Pass på! Vinter är här!
Feber, huvudet fullt av snuva och ett vitt täcke av snö. Tusan också, varför skulle jag bli sjuk just idag? När vintern för en gång skull tittar förbi. Prognosen visar dessutom att den endast är här på snabbvisit. Och julkorten! Vad gör vi med de? Våga-vägra-höst-slask-novembermörka-julkort!
Jag har en plan, utbrister min käre man...Jag springer ut, stället kälke, fäll och julgran på plats. Hämtar barnen, springer ut och sätter de fint på plats så kommer du efter med kameran.
Lite likt filmen Snowroller, med familjen vid kortautomaten. In! Ut! In! Ut, ni vet? Haha!
Allt gick enligt planerna. Tills vår lilla trotsiga 5 åring absolut inte ville ta några bilder just då. Varför? Näää, ingen speciell anledning, bara inte j u s t n u, förstår ni. Så Minelle fick agera fotomodell själv en stund, tills brorsan mjuknade upp lite.
Sådärja. Vilket teamwork. Många härliga bilder blev det. Barnen fick ett varsitt kinderägg för "besväret" och sjukling-mamman fick sig en tupplur på kökssoffan efteråt. Alla nöjda och glada. Brilliant idé papsen! Nu slipper vi gråta floder när snön töar bort.
24 + 1 chanser till att vara extra snäll
Den broderade väggbonaden med tomten i korsstygn, med 24 små klappar hängande i snören. Luktsudd, kinderägg och småplock. Det är ungefär så min senaste upplevelse av julkalender ser ut. Varje morgon sprang man dit och slet upp den lilla klappen, lycka.
Nu har man förflyttat den lyckan till att få ordna kalendrar åt sina egna barn. Att få se samma lycka som man själv minns, en överraskning varje dag (!) i december, fram till julafton. Men så i år fick jag mig en egen igen. Inte den broderade tomten, men något annat handgjort och otroligt vacker. Mina favoriter, Mrs Mighettos och deras snällkalender.
De har i år designat Friends snällkalender som utmanar och uppmanar att göra något snällt varje dag fram till julafton. 24 chanser till att vara extra snäll innan jul. Och en extra chans såklart, genom att köpa själva kalendern, eftersom 40 kr av varje såld kalender går till Friends arbete mot mobbning.
Så himla bra grej.
Och min man var dubbelt så snäll, eftersom han vet vad nördig jag är på Mrs Mighettos prints, så kan köpte 2, en att öppna och en att sätta upp på väggen. För jag menar titta på den, vacker som en tavla!
Ska vi på utflykt? Hemma?
"Åh mamma, ska vi få fika?"
Sa Milton med en exhalterad röst, när jag misstänksamt smög fram festis på köksbänken.
"Åh, ska vi på utflykt?!" I, ett snäpp, äääännu mer exhalterad röst, när jag bär fram picknick-korgen.
När jag sen lägger i korvbrödet...
MINELLE!!! KOM!!! Vi ut och GRILLA!!!
Japp, vi gjorde en liten utflykt på vår egna gård. Såna där grejer som man oftast spar till helgen. Att packa picknikkorgen för att grilla i grillplatsen. Men att ta lunchen ute, grilla korv och marshmallows i överflöd, till lunch,
kändes självklart när solen lyste och jag & barnen var lediga tillsammans, trots att det var "vanlig vardag".
Så. himla. skönt.
Det lilla, som gör det stora. Att de sen sekunden senare hamnade i konflikt om vem som skulle bära in korgen, öppna dörren först, lägga mössan längst till höger och gå precis där den andra tänk gå, på samma sekund... ja det är en annan sak (ja, det
är en riktig syskon-bråkig-period just nu...) Vi hade en mysig timme vid brasan, helt sams sådan ♡
Nu lägger vi i nästa växel!
Jag som tyckte att jag låg så i framkant, jag börjar inse att november är snart förbi och december är kring hörnet. I år vill jag ha jul i varje rum här hemma, julmagin ska riktigt osa när man kliver innanför tröskeln. Vi (jag & Milton, de störtsa julfreaksen här hemma) är på god väg, men ljusstakar, stjärnor och julgranen ligger fortfarande och väntar på oss..
"Hey ho, det tramper oppå taket
Hey ho, nissen er tilbake"
Hey ho, nissen er tilbake"
Den norska dängan har blivit en julklassiker här hemma.
Och favoriten. Skogspyntet. En liten gran, en lingonkrans, kottar eller annat guld man funnit i skogen. Det kanske är det allra bästa julpyntet, som faktiskt skapar den största julkänslan. För sig mig något som är mer jul en en doftande julgran, klädd i ljus och blanka kulor?
Mailegnissarna ligger tätt efter täten. Det har blivit en tradition att köpa en ny för varje år.
Och det hemmapysslade. Denna apelsingirlang gjorde jag för två jular sedan. Tänk att det inte frestat mössen på kattvinden.
DIY - Höga golvsocklar
Om ni hade frågat mig för 5 år sedan, om jag ville måla grönt hemma så hade jag antagligen fnissat och sagt att det kommer aaaaldrig att ske hemma hos mig! Men är det något man lär sig när man blir äldre och mer vis, så är det att uttrycket " man ska aldrig säga aldrig" faktiskt inte bara är en klyscha! Nu har jag inte bara gröna väggar, grön fåtölj, grönt skåp utan nu även gröna golsocklar, höga sådana!
...som vi gjort själva! Att vi älskar DIY är ju ingen nyhet! Och dessa var inte svåra att få till!
Ja, vi jobbar gärna i trånga utrymmen och i dåligt ljus, haha. Eller så är det bara så att de flesta projekt görs när barnen lagt sig och att vi inte orkar möblera om bara för att sätta upp "några fjuttiga lister"...Pffff, tji fick vi när vi skulle fäktas för att ta oss in och ut med en list på 3m 40 cm, när det skulle sågas och måttas in. Jaja, allt ska inte vara enkelt i livet.
Vi har alltså satt en hög golvlist (våran är 145mm) längst med golvet och lite högre upp en bröstlist, sen målade jag alltihop! lister samt utrymmet emellan dem förvandlades gröna!
Jag gillar kontrasten av de kalkmatta gröna väggarna mot den högblanka sockeln. Mycket gör så lite, visst?
Kökets svarta hjärta
Visst får man stolt titulera sig som ung tant när man blir sådär pirrigt glad över en ny spis? Men det är ju inte vilken vanlig tråkig vitvara som helst, nänä, det är nämligen drömspisen som jag sucktat över i åratal. En oförsämt snygg sådan.
Jag älskar detaljerna. Dessa antikklädda vreden och den kurviga ugnsluckan. inbyggd liten klocka/timer. Och svart. Och vet ni vad? Den är fullt fungerande också, blixtsnabb matlagning och baklagning! Bara som att snacka om vardagslyx att kunna avända 4 fullt fungerande plattor, efter en tid (läs alldleles för lång tid) med endast 2,5 fungerande.... Ja, tillslut blir man hemmablind.
Premiärmiddagen blev fläskfilé och pommesfrites. Vår förra ugn tog extremt lång tid för att värmas upp, men denna gång, då fick vi t.om äta lite svartbrända pommes. Gammal vana att inte ens behöva ställa timer för att tillagningsprocessen tar tid. Lång tid. Men varmluftsugn, LYX!
Och idag provade Jack & barnen att baka i den, en glutenfri sockerkaka! Fika på nolltid, man måste ju bara älska den investeringen i livet!
Ssssh, skräm inte Nissen!
(inlägget innehåller en Adlink till det lilla advetskalenderhuset som jag tipsar om länst ner i inlägget)
Om jag kallade mig galen i jul innan jag blev mamma så är jag spritt-språngande-jul-hallabandola-galen nu när jag har två små mini-me att dela denna högtid med. Man får leva ut julmagin på ett helt annat sätt. Tomten med flygande renar är plötsligt verklighet igen. Att adressera brev med "Nordpolen" innehållande önskelistor. Att dricka varm O´boy, mysa med tända ljus, klädd i pyjamas och med julkalendern på TV kyliga mornar. Att lyssna efter tomtesteg på taket, när han är där och rekar dagarna innan jul. Och längtan. Nedräkningen.
Att hämta ner säcken med julpynt från kattvinden är något Milton frågat efter sen september. När farmor Carina kom med fönsterdekor (klistemärken) med snöstjärnor och tomtar i början av oktober så åkte de upp direkt, inne på hans rum. Jag har mött min överman. Folk tycker att jag är tidig som vill dra igång julmyset i mitten av november.
Kan ni gissa om han blev glad när jag visade honom detta hus? Han har varit framme till vår lilla Nissedörr flertal gånger och viskat att han gärna önskar att Nisse lägger brev till honom där i lådorna, nu under decembermånad.
"...eller kanske något gott, om det är en lördag"
Han har fått för sig att man måste viska till Nissen också, så han skäller på syrran när hon ställer sig precis bredvid honom och försöker upprepa vad han precis sa, men i decibelnivå x100.
" Ssssh, Minelle! Du skrämmer ju Nissen!"
Och det är precis vad jag, eller Nissen då såklart, tänkt göra. Ett litet brev eller hälsning, varje dag från 1:a december, fram till självaste julafton. Kan vara bara ett litet: Hej där!, något busigt eller en liten utmaning... eller kanske något gott. Vem vet?
De må vara bland det gulligaste jag sett i kategori julpynt. De mysiga ljustakarna i fönstren, den fina kransen på dörren, faluröda träfasaden, hela kitet!
En sån där som ska hänga kvar i många år och ge barnen ett nostalgiminne. Tänk när vi plockade fram Nissehuset varje år.
Lite smått julgalen och snölängtan
Ja, jo, lite smått galen kanske. När jag erkänner att jag redan i augusti (när vårt växthusbygge stod klart) planerade hur det skulle julpyntas. Kälken med granris där, lite stjärnor där... kanske en till stjärna där..
Det är (på riktigt) något jag alltid har i åtanken när vi renoverar hemma. Hur det ska se ut även i julkostym. Funkar de nya tapeterna tillsammans med tomteröda detaljer och hur snyggt blir det att knyta lite granris på en krok, till den färgen?...
Herregud. Jag hör själv hur galet det låter. Men så viktig är julen för mig.
Det är lite av en milstolpe. Att få fira jul tillsammans, lika härligt varje år. Så mysigt att få vänta och längta efter. Jag minns så väl för flera år sedan, när jag jobbade på en arbetsplats där jag grät varje dag jag skulle till arbetet (nej
det blev inte långvarigt, inte för någon av oss som arbetade där, vi försvann allihopa allteftersom...), jag hade sagt upp mig men hade några få pass kvar att arbeta. Då var julen mer livsviktig än någonsin för mig. Att just på julafton var
jag iallafall ledig, fick umgås med min familj och släkt hela långa dagen, utan en minsta gnutta ångest. Jag vet att julafton inte är lika glädjefylld för alla, men åh som jag önskar. Julen är iallafall för mig den viktigaste och mysigaste högtiden.
Kanske är det mycket därför som jag drog fram julstjärnor och startade julpyntande tidigare än någonsin i år. Pågrund av detta oroliga år som 2020 bjudit på, kanske inte så mycket för mig, men för hela världens oroligheter. Mitt i all covid kan
vi iallafall skapa lite myskänsla.
Min mamma är också ett julfreak, så äpplet faller inte långt. Redan i oktober dök jag ner i hennes kappsäck som är full av mysiga julböcker. Dussintals av Pop-Up och flickar att öppna och dra i. De allra mysigaste bäcker att bläddra
bland. Kanske kan få bli ett alldeles eget inlägg här inne, med tips på julböcker? (Mamma, jag lär dyka ner i kappsäcken igen!)
Tänk er ett täcke snö och rimfrost längst med fönsterkanterna, och glimmande ljus från stjärnorna såklart! Hur mysigt? Längtar också efter is på sjön, nu när Milton blivit så duktig på att åka skridskor!
Här ska vi ha glöggmys! Bara det blir lite kyligasre ute, sådär så att man får värma sig med koppen och bli alldeles rödrosig om kinderna.
DIY - Vimpel med fåglar (inkl. mall)
Jag fick syn på en liknande fågel-vimpel i tidningen Lantliv. Likt alltid så funderar jag på att...
"visst borde väl det där borde gå att få till själv?"
Så jag började måla fåglar och vingar på fri hand på ett A4, klippte, klistrade och vips! så flög de på ett stycke natursnöre i vardagsrummet!
Jag la ut på en story på instagram att jag satt och pysslade och många frågade om fågelvimpeln via DM, så jag lovade ett inlägg på bloggen, med beskrivning och en mall!
Så jag har gjort en mall på datorn, att spara ner (högerklicka, spara bild), skriva ut och börja pyssla!
Tagga mig gärna på instagram (@villagrabo) om ni gör en fågel-vimpel! Skulle vara så roligt att se era!
Ha en fortsatt fin helg! ♥
