Skogsidyll med finfika
Varje år när vi firat vår bröllopsdag så har vi packat fikakorgen och promenerat bort till "vår" sten, samma sten som vi förlovade oss på, som vi fikar på varje år på allahjärtansdag och som vi tog våra bröllopsbilder vid. I år har badgästerna fullkomligt stormat till sjön (som ligger strax nedanför vårt hus) och så även den stenen. Men vi gör oss inte omöjliga såklart, så vi stånkade ner både vagn, picknick och barn bredvid vägen och vidare ner i skogen på en plats strax bredvid stenen. En urmysig och nyfunnen skogsidyll, med plats för många fikastunder framöver i sommar.
Det här snackar jag "firande alá sommar deluxe". Strålande sol, skog, tyst och stilla, blänkande vågor från sjön och jordgubbar. Toppat med vårt bröllops-sigill som jag avbildat som en caketopper. Den prydde både våra bröllopsinbjudningar och dekorationer på bröllopet. Och så nu även vår firar-fika.
Ett stenkast bort bor vi. Förstå vilka fina platser vi har alldeles runt husknuten. Åh. Det fina med den gamla järnvägen (som går längs med sjön)och miljön kring är att den är lika fin året om. De eldröda färgerna på hösten, de vita inbäddade träden på vintern och ja, våren vet ni ju, när allt vaknar till liv. Då är allt vackert.
Nu kör vi, sommar 2020...
Sommarlovstårtan. En självklar tradition här hemma på Gråbo. Att vi fick avnjuta den i allra ljuvligaste kvällen med låg kvällssol in på altanen igår, kan ha varit den allra bästa starten på denna sommar. Som en kickoff, sommaren 2020, nu kör vi.
Jag gjorde jordgubbsmousse efter rekommendation från min svägerska. Recept från Fridas bakblogg, läskande och frestande att klicka sig in på den. Lär nog beta av några recept därifrån till sommarens alla fikor.
Att jag gjorde den i soyagrädde gjorde den lite mer avslappnad än vanlig grädde. Låt oss kalla det så, avslappnad. Istället för misslyckat rinnig. För god (otroligt!) var den, så misslyckad är inte rättvist.
Barnen tog egentligen sommarlov redan sen en vecka tillbaka, men vi firade på riktigt igår, tillsammans med lärar-papsen som nu iallafall har lite semester från ett av sina jobb.
Vi promenade tillsammans ner till förskolan för att lämna en liten blomma till fröknarna och önskade en härlig sommar. Milton längtar redan så till hösten, när han ska få börja femårsgruppen. De stora barnen som får åka iväg då och då för att hitta på roliga saker.
De stora barnen.
Kan inte förstå att min lilla kille snart är en av de stora barnen. Magen fylls av stolthet men samtidigt lite vemod. Vill pausa tiden och bara krama om han lite extra. Puh, tur att vi har en hel sommar framför oss först, innan vi tar tag i hela den där stora-killen-biten. Det blir för mycket för mammahjärtat att bearbeta, sista året på förskola-förbereda inför skola, ja ni vet. Det tar vi sen. Nu ska vi njuta av sommarlov tillsammans ♡
