DIY - Höga golvsocklar
Om ni hade frågat mig för 5 år sedan, om jag ville måla grönt hemma så hade jag antagligen fnissat och sagt att det kommer aaaaldrig att ske hemma hos mig! Men är det något man lär sig när man blir äldre och mer vis, så är det att uttrycket " man ska aldrig säga aldrig" faktiskt inte bara är en klyscha! Nu har jag inte bara gröna väggar, grön fåtölj, grönt skåp utan nu även gröna golsocklar, höga sådana!
...som vi gjort själva! Att vi älskar DIY är ju ingen nyhet! Och dessa var inte svåra att få till!
Ja, vi jobbar gärna i trånga utrymmen och i dåligt ljus, haha. Eller så är det bara så att de flesta projekt görs när barnen lagt sig och att vi inte orkar möblera om bara för att sätta upp "några fjuttiga lister"...Pffff, tji fick vi när vi skulle fäktas för att ta oss in och ut med en list på 3m 40 cm, när det skulle sågas och måttas in. Jaja, allt ska inte vara enkelt i livet.
Vi har alltså satt en hög golvlist (våran är 145mm) längst med golvet och lite högre upp en bröstlist, sen målade jag alltihop! lister samt utrymmet emellan dem förvandlades gröna!
Jag gillar kontrasten av de kalkmatta gröna väggarna mot den högblanka sockeln. Mycket gör så lite, visst?
Kökets svarta hjärta
Visst får man stolt titulera sig som ung tant när man blir sådär pirrigt glad över en ny spis? Men det är ju inte vilken vanlig tråkig vitvara som helst, nänä, det är nämligen drömspisen som jag sucktat över i åratal. En oförsämt snygg sådan.
Jag älskar detaljerna. Dessa antikklädda vreden och den kurviga ugnsluckan. inbyggd liten klocka/timer. Och svart. Och vet ni vad? Den är fullt fungerande också, blixtsnabb matlagning och baklagning! Bara som att snacka om vardagslyx att kunna avända 4 fullt fungerande plattor, efter en tid (läs alldleles för lång tid) med endast 2,5 fungerande.... Ja, tillslut blir man hemmablind.
Premiärmiddagen blev fläskfilé och pommesfrites. Vår förra ugn tog extremt lång tid för att värmas upp, men denna gång, då fick vi t.om äta lite svartbrända pommes. Gammal vana att inte ens behöva ställa timer för att tillagningsprocessen tar tid. Lång tid. Men varmluftsugn, LYX!
Och idag provade Jack & barnen att baka i den, en glutenfri sockerkaka! Fika på nolltid, man måste ju bara älska den investeringen i livet!
Lite smått julgalen och snölängtan
Ja, jo, lite smått galen kanske. När jag erkänner att jag redan i augusti (när vårt växthusbygge stod klart) planerade hur det skulle julpyntas. Kälken med granris där, lite stjärnor där... kanske en till stjärna där..
Det är (på riktigt) något jag alltid har i åtanken när vi renoverar hemma. Hur det ska se ut även i julkostym. Funkar de nya tapeterna tillsammans med tomteröda detaljer och hur snyggt blir det att knyta lite granris på en krok, till den färgen?...
Herregud. Jag hör själv hur galet det låter. Men så viktig är julen för mig.
Det är lite av en milstolpe. Att få fira jul tillsammans, lika härligt varje år. Så mysigt att få vänta och längta efter. Jag minns så väl för flera år sedan, när jag jobbade på en arbetsplats där jag grät varje dag jag skulle till arbetet (nej
det blev inte långvarigt, inte för någon av oss som arbetade där, vi försvann allihopa allteftersom...), jag hade sagt upp mig men hade några få pass kvar att arbeta. Då var julen mer livsviktig än någonsin för mig. Att just på julafton var
jag iallafall ledig, fick umgås med min familj och släkt hela långa dagen, utan en minsta gnutta ångest. Jag vet att julafton inte är lika glädjefylld för alla, men åh som jag önskar. Julen är iallafall för mig den viktigaste och mysigaste högtiden.
Kanske är det mycket därför som jag drog fram julstjärnor och startade julpyntande tidigare än någonsin i år. Pågrund av detta oroliga år som 2020 bjudit på, kanske inte så mycket för mig, men för hela världens oroligheter. Mitt i all covid kan
vi iallafall skapa lite myskänsla.
Min mamma är också ett julfreak, så äpplet faller inte långt. Redan i oktober dök jag ner i hennes kappsäck som är full av mysiga julböcker. Dussintals av Pop-Up och flickar att öppna och dra i. De allra mysigaste bäcker att bläddra
bland. Kanske kan få bli ett alldeles eget inlägg här inne, med tips på julböcker? (Mamma, jag lär dyka ner i kappsäcken igen!)
Tänk er ett täcke snö och rimfrost längst med fönsterkanterna, och glimmande ljus från stjärnorna såklart! Hur mysigt? Längtar också efter is på sjön, nu när Milton blivit så duktig på att åka skridskor!
Här ska vi ha glöggmys! Bara det blir lite kyligasre ute, sådär så att man får värma sig med koppen och bli alldeles rödrosig om kinderna.
När julmagin är lite tidig, då tar vi till vinterpyntet
I oktober smyger den sig alltid på, varje år, ungefär samma tidpunkt - julkänslan. Och räddningen är vinterpyntet! Inget tomterött, inga nissar -än! Bara barr, kottar & snöflingor, vinter!
Så idag kom de upp, kransarna på växthusets dubbeldörrar.
Som att jag kände det på mig så singlade första flingorna ner idag! Ikväll blev det ett litet litet vitt täcke (mer som lakan kanske) på verandanräcket. Jag var tvungen att ropa ut Milton, bära upp honom på höften i strumplästen och visa!
"Har du sett? Vinterns första flingor!"
"Woooow!"
Som ett skott sprang han in till pappa i duschen och berättade vad han sett ute!
Så det var väl i rättan tid de åkte upp kransarna!
Det sitter inbyggda ljusslingor i kransarna men de sparar vi till novembermörkret, när de färgglada höstlöven fallit till marken och vintertiden ätit upp dagsljuset, då behöver vi allt mysljus vi kan få!
Så mysigt! Nu längtar jag faktiskt efter lite snö, och nissar! Ska bli så mysigt att få skapa nya jultraditioner i vårt nybyggda Gröna Gråbo!
”Vi tar över härifrån, mamma”
Jag köpte tulpanlökar på helgens torgmarknad nere på stan. Har ångrat mig varenda vår hitills för att jag inte har något tidigt blommande vårtecken i rabatterna. Man vill ju liksom njuta av det så tidigt som möjligt.
Ett av ställena jag satte lökarna på var i rabatten vid verandan. Då får jag njuta av krispiga tulpaner varje gång jag kommer hem till våren. Kanske ett av världens bästa välkomnande.
Men så hann jag inte så mycket längre, förns de här två stod vinglandes över de hål jag grävt fram för lökarna
"Mamma får jag lägga ner lökarna? Jag vet att den spetsiga sidan ska vara upp, för där kommer blomman sen"
Eeeh, ja, jaha, ja men visst!
Minelle tar ju snabbt efter alla brorsans påhitt (jo tack, både de bra och de lite sämre påhitten..) och började kasta ner lökar i hålen även hon.
Så trampade de vidare till nästa rabatt, grävde hål och lade ner llökar även där.
Jag blir ju glad av det jag ser och njuter varje minut. Dels att de ser och lär men att de också så gärna vill vara med. Oavsett vad vi gör. Strax innan hade de hjälpt Jack att klippa ner en buske. Tänk att de tycker att världen är spännande och rolig,
även när det bara handlar om att klippa ner några torra grenar.
Tänk när vi nu till våren får plocka in en bukett av Milton & Minelles odlade tulpaner. Längtar.
Vi är är i mål! Det firar vi med... inlåsning!
Vi har haft fina byggkvällar. Den låga kvällssolen har hjälpt oss komma i mål med bygget. Och jag skriver oss som i vi, jag och Jack, då jag fått många förvånande "Jaha, är du också med och bygger?".
Yes, det är så vi alltid gör här hemma, vi planerar, bygger och renoverar tillsammans. Det är lika mycket jag som skruvat takstolar, målat och hamrat som Jack.
Och dessa, de två pardörrarna som jag stolt både skissat upp och snickrat helt själv när Jack var på jobbet. Jack har inte lagt ett enda finger på dessa, mer än när han höll i handtagen och gångjärnen när jag skulle skruva fast de
(så okejdå, även denna har vi faktiskt gjort tillsammans ;))
Vi åkte och köpte en annan dörr i början av sommaren (blocketfynd) men den kändes alldeles för klumpig när vi väl skulle sätta den på plats, så då bestämde vi oss för att bygga pardörrar av två gamla fönster istället.
...Vilken gjorde sig så mycket bättre! Mer fönster och mer utsikt över vattnet (ytterliggare mer efter att vi gallrat ur häcken lite)
Dessa vackra beslag!
Så var det de fina skjutreglarna. "Ska jag skruva dit en varsin på båda dörrarna?" Frågade jag Jack. Och ja, det blev finast tyckte vi båda.
När Jack & Milton for iväg till gammelmormor en sväng på eftermiddagen så gick jag & Minelle in för att mysa en stund i växthuset. Minelle strosar runt medans jag sitter i gungstolen, så tar hon tag i ena dörren och smäller igen!
"Klick!"
Skjutregeln har fallit ner i spärren. Så där inne satt vi, inlåsta i vårt växthus. Haha.
Det gick ju inte direkt någon nöd på oss och grabbarna kom hem igen efter en stund. Men en skjutregel får nog skruvas bort, eller iallafall fästas på insidan. Så man kan öppna och låsa både ut & inifrån.
Det är lite småfix kvar, några fler plankor ska upp på insidan för att få matchande innerväggar överallt, samt lite målning kring fönstren och fortsätta lägga stenraden runt hela växthuset.
Fynd från Jacks sida av släkten. Gungstolen har hans gammelmorfar byggt och skrivbordet räddade vi för några veckor sedan, av en släkting som annars skulle kasta det på tippen. Vid skrivbordet ska jag tillbringa många jobbtimmar i höst har jag tänkt,
och i gungstolen många glass-fika med barnen och Jack, längtar!
Så här är det, vårt växthus. Som vi byggt från grunden. I slutet av juni tog vi första spadtaget och sakta men säkert har vi måttat, sågat, hamrat, skruvat, målat och blivit färdiga!
Ni hittar alla inlägg från bygger i kategorin "växthus".
Jag har börjat inreda det lite smått även fast några plankor till ska upp där inne. Men ni vet, det kliar ju i fingrarna.
Plcokade en liten trädgårdsbukett igårkväll som fick inta plats i fönstret. Så gulligt med en liten fönsterbräda att pryda.
Så imorse slogs jag av en ljuvlig doft av luktärt när jag öppnade dörrarna till växthuset!
Så är det detdär med namnet. Vi har ju Villa Gråbo (vårt bostadshus) Mini Gråbo (lekstugan) och växthuset. Ja, även det måste få ett eget smeknamn, frågan är bara vad... Gröna Gråbo är hitills toppförslaget.
På skarnet runt om har vi tänkt placera lite växter i krukor och någon vattenkanna.
Golvet ska vi ta oss an nästa år, eftersom vi inte riktigt bestämt oss för vad vi vill ha.
Vi har tänkt duka upp långbord, hänga ljusslingor i taket och styra upp kräftskiva i växthuset innan sommaren är slut, som en liten invigning av bygget. Så mysigt, men nu ska jag hå ut och fortsätta lägga stenranden kring växthuset!
Ha en fortsatt fin torsdag!
It’s all about the details
Jag älskar detaljer. Alltid det jag fastnar för, om det så är en volangkant på en jacka, en blomformad nit på en pinnstol eller en vacker mässingkrok. Därför är det oftast detaljer jag ser framför mig som en vision när vi renoverar här hemma.
Dessa, som jag fick hem i brevlådan häromdagen var en av drömbilderna i huvudet, når vi bestämde oss för att bygga växthus. Vackra beslag till dörrarna. Dubbeldörrar.
Det var just därför vi ganska snabbt började fundera på annat när vi såg att den tänkta dörren var alldeles för stor och klumpig för växthuset. Nä, det ska vara dubbeldörrar, som vi tänkte från början. Med vackra handtag.
Och se nu på dessa. Antikbehandlade kläpphandtag med tillhörande skjutreglar samt gångjärn. Vackra.
Kan verkligen se framför mig hur jag med datorn i ena armen och kaffet i andra, öppnar upp dörrarna till växhuset och sätter mig där inne vid vårt caféset för att jobba, en solig höstdag med krisp i luften. Får man längta en smula, bara en liten
smula, till hösten? Om den lovar att bli fin!
Dörrarna är lite av slutfinishen på växthuset. Och lite vindskivor på det, med snickarglädje såklart, ni känner ju mig vid det här laget. Detaljer, detaljer, detaljer! Fint, finare, finast!
Taklagsfest och lite bygg-bad!
Veckorna springer iväg! Det var ett tag sen jag uppdaterade ang. bygget av vårt växthus. Veckan som gick gjorde vi ett ryck, när Jack äntligen hade semester!
Grunden vägdes in och balanserades rak, Minelle kontrollgick femtielva varv för att godkänna.
Denna bild tog jag i onsdags, när vi sprang fram och tillbaka med sågar, tumstock och vattenpass mellan skurarna. På med regnjackor och stövlar, nu finns inget dåligt byggväder bara dåliga byggkläder!
Men så vände byggvädret dagen efter! Vi gick från regnjackan till badbyxan. Halva styrkan byggde och andra halvan badade! Byggbad, har ni hört talas om det?
Tadaaa! Fönstren och sidorna har kommit upp! Tänk att jag & Jack köpte dessa fönster för en billig peng, ca 6,5år tidigare utan en aning om vad vi skulle använda de till. Nu kommer de till sin rätt. Och ja, jag har provlagt en liten stenrand
för att se hur kanten omkring kommer att se ut. Det kommer bli prima ballerina.
Så kom takstolar på plats och då vet alla att det vankas...
...Taklagsfest! Så jag och Jack skålade med varsin Cola Zero!
Jag putsade av fönstren lite snabbt mellan allt sågande och skruvande. Wow, fönsterkitt och karmar må vara lite torra och spruckna, men denna blänkande, klara och vågiga glasytan på själva fönsterrutorna. Så fina.
Endel ospröjsade rutor på ena sidan. De ska få sig lite hemmaniskrad spröjs snart.
Hela familjen har verkligen varit en del av detta bygge. Har de inte varit byggsällskap så har de varit livs levande "tving" och hållt plankorna på plats.
Egensnickrade pardörrar är på gång! Vi har använt två rutor och fölängt med reglar och skivor, de ska få lite lister, panel pch färg innan de ska sättas på plats.
En liten uppdatering av växthusbygget! Imorgon kommer troligtvis taket på plats och idag hann jag även måla halva sidan innan regnet satte stopp.
Fortsättning följer!
Att anlägga en stenentré & väthusuppdatering no.2
Så var det dags att få ordning på entrén! Vi hade ju ett gäng gatsten hemma, så jag tänkte visa hur vi gjort för att få till en liten dörrmatta i sten, eller såkallad stenentré!
Det är första gången vi någonsin gör detta så om det är "det rätta sättet", ni vet enligt regelbok och certifikat, nä antagligen inte, men det blev toppenbra!
Så här kommer våran lilla guide:
Först grävde vi ur halvmånen ur gräsmattan, den form vi önskade ha på entrén. Vi grävde gropen snäppet djupare än marken runt om, för att sedan fylla på med lite grövre sandmaterial.
Sen började pusslandet! Det grova sandunderlaget gjorde det möjligt att flytta runt och borra ner stenarna lite, för att få de på plats och för att få ungefärlig samma höjd på de.
När vi var nöjda med stenpusslet så fyllde vi på med ytterligare lite grövre sand, för att få lite stadga kring stenarna. Men fyllde inte upp springorna helt...
...för sen var det dags för lite mer finkornig sand som lättare tränger ner i varje liten springa och får stenarna att ligga still. Vi lät ett lager av överflödig sand ligga över natten, så kom det lite regn på som gjorde att det trängde
ner ytterligare (regnar det inte så kan man själv vattna lite på).
Så drog vi en sista svängom med kvasten över stenarna, för att få ner det allra sista i springorna. Voliá! Vår alldeles egna hemmapusslade stenentré!
Så har vi även blivit med dörr! En gammal och tjusig liten skatt vi fyndade för ynka kronor. Jag älskart.
Kommer ju bli urtjusigt detta! Tänk vad lite virke, handkraft och färg kommer göra detta till en braksuccé, det är iallafall vad jag ser framför mig. Och vi brukar ju vara ett himlans bra team när vi går mot samma mål, jag och min byggherre
aka man.
På stora byggen brukar man slå upp baracker till byggarbetarna, här har vi istället dragit fram vår fikabänk som vi vanligtvis har i skogen här hemma. Men nu får den agera byggbänk, för både små åskådare (2åringen & 5åringen som vill vara med på alla
påhitt här hemma), fikapausbänk, tid för-snabb-skiss-när-vi-försöker-förklara-vad-vi-tänker-för-vinkel-hit-och-dit-bänk samt såga-till-en-bit-bänken.
Fortsättning följer....
Gråbo i sommarskrud
Idag är andra dagen utan kvällsrundan i trädgården med vattenkannan i hand. Naturen har liksom skött sitt. Men jag saknar det redan. Man kommer in i rutiner så snabbt att man liksom glömmer av allt det andra, som att dagar kan vara regniga och kalla?! Jag hade precis vant mig klädkod bikini, minst en svalkande glass om dagen, 2 rundor om dagen med vattkannan för att inte låta de stackars rosorna torka ut i värmen. Och nu, blev det höstvibb av hela vädret.
Men trädgården mår bra. Ska vi vara ärliga och icke-själviska en stund så behövdes det ju en skvätt vatten (läs regn i mängder), för att inte återuppleva skogsbränder alá sommar 2018. Och ta en titt på rosorna vid vårt soldäck. Ja med jisses. Så vacker att man smäller av en smula.
Den är så tacksam. Vi planterade dessa för bara två somrar sedan och växer sig frodigare och frodigare för varje år. De lyser upp hela trädgården. Därför har vi 3 till av just denna sort utspridda i trädgården, alla blommar lika fint nu och förhoppningsvis ända in i oktober. Rosor, pelargoner och vallmo, livets blommor.
Och på framsidan av huset doftar det smultronschersmin. Det doftar barndoms-somrar hos mormor & morfar. De hade alltid smultronschersmin. Min farmor var ett geni som planterade denna buske på framsidan för måååånga år sedan när de bodde här. För att sitta och fika på verandan med vindbrisar med doft av smulton, ja det är svårslaget.
Så, nu har moderjord gett naturen en skvätt vatten och blommorna bäddar in hela gården så vackert, nu återgår vi till sommarvärmen och klädkod bikini igen, tack!
Plats för fika och gurkor...
Idag tog vi första spadtaget till vad som kommer bli ett växthus! Med lite gamla fönster & färg ska vi försöka trolla fram ett mysigt växthus i trädgården.
Dessa fönster köpte jag av en väninna för många många år sedan och tänk att jag visste väl att de skulle komma till användning, trots att jag inte visste exakt till vad just då. Vi har skruvat av beslagen på allesammans och gjort
de redo för att agera hus!
Vi började att mäta upp, lägga fönster, regel, fönster, regel, mäta lite till och sedan sätta dit lite rep, för att få en känsla för hur stort det kommer bli. Tror det blir alldeles sådär perfekt lagom. Plats för fika, plats för tidningsläsning med
en kopp kaffe och plats för växter att trivas och gro.
"Skulle det inte vara tjusigt med en liten dörrmatta av sten?"
Tur för oss att vi funkar lite lika som Petson, med lite bra och ha saker i alla uthus. Klart att vi hade lite gatustenar liggande i ena boden här hemma!
På kvällsrundan i trägdården, med vattkannan i ena handen knäppte jag denna bild. Växthus-bygget dag 1. Mätt ut, grävt ur och fått dit skarn som grund. Bra jobbat i värmen Team Gråbo! Alla var med, såklart. Barnen tyckte helt klart att
lasta skarn-delen var allra roligast. Som att jobba i guldgruva.
Himlens skådespeleri
Pinfärka bilder från ikväll. Lycklig-ända-in-i-själen bilder. Så glad för den där lilla idylliska sjöscenen på baksidan. Ikväll var det alldeles stilla och rosa himmel, det enda som hördes var vinden i buskarna, som viftade undan knotten. En kväll i Juni.
Kvällsmaten är intagen, barnen är nattade, hönorna likaså, kvällsrundan i trägården med vattkannan är gjord och man får slå sig ner där, ser ni? i gungan till vänster, med helglasdörrar precis framför näsan och vy över skådespeleriet över sjön.
Som ett skådesepeleri. Så sa en vännina till oss när hon en kväll satt på vår altan och hade just denna vyn. Att få följa himlens alla färger som den skiftar i vid solnedgång, som ett vackert skådespeleri.
Ja, en föreställning man aldrig tittar sig mätt på.
Gonatt på er!
Våga-vägra-bajs-frukost!
Med hjälp av lite reglar, hönsnät och rödfärg ska nog vi också få lite jordgubbar i år...
Det ser inte ut att vara mycket för världen, vårt lilla trädgårdsland mej oj vilken ren och skär livsglädje det är att få traska barfota ner en sommarmorgon och plocka med ett gäng jordgubbar till frukostflingorna.
Katterna har dessvärre fått nyss om att det var ett bekvämt utedass, eller rättarte sagt hade. I helgen byggde vi två odlingsburar, för att skydda de små plantorna. Våga-vägra-bajs-frukost!
Nu har jag även planterat ut våra gurkplantor i lilla växthuset. Får hoppas att järnnätterna är förbi nu, så vi även kan få hemmaodlad gurka till taco-fredagarna i sommar.
I mitt inspirationsflöde (på pinterest) just nu kryllar det av olika varianter av kanter på trädgårdsland och rabatter. Våran kant har börjat ge vika efter en och annan krock med gräsklippare, kubbpinne, fotboll, både små och stor-fötter, ja en hel del på dessa 5 år den har agerat trädgårdslands-mur. Jack är dessutom lite inne på att vi ska bygga ut vårt lilla land lite, så vi får väl se vad det slutar med, lite uppfräshning är det nog i behov av iallafall.
Småfolket favoritplats sommartid. Förstår de verkligen till fullo. Världens sötaste minihus, en egen glasskiosk och denna utsikt. Minelle dukar upp det där gröna lillbordet med fika flera gånger per dag och Milton håller glasskiosken öppen vid de soliga dagarna. Dreamteam.
Och se där! Rosorna är planterade vid vår nybyggda spaljé! Pappan i huset tog med familjen på en liten överaskningstripp i fredags och vi kom bl.a. hem 2 röda rosor rikare, ellers snart röda iallafall.
Kan vi nu hoppas på att vi tittar tillbaka på just denna bild i slutet av augusti någongång och säger "wow! titta vad små rosplantorna var när vi planterade de i början av Juni, tänk vad de växt sig frodiga under sommaren". Jajajmen, låt oss hoppas på en fin sommar.
100% känsla 0% tumstock
Så sitter den där och väntar på att bäddas in av rosor. Spaljén som vi klurat på i snart 3 år (då vi byggde soldäcket). Eller från början var det tänkt ett räcke, sen tänkte vi om, något som skulle ha både funktion och samtidigt boa in fikahörnet
av soldäcket litegrann. Ja men rosor såklart, vad annars?
Vi har samlat stenar från gården, från både slänt och skog. Barnen har konkat de med, de stenar som inte är tunga nog att man riskerar att bli av med en tå om man skulle råka tappa de. Så nu är det lilla katt-smitar-hålet under soldäcket igentäppt med
stenar, samt rabatt redo för rosor. Well done, Team Gråbo!
Så blev det ju lite virke till övers, så jag & Milton byggde oss ett växtstöd. 100% ögonmått och 0% tumstock, och visst blev den väl fin! Duger gott att hålla upp hakan på den rosa lilla rosen som blommar om några veckor.
Här har den lite väl lång lugg, gräsmattan. I skrivande stund är den faktiskt alldeles nytrimmad och klippt. Får nog ta med mig kameran ut på kvällens trädgårdsrunda med vattkannan.
Här näst blir det att bygga lock till pallkragarna. Katterna är tydligen otåliga och vill åt jordgubbarna innan de ens mognat.
Den lilla hönsmman i sina blommiga brallor
Den bästa tiden är nu. Det är vi nog alla överens om. Den lilla men ack så lyxiga vardagen med att kunna ha öppen dörr direkt ansluten till trädgården, flytta lunchen ut på altanen och plocka in en bit av trädgården i form av buketter (en salig blandning av både småhandsplockade maskrosor, men även syrén och vallmo). Några som också njuter av att få äta lunch ute och även äta upp en del trädgårdsbuketter är hönsen. Vår alldeles egna hönsmamma i miniformat förser de med lite smarriga rester från vår altanlunch.
Ser ni löpsteget Tilde (bruna hönan) tar när hon får syn på den gula Kockums-grytan? Då vet de att det vankas godsaker!
När vi är ute så får också hönorna vara ute, oftast. Så himla mysigt att ha de strosande runt barnen som far förbi på en och annan sparkbil eller med en fotboll. Nyfikna och nästan aldrig rädda numera, efter att ha haft hönsmamman i miniformat hängande efter sig det senaste året, så länge som hon kunnat ta sig fram på egen hand.
Judith & Judith, aka. the twins.
Snacka om att vi njuter både de som är fjädriga och inte, av lite värme och sol efter några dagars regn! Äntligen! Låt rosorna nu gotta till sig i solen och klättra längs med hela hönsgallret.
Under veckan ska vi försöka bygga rosspaljé bredvid vårt soldäck, för att boa in uteplatsen lite. Ska även olja in däcket om nu vädret tillåter. Men så ska vi se till att bara njuta också, av att vi faktiskt är här nu, vi är mitt i våren med raska steg på väg in i sommaren, alldeles underbart, visst?
Vi flyttade in i vårt hus för ganska exakt 6år sedan, och denna tid på året påminner mig alltid om den känslan. Hur lycklig man var över att ha ett helt hus och trädgård att vistas på och roa sig i. På våren och sommaren blir man maxad husägare, man får liksom ett stort extra "rum" i och med trädgård och altan på sommaren.
Jag ska bara pilla lite...
I maj är det 6 år sen vi flyttade in i vårt älskade hus. Vi har nog varit och petat in en list, tapetserat en vägg eller målat ett hörn i varje liten vrå i vår Villa Gråbo, endel rum är t.om inne på sin tredje renovering, inte alls rastlösa människor, hehe. Köket var ju ett av de rum som vi renoverade först av alla och är fortfarande så nöjda med det. Förutom den där lilla lilla detaljen som bara skulle vara "sålänge" ett litet tag ni vet.. Jag avskyr ordet, ryser i hela ryggrade. Sålänge. Det där sålänge blev nästan 5 år....
...Tills jag en helt vanlig onsdag förmiddag, sisådär vid 10:30-tiden står och sköljer en gryta och tänker "undrar om de där kakelplattorna sitter fast hårt, eller om de faktiskt bara ramlar i näven när man börjar bryta i de?"
10 minuter senare ligger halva kakelväggen på diskbänken. De första 5 plattorna ramlade i näven på mig, men de anra bröt jag lös med en skruvmejsel. Skickade ett mms till Jack "Ojdå, skulle bara pilla lite..." haha. Han blir inte längre förvånad över nått. Kanske borde jobba lite på impulskontrellen. Eller nä, samlade ju för tusan mod i nästan 5 år för att börja bryta i första plattan.
Så nu, 5år senare har "såläge-kaklet" bytts ut till pärlspont och JA! Så himla mycket bättre och så snabbt fixat (tack till min älskade man för både tålamod och dina snickerikunskaper! PUSS♡) att man än en gång kan konstatera att det där ordet som man slänger sig med (sålänge) är bara att skrota.
Vi var inne på att byta ut vår diskoho i aluminium mot en nedsänkt porslinsho, men denna känns mer praktisk. Det är gansla ofta jag slänger mig med jordiga krukor, kladdiga haklappar eller nymålade grejer att det faktiskt bara kändes dumt att byta ut den.
Det blev så mycket ljusare och kändes så mycket luftigare. Så nöjd med vårt ljusa lantkök!
Här är en slutligen en förebild, eller mera en "under-bild" den som jag mms:ade till Jack. Nu är det ett minne blott!
Lantköket i drömvillan
igår var det 2år sedan vi flyttade in i vår drömvilla. Mycket har hänt sedan dess. Vi har renoverat varje rum förutom toaletterna och gästrummet uppe (som redan var renoverat). Känns så skönt att det liksom blir att kännas som vårt hem.
Ser ni miniaryr-kryddorna i tittskåpet? Så söta! Kökssoffan & muffinsen har jag gjort själv.
Som jag nämnt tidigare så bodde min farmor & farfar här innan oss, och som jag har suktat efter detta hus ända sedan jag var liten. Farmors pappa byggde det och huset har gått i släkten sen dess.
Tänk att jag har mitt alldeles egna lantkök! En dröm!
Gamla gamla glasburkar som jag fått av Jacks mormor, så praktiskt och fina att förvara torrvaror i! Den gamla radion är fullt fungerande!
Bakom skynket (ett gammalt lakan som jag sytt om) gömmer sig var mikro. Ett fult (men ack så användbart) verktyg i köket som vi valt att "gömma undan" på detta vis.
och som vanlig så finns alla inköpsställen på de olika sakerna om du klickar på bilderna, eller länkarna under.
Säg mig vem vackrast i landet är...
En ny spegel har kommit på plats inne i sovrummet! Jag är så nöjd!
Detaljer ♡
Hade tidigare tre kvadratiska speglar uppsatta på dörren, men har länge tänkt mig en annan, med någon fin ram.
Och nu sitter den där, och matchar så fint med resten av sovrummet.
Flyga drake
Det här med inredning är ju bland det roligaste jag vet (ingen big news för er som brukar kika in här) och när det kommer till barnrum så är det något alldeles speciellt. Och det här att arbeta med färgen blå är något helt nytt, jag som oftast håller mig till jordnära färger.
Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/28
Det växer hela tiden fram nya idéer & den senaste var en flygande drake. Så jag tog några träbitar ute i snickarboden och sågade till och målade, resultatet ser ni ovan. Barnsligt pyssel i all ära, känns som man själv blir lite barn på nytt när man börjar plocka med alla dessa färger, leksaker och annat färgglatt igen.
Flyga drake
Det här med inredning är ju bland det roligaste jag vet (ingen big news för er som brukar kika in här) och när det kommer till barnrum så är det något alldeles speciellt. Och det här att arbeta med färgen blå är något helt nytt, jag som oftast håller mig till jordnära färger.
Foton ©: Canon EOS 7D + Tamron 28-75/28
Det växer hela tiden fram nya idéer & den senaste var en flygande drake. Så jag tog några träbitar ute i snickarboden och sågade till och målade, resultatet ser ni ovan. Barnsligt pyssel i all ära, känns som man själv blir lite barn på nytt när man börjar plocka med alla dessa färger, leksaker och annat färgglatt igen.
