Gråbo i sommarskrud
Idag är andra dagen utan kvällsrundan i trädgården med vattenkannan i hand. Naturen har liksom skött sitt. Men jag saknar det redan. Man kommer in i rutiner så snabbt att man liksom glömmer av allt det andra, som att dagar kan vara regniga och kalla?! Jag hade precis vant mig klädkod bikini, minst en svalkande glass om dagen, 2 rundor om dagen med vattkannan för att inte låta de stackars rosorna torka ut i värmen. Och nu, blev det höstvibb av hela vädret.
Men trädgården mår bra. Ska vi vara ärliga och icke-själviska en stund så behövdes det ju en skvätt vatten (läs regn i mängder), för att inte återuppleva skogsbränder alá sommar 2018. Och ta en titt på rosorna vid vårt soldäck. Ja med jisses. Så vacker att man smäller av en smula.
Den är så tacksam. Vi planterade dessa för bara två somrar sedan och växer sig frodigare och frodigare för varje år. De lyser upp hela trädgården. Därför har vi 3 till av just denna sort utspridda i trädgården, alla blommar lika fint nu och förhoppningsvis ända in i oktober. Rosor, pelargoner och vallmo, livets blommor.
Och på framsidan av huset doftar det smultronschersmin. Det doftar barndoms-somrar hos mormor & morfar. De hade alltid smultronschersmin. Min farmor var ett geni som planterade denna buske på framsidan för måååånga år sedan när de bodde här. För att sitta och fika på verandan med vindbrisar med doft av smulton, ja det är svårslaget.
Så, nu har moderjord gett naturen en skvätt vatten och blommorna bäddar in hela gården så vackert, nu återgår vi till sommarvärmen och klädkod bikini igen, tack!
Barfota sommarbarn
Om hon mot all förmodan skulle springa (läs krypa) bort så är detta det första stället man skulle leta på. På verandatrappen, bredvid pelargonen. Och antagligen med en näve skarn i handen.
Här eller i MiniGråbo, såklart. Men just det där att plocka med skarnet (som hon minsann hittat även nere i MiniGråbo, som grunden vilar på). Det här är ett sånt där minne från vardagen som man kommer prata om när hon vuxit sig större och man nästan glömt
att hon varit så liten.
"tänk när du alltid kröp till verandatrappen och plockade med småstenen, du kunde sitta i timtal"
Där sitter hon och vinkar högt med båda händerna ovanför huvudet, på grannen gammelfarmor när hon glatt får syn på henne då och då.
Så himla fin. Med tofsar åt alla håll. Och dessa inbyggda armand på gosigaste armarna, åh min lillsnutta. Nästan som ferdinand men med en pelargon istället för en korkek.
Semestertider
Nu är det semester på riktigt. Vet ni vad man gör när man inviger semestern? Man rullar fram husvagnen! Vilket är precis vad vi har gjort!
...eller mer korrekt sagt; skruvat upp en krok och hängt dit vårt hemmabygge åt de små semestrande pippifåglarna.
Den rullande blå campingdrömmen, om man är en talgoxe eller blåmes (jag var tvungen att googla "småfåglar i sverige" för denna mening, då min fågelkunskap är minimal, mina exempel skulle vara skata eller kråka, som är aningen för stora för husvagnen, haha...)
Ett hemmasnickeri som jag och min pappa pysslat ihop tillsammans, jag älskar den och hoppas att någon pippifamilj vill semestra i den i sommar. Annars duger den gått till att bara titta på också, bidrar liksom med semesterstämning oavsett.
Har ni föressten sett Elins gulliga fågelholks-utmaning på instagram? Kika på den här. Ett litet urdrag:
"Är ni med mig på
#holkutmaningen2019
? Gör ett hållbart val genom att avstå något du skulle köpt som du egentligen inte behöver och köp istället material för att bygga holkar eller köp en eller flera färdiga holkar."
En gullig uppmaning och "anledning" till att vara lite kreativ, tycker jag.
En förmiddag i friskluften
Idag tog vi en förmiddag i friskluften, jag & Mille. Hans kropp är fylld av röda prickar, vattkopporna har kommit på besök, men han verkar inte lida av de själv än iallafall, som tur är.
Vi gjorde ännu mer vinterfint på gården, så Mille var redo med traktorn för att lasta granris.
Vi har dessutom plundrat årets första granar, på morfars mark som vanligt, där går vår kriminella gräns, haha. Infartens Höganäskrukor är nu fyllda med två små granar som ska få ljusslingor framöver.
Man skymtar både Mille och vår fina lyktstolpe i bakgrunden, prydd med Fam. Lindström, som får vara kvar som minne, eftersom huset gått i Lindströms släkten sen det byggdes.
Mer granris i blomlådorna, ska fylla på med mer ris även på verandan, samt ljusslingor. Det kliar i fingrarna och jag sneglade på halmkransarna med de röda snörena när jag letade efter krukor i boden, funderar på att gå all-in på julpyntet snart!
Tidigare än någonsin men så galet förväntansfull och längtan efter denna julen!
Mossklädda kantarellkransar
Mosskrans med kantareller
Nu har våran entré fått bli lite höstig. Eller iallafall sensommar. Mosskransar med små men ack så söta kantareller på.
Och den fina lyktan som ska få sig ett ljus. Ska nog stoppa i ett sånt där fiffigt ett som går på batteri och som man kan ställa timer på, så tänds det automatiskt samma tid varje kväll. Och kanske lite mossa kring. Öka myskänslan till max. Så nu är iallafall verandan redo för höst.
Mosskransarna är nyheter i nätbutiken och finns att köpa här. Även kantarellerna är nykomlingar och de köper ni här.
