöjd med vår köksrenovering, det är de små detaljerna som vi tänkte ändra då men som fick vänta lite som fortfarande ligger med i renoveringsplanerna, som kakelraden ovanför diskbänken och att byta
till en nedsänkt disko (andra sidan av köket, ej med på bild) men det kommer så småningom då det absolut inte är någon panik.
Här har jag förevigat de allra finaste favvo-detaljerna i köket som dyker upp då och då i bloggen: det gamla karamellstället, de hemsydda draperierna (har ett som döljer mikron också) gjorda av gamla spetsprydda lakan, min älskade Dualit-brödrost och
en glimt av skomakarlamporna.
Nu till helgen ska vi hämta nya stolar och bord till matplatsen som ligger intill köket, begangnade såklart (älskat att fynda loppis-skatter!)
To be continued så att säga...
Femtio nyanser av grått...
Minns du vår spaljé som vi byggde i höstas? Vi är så nöjda och väldigt nöjda med just färgvalet. Det blev en hel del färg över så idag satte jag penseln även i vitrinskåpet
här hemma.
Efter två spröjs målade så undrade om jag tagit mig vatten över huvudet... med den lilla penseln pillade jag dit färg på spröjsen och kaxig som jag är så tyckte jag att maskeringstejpen inte var nödvändigt... tur att spisskrapan är uppfunnen.
Handtagen på skåpet är beslag från gamla fönster, som kom fram på ett helt annat sätt med det gråa i grunden.
Och fägen är så behaglig till vår nya tapet i allrummet.
Hyllorna och knoppbrädan bredvid kökssoffan är också målade i den grågröna fägen, en röd tråd genom rummet. Lite mer färg i inredningen, hurra!
Märkbart
Fann en saknad vän när jag rensade här hemma, min märkmaskin, så nu har äntligen rätt namn hamnat på postlådan (är ju bara 1,5 år sedan vi gifte oss...). Jag ska försöka rensa i fler lådor och strukturera upp lite med märkta lådor, så Dymon
dök upp lägligt.
När vi flyttade in i huset så fick jag en hög med gamla glasburkar av Jacks mormor. Dessa burkar märkte jag upp med min märkmaskin och fick ett snyggt skafferi!
Funktionellt, snyggt, lättillgängligt och man ser dessutom tydligt när det börjar ta slut i burkarna och dags för påfyllning.
Milton älskar gammelmormors plättar, så egentligen skulle jag märkt burken med "plätt-sylt".
Vardagslyxar
Vardagslyx är rosor på bordet som är hämtade direkt från sin egna trädgård.
Det är något speciellt med rosor ändå, ställer man dit ett gäng rosor så blir hela rummet lite mysigare. Likadant med foton, finns det med en ros på bilden så blir det bara så mycket finare helt enkelt.
Man kan finna guldkorn...
Jag är inget större fan av IKEA, vilket jag tidigare berättat här inne på bloggen.
Jag tycker att möblerna kan bli lite platta (haha, jag vet att grejen är att det ska vara platta paket men nu menar jag utséendet..) tråkiga och massproducerade. Jag handlar oftast bara basicgrejer där, som handdukar, blommor mm.
Men man kan finna riktiga guldkorn även där!
Denna pallen är en av dem! Äntligen når även jag upp till högsta skåpet i köket! Skulle även köpt med den fina skärmväggen därifrån, men vi hade inte utrymme i bilen, så det får minsann bli en sväng till snart igen!
Skomakalampor
Köksfönstret har fått sig nya lampor. Gamla hederliga skomakarlampor. Så små och enkla, men ack så vackra.
Min goa' morfar {gammal elektriker} hjälpte mig att installera dem på plats, då de helt saknade kablar när jag köpte de begangnade.
Foto ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8
Och så måste jag bara få visa de nya muggarna i min Greengate-samling. Nu när jag fått mitt kaffesug tillbaka så ville jag fira med något nytt att dricka ur (alltid hittar man någon god anledning till att handla nya fina muggar, haha..)
Ett år äldre, visare och en brödrost rikare
Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8
Igår blev jag ett år äldre, så det vankades lite tårtkalas på Abborrberget. Så nu är jag hela 22 år ung och bland annat en super.duper.fin brödrost rikare.
Soooom jag har drömt om denna fina brödrost och igår gav min kära sambo den till mig. Med sina runda former och beiga färg pryder den vår köksbänk perfekt.
Det som är ett stort plus med den är att den har plats för hela 4 skivor och har möjlighet att rosta även de lite bredare brödskivorna, vilket passar oss väldigt bra då sambon är glutenallergiker och har ofta mycket tjockare skivor, som tidigare bränts fast i kanterna. Så nu är det slut på doften av bränt bröd!
Nog kan det låta som att jag blev betydligt äldre än 22 när jag blir så otroligt lycklig över en brödrost, men så är faktiskt fallet, haha. Fick mer fina presenter av mina nära och kära så som presentkort, pengar, stolsdynor mm. Blev väldigt uppvaktad av mina nära och kära i helgen och igår, på min födelsedag. Tack ♥
Decembertjusigt i köket
Senaste julpysslet här hemma
Idag går vi in i årets mysigaste månad! December. Och endast 23 dagar kvar till självaste julafton!
Foto ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8
December och dags att denna mörka årstid lyses upp lite med alla ljusstakar och stjärnor. Det är så mysigt! Man får tid till att pyssla lite extra och baka, eller man får väl rättare sagt ta sig lite tid till det, hihi. En skön avkopplong i "julstressen".
Det senste julpysslet hamnade i köket, i ingången till vardagsrummet. Jag hade först tänkt att göra en till fönstret, men där fanns det lite dåligt med plats efter att jag ställt upp stakar & tomtar, så då kom jag på att jag kan hänga dem i gången. En mysigt och väldoftande pynt ♥
En egen liten Nissa
Nu har jag en egen liten Nissa som ska fram till jul. Eller alldeles strax faktiskt, hon får dock hoppa ner i påsen igen och dyka upp lagomt till första advent. Som snart är här!
Jag har länge velat ha en Maileg-Nissa. Jag har ju en liten Nisse som jag fick av barnen på jobbet förra julen. Och nu har jag en liten Nissa. Känner jag mig själv rätt så blir det nog fler ändå, närmre jul. De är ju så charmiga och bidrar med mycket julkänsla!
Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8
Har även hittat den perfekta, antika skopan till vårt gamla godisställ! Snart ska det fyllas upp med polkagrisar och andra juliga-godisar. Märks det att tankarna gå i jul-planeringen? Det ska bli så mysigt att fira jul i vårt hus ♥
Hemmets hjärta
Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8Tadaaa! Sista och kanske den viktigast delen i köket är fixad! Golvet är på sin plats och vi kan inte vara mer nöjda. Med allt ljust känns det perfekt att ha det rustika golvet som dämpar ner allt och knyter ihop hela rummet.
Guldklimpen i köket
Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8
Minns ni det gamla godisstället som jag var på jakt efter såååå länge? Jag skrev om det här.
Jag fick ju tillslut tag på ett från en gammal antiksamlare. Det har under en tid stått i vår fysiska butik, med godis i. Nu har det fått flytta hem till vårt kök. Men då vet jag att det kommer funka mindre bra att ha godis i det, eftersom det ständigt kommer att stå tomt då, haha. Så frågan är, vad ska jag ha i?
Finns det någon av mina bloggläsre som har ett godisställ? Vad har ni i? Eller har någon bara en bra idé?
Har sett att en del har sugrör, andra har baktillbehör och vissa har ljus i. Så ja, nu är frågan - vad ska jag fylla mitt gamla godisställ med?
Spetsat i vårt skafferi
Lite pärlsocker & spets
Idag fick skafferiet lite finare hyllkanter. Superfint och enkelt med lite spetsband & kludd.
Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-7/2,8
De fina glasburkarna är efter Jacks mormor. Över 60år gamla och helt felfria och snygga.
Vattna olivträdet!
Påminnelse när minnet sviker!
När vi flyttade hit till huset orsakade lilla bullski-bus (mina föräldrars bullterrier, a.k.a Bullen) en liten krasch. En nyfiken nos resulterade i spegel, tusen bitar på golvet. Jag har sedan dess inte riktigt vetat vad jag ville göra med ramen som vart kvar. Sedan slog det mig, jag har ju lite griffeltavelfärg i skåpet!
Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8
Så det fick bli en liten "anslagstavla" i köket/hallen. För att skriva upp sådana där viktiga saker som man inte får glömma, som att köpa tvättmedel, eller vattna olivträdet på altanen.
Mer blommor åt folket...
Sommar även på köksbordet.
...eller egentligen till mig. Fast jag är så snäll och ger er några också, i bildform. Vår nya köksgrupp (pinnstolar och matchande bord ♥) behövde lite dekoration och jag fick helt enkelt fylla upp köksbordet med en låda rosor.
Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8
Världens vackraste blomma, ännu en gång.
Äntligen, ett decilitermått!
Kan man påstå att man längtat efter ett decilitermått? Ja, nu påstår jag det!
Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8
Jag och mitt lantliga kök... ännu har jag det inte mer än i tankarna, men snart snart ska vi fixa det i huset som vi ännu inte riktigt flyttat in i. Vi har ju till och med köpt tapeterna som ska pryda väggarna.
Och verktygen i köket är ju bland det allra viktigaste, det är ju de som gör köket och jag vill ju helst att även de ska passa in i allt detta lantliga. Tidigare har jag haft decilitermått i plast, med en tråkig röd rand på. Hur hittar jag ett lantligt decilitermått? Och vips så springer jag på ett bara sådär utan att egentligen leta just där och då, i en affär bland Göteborgs alla gator, Cervera om jag ska försöka vara exakt.
Tack Göteborg för det lantliga decilitermåttet.
Gammelrosa & creme
Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/2,8
Visst är väl dessa formar härliga? Jag älskar den gammelrosa färgen. De creme-färgade köpte jag i somras, och de rosa fick jag av min älskade i födelsedagspresent. Samlar på mig lite formar & porslin till mitt fina kök som ska gå i just rosa & vitt.
