Murrigt fast gulligt
"Tittar du för mycket på skärmen så blir dina ögon fyrkantiga"
Minns ni den gamla frasen när man tittat x antal timmar på barnprogram? Ikväll är mina ögon fyrkantiga. Regndag = få "jag-vill-inte-sitta-inne- och-greja-när-det-är-fint-väder-saker" uträttade. Som att byta bloggdesign och göra färdigt
logga. Livsviktiga saker.
Iallafall den sistnämnda. Logga, till framtida projekt. Något som är precis runt hörnet. Jag vågar nästan tro att jag faktiskt har bestämt hur loggan blir, men ni vet beslutsångest från helvetet. Och tänk att man kan inspireras av precis allt
omkring sig. När jag öppnade linneskåpet så fann jag Minelles påslakan, som la grunden till logo-designen. Ni kommer få se, alldelles snart.
Och bloggdesignen då? Lite mer murrigt fast gulligt. Grönt och rosa. Murrig grön som hintar lite om att hösten närmar sig? Fast nä, den får allt vänta, skogen är ju trots allt precis lika grön och härlig nu på sommaren.
A moment left for evil plans
~inlägget innehåller en reklamlänk~
Mitt i småbarnsåren så får man ibland den där kvarten, halvtimmen eller i dagens fall, den heeeela timmen, bara för sig själv. Pappa på jobb, den ena busungen på badäventyr med kusinerna och den andra sussande i vagnen.
I vanliga fall springer man till diskhögen, tvätthögen eller leksaksberget mitt på golvet och umgås med det ett tag men idag tog jag tillfälle för något helt annat, en tidning och några böcker.
Jag kokade även ihop en massa idéer som behövde antecknas med basta. Så är det med en kreativ hjärna ständigt på högvarv, dyker en vettig idé upp så lär den skrivas ner.
Verandan är guld en varm julidag som denna. Vi har funderat många gånger på att glasa in den men så kommer dessa dagar, då man njuter av de ljumma vindarna som svalkar så skönt i skuggan.
Sen vaknade skruttan och konstigt nog hinner man ju längta efter de där små högljudda krabaterna på den där knappa timmen. Så bläddrandet i böckerna fortsatte, fast med sällskap nu istället. Här bläddrar vi i den väldigt inpirerande inredningsboken
av Leila Lindholm, den hittar ni här, om ni också vill inspireras.
...Det vore visserligen spröjsade öppningsbara fönster, så de ljumma vindarna fortfarande vore välkomna. Underbart, visst? Någongång så.
Barfota sommarbarn
Om hon mot all förmodan skulle springa (läs krypa) bort så är detta det första stället man skulle leta på. På verandatrappen, bredvid pelargonen. Och antagligen med en näve skarn i handen.
Här eller i MiniGråbo, såklart. Men just det där att plocka med skarnet (som hon minsann hittat även nere i MiniGråbo, som grunden vilar på). Det här är ett sånt där minne från vardagen som man kommer prata om när hon vuxit sig större och man nästan glömt
att hon varit så liten.
"tänk när du alltid kröp till verandatrappen och plockade med småstenen, du kunde sitta i timtal"
Där sitter hon och vinkar högt med båda händerna ovanför huvudet, på grannen gammelfarmor när hon glatt får syn på henne då och då.
Så himla fin. Med tofsar åt alla håll. Och dessa inbyggda armand på gosigaste armarna, åh min lillsnutta. Nästan som ferdinand men med en pelargon istället för en korkek.
Den som väntar på något gott...
"Visst var det väl hit man skulle gå om man ville få sig en go glass?"
På sina små tår gör hon sig så lång hon kan för att se vad brorsan ägnar sig åt bakom disken.
Visst är den söt, glassdressen? Den fick hon passande nog när hon fyllde år och vi samma helg hade invigning av glasskiosken. Sockersöt!
"Nämen, min favvokund!"
Och där kom han! Puss, världens bästa brorsa! Blir varm i magen av tanken att dessa två är mina, halva mig och halva Jack i två minimänniskor.
Har hört att det dagliga glassintaget ligger på minst 3 glassar om dagen när graderna visar över +25! Och när det dessutom sommarlov/semester så får man ta en extra!
Rå om den skira blomman namnlös
Nu börjar det bli sommar i rabatten. Riktig sommar. Den halkade efter lite, när de varma vindarna förvann för några veckor men nu snart, snart, snart kan man plocka med sig allra finaste trädgårdsbuketten in till handfatet.
Jag kunde valt att rensa undan ogräset och snyggat till kanten och allt det där men nä, det är såhär härligt, snett och charmigt på landet. Min pappa säger alltid att "på landet ska ogräset få växa lite fritt" och det har jag minsann lärt
och lever efter. Perfekt operfekt.
Och titta! Tänk bara om jag kunde minnas namnet på denna skönhet som jag helt själv, med mina (snart, övning ger färdighet) gröna fingrar sått och rått om. Det är en vallmo, min favoritblomma, men vilken sort får jag helt enkelt återkomma med.
Det är såååå många knoppar i den lilla pallkragen, små knoppar som snart brister och kommer bilda en bädd av dessa fina, rosa-skira blad.
Så, det var allt från Malins trädgårdstider för ikväll. Återkommer med foton från bädden när den blommat ut ordentligt.
Imorrn ska jag ut på äventyr som jag med lite pirr i magen kryper ner i sängen med nu ikväll, längtar så tills jag kan berätta mera!
Ha en fin kväll och sov så gott så hörs vi snart igen!
Flygande spindelmannen
Hej mitt i sommarlovet!
Ni vet att jag skrev tidigare om det där med kläder och Milton, att vi är mitt i klä-sig-själv-och-klä-sig-väldigt-varmt-fasen? De tre senaste dagarna har han haft 4 olika ombyten varje dag, men varvar två plagg. Han växlar mellan batman & spindelmannen. Heldräkter med inbyggda "muskler" = typ 1000grader varmt. Men riktigt "schnyyygg" om du frågar Milton.
Tur att fötterna iallafall fick svalka av sig lite i vattnet idag på kvällens promenad/cykeltur.
Spindelmannen ser man mest rullande hela dagarna. Antingen på en cykel eller fyrhjuling.
Han har slopat stödhjulen nu, han kom på att han minsann skulle lära sig att cykla själv, så han övar och övar, trampar och trampar. Idag släppte Jack stången några meter och spindelmannen flög så fint fram på grusvägen. Trampa trampa.
Det är häftigt det här med barn, att få följa deras resa i livet, varje liten men ack så stor framgång. Stolthet får en helt annan innebörd efter att man fått barn.
Sen fick de små benen vila en stund. Även superhjältar kräver sin vila. Vi stannade till och kastade sten i vattnet, det är lika roligt varje gång.
Spår av syskonkärlek...
Fina farmor-rosen är i full blom nu. Tänk vad den blev att trivas efter att jag & barnen grävde ny rabatt till den. Idag fick jag dock göra första hjälpen på en stackare
som gått av och ramlat vid sidan av busken.
Kanske har den råkat ut för en boll (eftersom fotbollsmålet står nära) eller en fyrhjuling (eftersom den står precis i Miltons fyrhjulingsbana) Mycket får den utstå.
Men nu fick den lilla kvisten följa med in istället, långt ifrån bollar och fartdårar.
Min mammas (eller mosters? Lite oklart. Läs mer under nästa bild...) gamla pigtittare som jag tog över tidigt, i mitt flickrum.
Man kan ana spår av syskonkärleken på baksidan av den. Min mamma har dragit ett streck över storasyrrans namn (Carina) och satt ditt sitt egna (Anneli). Liten retsticka men ack så charmigt som minne.
Grönt är skönt, vet vi sen gammalt
Har ni tröttnat på lekstuge-bilder? Nä, trodde väl det! Jag måste bara få visa vilken harmonisk liten plats det förvandlades till idag, efter att jag kämpat hela dagen med att måla mini-möbler. Även mini-möbler har tiotusen skrymslen och vrår nämligen.
När man tror att man är klar så hittar man en vinkel som är omålad.
Trädgårdsgruppen, dörren och glasskiosken matchar. Underbart och otroligt trivsamt.
Det var allt jag ville kika in för att säga ikväll. Ha nu en fin fredagkväll så hörs vi här inne snart igen!
Plats för lite kärleksbrev
Titta här! Tre små (okej, en ganska stor) flitiga myror! När papsi satte igång att skrapa lekstugedörr kröp det snabbt dit två små hjälpredor som gärna var med på ett hörn.
Milton hårt arbetande i långärmat och +27 grader... här hade han iallafall slängt på sig foppatofflorna i all hast när han skulle skynda sig ut för att hjälpa pappa, tidigare under dagen letade han fram sina fodrade vinterskor och sprang runt i.
Vilka fixidéer. Det är många spännande faser man ska gå igenom och får följa sina barn i. Just nu är det klä-sig-själv-och-klä-sig-jättevarmt-fasen.
Efter slipande, skrapande och några lager senare så hade visst MiniGråbo fått sig en grön dörr! Samma gröna nyans som den mörka i glasskioskens randiga tak. Nästa projekt är att måla trädgårdsgruppen i samma mörkgrön, nu blev de i alldeles fel
färg till allt det andra och är dessutom i väldigt behov av uppfräschning.
Och har ni sett! Man kan numera skicka kärleksbrev till MiniGråbo!
"Postgubben" hade redan hittat dit medans vi var en sväng till affären. Pekås-reklamblad och ett handskrivet brev låg och väntade.
Och just! Den gamla dock-gungan som jag snickrade ihop tillsammans med min morfar för över 20år sedan fick sig ett litet lyft idag också! Jajjamen, samma fina gröna även på sitsen!
Pyjamasparty i MiniGråbo
Igårkväll gick jag & Minelle ner till MiniGråbo för att natta killarna, de skulle nämligen sova en natt i lekstugan. Så himla spännande för en liten snart-fyraåring!
Milton har pratat om det länge, så Jack lovade honom att när bygget (altanen & glasskiosken) stod färdigt så skulle de fira med att ha sleepover i lille-stugan.
De tog med sig datorn ut för att se ett avsnitt av Pippi innan de kröp ner i samma sovsäck och tog kvällen.
Lille-lillestugan, såhär såg det ut innan de bäddade ner sig, en säng med stuga skulle man kunna säga. Men nog fick de plats minsann!
Tältsängen vilade på den lilla köksbänken där under och grabbarna delade på 80cm på bredden, men båda fick en riktigt god natts sömn på den lilla prinsessan-på-ärten-madrassen, hihi!
”Nummer 4, en träkola med vaniljsmak”
Idag har Milton gett oss femstjärnig service i glasskiosken. Vi (jag, papsen Jack & Minelle) satt i de små trädgårdsmöblerna, Milton tog beställning av oss och ropade sedan ut ett nummer
"Nummer 68, en muffins med jordgubbar"
Ja det var här det, ropade någon av oss tillbaka och viftade högt med handen i luften.
Så såg han nämligen att de gjorde på mormors glasscafé när vi var där för några veckor sedan.
Sen fick ju även han ta sig en liten gottebit emellanåt. Kan ju inte jobba på tom mage liksom.
Inte mycket att klaga på här inte. Sol, fint sällskap och lite plastjordgubbar på det.
Och Nells fick sig "en specialbakad klubba med smultronsmak" av brorsan. Han vet vad hon vill ha.
Sen gjorde vi ett försök till att släppa ut Tuppen Ture och hans chicks på grönbete, men de är små fegisar. Vi gör så ibland att vi öppnar dörren till hönsgården och låter de få gå ut på gräset under uppsikt, för att få picka lite gröngräs, men
just idag var de lite tillbakadragna och vågade bara ta en snabbsväng ur den trygga zonen. Kanske för att en liten trollunge skrämde dem lite med sin närvaro. Trollungen som fascineras av varenda djur hon ser. Spelar ingen roll om det är en ko eller
en näbbmus, bara det är ett djur så pekar hon, ropar däää, tittt, dää (översättning där, titta där!!) och blir alldeles till sig.
Dääää! Tittt titt däää! Så färgrann och fin han är Ture Pontare.
Efter promenad med nya vagnen som Minelle fick i helgen (kombinerad löpvagn/cykelvagn) så gick vi hem för att lägga köttet på grillen. Milton hoppade på fyrhjulingen och gjorde några varv i banan på gården.
Gården har nämligen förvandlats till tävlingsbana med bildäck och hjulspår i gräsmattan. Tror han gjort femtioelva varv bara idag. Så himla duktig på att ta det lugnt i kurvorna (puh! Mamman blir gråhårig) och planera körningen. Lite hjulspår i mattan
och lite kantsnaggade rosbuskar kan jag leva med.
Juli, mitt-i-sommarn-dagar och sommarlovsledigt tillsammans ♡
För att just du är så himla bra...
inlägget innehåller tipsiga, söta reklamlänkar
...vi firar dig idag! Grattis på din grattisdag!
Jag har nynnat på babblarnas "grattislåt" sen två-tre veckor tillbaka. Minelles favoritlåt, så morgonsången i fredags blev just den, istället för den klassiska "ja må hon leva", mycket nöjd tjej som fick vakna till babblarsång (fast Rosö-version) och massor av paakeeet! Tänkte visa vilka paket vår lilla 1åring öppnade i sängen på sin alldeles första grattis-dag!
Visst är väl den lilla nyckelpige-hjälmen söt?! En liten fågel hade viskat att hon skulle få en cykelkärra på kvällens kommande kalas, så då måste man ju ha en hjälm. En söt sådan också.
Siffran fick trängas tillsammans med ett tårtljus på en muffins, klart man ska ha något extra gott till frulle. Den lilla bilen blev en favorit direkt, brmm brmmm fram och tillbaka på täcket. Jag är facinerad av hur fort de små lär sig att efterlikna motorljud och "låtsasköra". Ibland förstår jag bara inte att hon blivit så stor, lilla bebis.
Pippi. Alla barns favorit. Är det inte så, visst? Att alla barn har en Pippi-period i sitt liv. När Milton var 1,5-2år skulle han bara se Pippi, den "riktiga" alltså icketecknade. Minelle verkar också gilla Pippis påhitt, så nu fick hon sin egna, tillsammans med Tommy, Annika, Herr Nilsson och lilla gubben. Hela gänget. Här finner ni radarparet och här finner ni supertrion.
Och denna. Kanske mer present till mamma och pappa. Men så söt att inte kunna låta bli. Jag reade den på Lindex. Här har ni en liknande, också på rea och nästan likadan, fast volangen på ryggen, likt superman.
Ett besök i ”rävbutiken” på landet
Igår gjorde vi en liten utflykt till Kärnåsen, för att besöka "Klar-hälja" tillsammans med barnens farmor & farfar.
Tema för dagen var veteranfordon, vilket intresserade alla generarioner, ung som äldre.
Fast "vissa" tyckte att babblarna-boken var lite bättre att titta på, trots allt.
Helmysig miljö med mycket kvar från förr. Första gången vi besökte helgen, men tydligen 49:e året det gick av stapeln. Synd att vi missade barnens egna dag i måndags, som vi fick se i programhäftet allt för många dagar för sent. Men nästa år!
Det såldes hantverk och hembakat bröd i de röda timmerhusen. Och i en annan kunde man hitta en smedja med fina smidesarbeten under bearbetning.
I ett av husen fanns även "rävbutiken" som Milton kallade det. Det var ett museum med Sveriges djur, uppstoppade, därbland räven. Men nej, den var inte tillsalu.
Och lite lotter såklart! Hemslöjdstombola. Ingen vinst för farmor och Milton denna gång.
Fast lika lycklig Millpill för det, halva nöjet är ju spänningen, att sakta sakta rulla de små papperslotterna.
Sist men inte minst, röstning. Vilken bil var nu den allra finaste på crusingen? Tur man har en stark farmor när man är lite för kort i rocken för att nå upp och lägga röstkortet i brevlådan på flaggstången.
Invigning av glasskiosken!
Under helgen har vi haft invigning av altanen och glasskiosken nere vid MiniGråbo! Äntligen står bygget helt färdigt!
Lagomt till Nells 1årskalas i fredags & lördags så fick gästerna komma och beställa en glass i nybygget.
Enkel prislista, allt för en guldpeng styck.
Självklart skulle det skålas efter tal och bandklippning, festglasen med gammelmormors saft stod redo.
Sen var det bandklippning och Milton fick fatta saxen.
"Här med inviger jag glasskioskeeeeen!"
Skål för ett otroligt bra jobb!
Pappa tog över chefsrollen i kiosken och överraskade med annat än bara träglassar och muffins av skumgummi, en äkta choklad och vaniljglass dagen i ära!
Första men absolut inte sista glassen på den lilla altanen i år. Syrran bestämde sig för att ta middagsnapen precis innan vi skulle skåla in glasskiosken, men hon fick såklart beställa sin egna lite senare.
Och den lilla gästboken som nu är fylld med söta hälsningar från födelsedagsgästerna under helgen som gick.
Livets första finfika
Så fyllde hon ett helt år, Minelleskling!
Vi har kalasat både hela fredagen och lördagen, underbart med kalas mitt i sommaren och under bar himmel på soldäcket. Vår lilla sommarflicka har fått sitt allra första sommarkalas.
Fikabuffén dukades upp på altanen, med allt ifrån rulltårta, muffins, gräddtårta...
...och gammelmormors hemmgjorda saft såklart!
Visst är de söta, de små mini-klänningarna!
Och lite fina svanar såklart! Här hänger de när de inte är på kalas.
Gammelfarmors finporslin får dammas av när vi bjuder på storkalas. Den finaste servisen jag äger!
Nu har Nells även fått provsmakat fika för första gången i livet, vilket hon såklart gillade, ligger liksom i generna det där med att födas till fikamonster.
En såndär himla fin helg med släkt och vänner som vi sparar i minnesasken, tusen tack till alla som kom och firade vårt lilla charmtroll!
Poff! Vattnet går
I skrivande stund är det exakt ett år sedan vi anlände till förlossningen, strax efter 23:00 sa det poff! (Ja, ordagrannt!) i min mage och vattnet gick. Sen var det fullt ös, haltar in oss till ett förlossningsrum, värkarna blir
plötsligt vrålstarka och lustgasen blir min räddare. Jack springer iväg med en barnmorska för att hon prompt skulle visa honom vart micron fanns, ifall jag skulle vilja värma vetekudden igen. Strax efter kommer krystvärkarna och jag tror att
Jack kommer missa hela förlossningen. Hon hade tydligen letat fram läsglasögonen och läst hela instruktionsboken högt för honom (skämtåsido såklart) ..
"faaaan också, jag skiter väl i en varm kudde just nu!"
Men så kommer han äntligen (tiden kändes betydligt längre när man låg där med värkar) och då kan jag äntligen slappna av och strax därefter så ligger hon där på bröstet, vår dotter, 00:29. Med världens finast kalufs. Inte undra på halsbrännan
jag hade. Jag kan faktiskt inte fatta att det bara är ett år sedan, det känns som att det var 100år sedan jag födde barn men som att Minelle alltid varit hos oss, galen känsla.
Dagen har gått åt till förberedelser inför morgondagens kalas och så har vi även hunnit med 1årsfotografering. Imorgon ska vi fira våran stor-lilla älskling!
Hur ska det gå med julafton...
Jag kunde inte hålla mig. Minelle har redan fått en av sina presenter, redan för några veckor sedan faktiskt. Herregud, jag kommer få handla alla barnens framtida julklappar dagen innan självaste julafton, jag är så så dålig på att
vänta. Hursom, där hänger den iallafall så fint, den ståtliga svanen.
Jag har läst någonstans för länge sedan att svanar symboliserar lugn och ro, och det kan ju faktiskt vara välbehövligt i ett barnrum. Den plyschklädda skönheten gjorde sig bra i Nells alldelles egna rum och ramen den har jag spraymålat i guld för
att ge svanen extra stjärnglans på väggen.
Men nu ska jag bärga mig och slå in resten av Minelles presenter, för den stora dagen är alldeles kring hörnet!
MiniGråbo har blivit med altan
Godkväll vänner, innan vi tar kvällen så låt mig få visa vad min kära man pysslade med ikväll, medans han brottades med knotten. Han skruvade upp staketet som vi målade klart tidigare under dagen och tittaaaa så fint det blev!
Ni får ursäkta den lite ledsna blomman, den har blivit bortglömd mitt i bygget. Men har ni sett så sött, det lilla snickarglädje-prydda staketet. Det är en exakt miniatyr av räcket vi har på vår veranda.
Här kommer många glassar avnjutas och många tidningar bli lästa. På insidan av staketet, i hörnet av altanen ska en liten grill få ta plats, så får barnen bjuda oss på "grillat" också.
Trycka in storsläkten på 5 kvadrat
(Inlägget innehåller reklamlänkar)
Det blir bara senare och senare inlägg på bloggen aka sommarlovsbloggning, det är först på kvällen man kommer inomhus igen och tid för skärm en stund. Men hörni, det är måndag idag och vi kliver in i födelsedagsveckaaaaa!
Mini-återanvändbar-kalastårta hittar ni här (från jabadabado)
Lillsmulan bli ett helt år senare i veckan!
Fick hon bestämma så skulle vi trycka in hela storsläkten och ta kalasfikat i MiniGråbo, hennes favoritplats för tillfället.
Liknande sockersöt miniservis hittar ni här (jabadabado)
Hon har trivts väldigt bra med att vi grejat med både soldäck och glasskiosk utanför MiniGråbo den senaste veckan. Hon har plockat inne i stugan med fikat och kastrullerna sen har hon kommit och tagit en runda på soldäcket för att kolla läget, sen
krypit tillbaka in för att fortsätta kafferepet.
Idag försökte hon klättra upp och sätta sig uppe på lilla mini-vedspisen också. Jisses! Hon tar varje tillfälle hon kan för att bestiga något, minns inte att Milton klättrade så på saker och ting. Bara senaste veckorna har hon blivit så stor och kaxig,
hon vågar sig på att utforska det mesta. Hjälp. Mvh, hönsmamman.
"Hejhej, välkomna in till mig på en kopp kaffe"
Om det blir kalasfika med hela tjocka släkten här inne återstår väl att se, men senare i veckan ska vi iallafall ha invigning av glasskiosken som just nu är under byggnation!
Största mottot i livet
Det är söndag, och en söndag heeeelt utan söndagsångest, underbart! Det är nog det allra största målet jag har i livet, att slippa ha den klassiska "söndagsångesten" att helt enkelt hitta en vardag som man trivs med, att aldrig behöva "gå till jobbet"
för att det man jobbar med är så roligt och givande.
Och som nu, mammaledig och en tid i livet där man njuter av vad som kallas vardag (okej inte riiiiktigt helt vanlig vardag nu när vi har lyxen att även ha pappa hemma på sommarlov) och att njuta av detta, sommarens
lugna kvällar. Ser ni i bakgrunden hur stilla sjön är? Inte ett enda litet bris.
Den här platsen är en enda stor mänsklig batteriladdare hela den.
Med denna bild på den spegelblanka sjön (tagen strax utanför oss för bara några minuter sen) så säger jag godnatt och kryper ner hos mina korvar i soffan. Hoppas ni får en fin start på veckan imorgon!
Mellan skurar och lek
Här har vi hängt, största delen av dagen. Barnen leker i MiniGråbo samtidigt som föräldrarna skruvar, sågar och målar...
...och emellanåt hjälper de till, eller vad man nu ska kalla det, haha.
Och titta! Det börjar likna något minsann, så himla kul och fint blir det! Staketbrädorna runt om och snickarglädje kvar att såga till och måla. Idag lyckades vi iallafall grundmåla stommen mellan skurarna. Sen är det dags för det som vi alla (läs:
Milton) har väntat på... BYGGA GLASSKIOSK!
En titt in hos...
...våra fjäderduniga kompisar!
Nu har de bott hos oss i lite mer än ett år, efter att våran tupp Ture rök ihop med mammas och pappas (tidigare ägarna av våra höns) lilltupp och en av dem blev tvingad att flytta från flocken. Slakt eller att bli med höns var alternativen,
och några veckor senare hade vi förvandlat cykelförådet till ett litet hönshotell! Klart vi skulle bli med höns!
Kan bara det mysigaste någonsin, att gå in och plocka sina egna ägg till frukost. Trots att Brahmahöns (vår sort) inte brukar vara några hejare på att lägga ägg så levererar våra tre hönor bra!
Hemkärt även hos djuren, såklart.
Älskar denna charmiga gamla tavla, kan tro att Tilde & Ture målat ett självporträtt. Tildes stora dröm efter stor familj med massa kycklingar, under hela våren har hon legat inne och ruvat på sina ägg, men vi plockar de innan det
hinner bli något av de, rädd att det ska bli flera tuppar som ryker ihop.
The twins aka. Judit & Judit.
Skulle gärna vilja ha de traskandes lösa på gården, men är lite rädd att grannens Bordercolli blir lite för intresserade av de. Någon som har erfarenhet av frigående höns och vovve?
Guldkorn i rödrutigt
Igår blev vi bjudna på mat och en helfestlig efterrätt av Jacks gamla kollega och vän, och hans sambo. En liten utflykt till Frykens pärla, en restaurang som ligger precis vid sjön Fryken, i Värmland. Så himla fint läge och och så gôtt!
Hade sådär himlans trevligt att jag t.om glömde ta upp kameran, men när vi åkte vidare för efterrätt så hann jag knäppa några bilder på den fina miljön!
Om ni kikar ut genom glasdörren, ser ni den lilla bänken närmst sjön?...
...där satt vi och frossade i oss glass i stora lass, och då menar jag stoooora lass! Mormors glasscafé i Lysvik!
Milton var i paradiset, de hade både glass, en rutschkana och en stor gunga att leka av sig i. Allt en snart-fyraåring kan önska.
Verkligen ett utflyktsmål att rekomendera, oavsett ålder. Och jag älskar älskar älskar såna här små guldkorn, affärsidén med att servera glass i en liten by ute i skogen, men det är verkligen värt att åka många mil för.
Inne i cafét fanns gamla omaka stolar, men matchande målade och omklädda i samma rödrutiga tyg, vid kassan skymtade man en gammal gjutjärnskamin och i taket hang blommiga vimplar. Tog man ett steg ut genom de spröjsade pardörrarna kunde man välja
att äta sin glass på den stora altanen eller på gräset, med fantastisk utsikt över Fryken.
Röda mattan är framrullad...
"Kom mamma, kom! Här ska du få se..."
"...Här lägger man den såhär och kollar såhär och håller såhär, se! Titta! Visst är det rakt och fint?!"
Och visst är det rakt och fint! Det blir liksom super-duper-bra! Grabbarna grus har jobbat på och gjort färdigt hela grunden för altanen!
Och Milton fick den stora äran att provgå golvet, snickarpapsi kastade ut en bräda likt rullade ut röda mattan och Milton fick balansgå första stegen på altanen. Funkade prima ballerina!
Visst kan man se den lilla glasskiosken framför sig, där i hörnet? Med lite vimplar hängandes och en söt liten "öppet/stängt-skylt". Det kan Milton, han har börjat planera inför invigningen av altanen, vi ska grilla och äta glass
till efterrätt!
Imorgon ska vi skruva trall för glatta livet! Tjohoooo!!
Småprinsar i trädgården
Denna ljuva, gammelrosa ros har min farmor pysslat om många år innan vi tog över huset och gården. Häromdagen grävde jag och barnen en ny rabatt kring den, bäddade in den med lite ny gjord och gjorde plats för lite kompisar...
...Dessa små prinsar! Visst ser det ut som små prinskronor? Det är frökapslar från en vallmo, som jag fått från mamma. Så häftigt att de blir att se ut såhär när de blommat färdigt, och i dessa småprinsar gömmer sig määängder av små frön som är redo att
sås och bli nya fina vallmos.
Jag skakade runt prinsarna i byttan och silade ut fröna i en kopp.
Ner med fröna i backen... och sen vattna! Vattna vattna vattna!
Clarabella smög förbi och kollade läget. Något ätbart? Nä, då går hon vidare...
Rosen har precis fått sin första lilla blomma, men flera knoppar väntar. Jag hoppas sommarvärmen kommer tillbaka så jag kan bjuda på lite Vallmo och gammelrosa-ros-bilder snart, tror det kommer bli en match made in heaven!
Krokigt i blyerts till verklighet...
Jag är en riktig planeringsmänniska, älskar att sitta och skissa på idéer eller skriva att-göra-listor. Bocka av, sudda, kludda och från en krokig skiss i blyerts senare se ett verkligt resultat, som de allra flesta av gångerna blir någorlunda lika iallafall. Det är tur att han kan tyda mina kluddiga skisser, min man, för här ska byggas altan till MiniGråbo.
Såhär kan en vilande byggarbetsplats se ut, när byggarbetarna tagit kvällen och gått in för att läsa gonattsaga. Det är klart att Milton är med på även detta projekt, men egen spade och egen kratta.
Det kommer även bli plats för en glasskiosk är ju tanken. Men först ska det grävas och grävas, skruvas och skruvas. Milton har redan provat och sett till så att trädgårdsgruppen får plats, där altanen ska vara. Check!
Nu ska projektledaren ta kvällen hon också, godkväll på er så hörs vi imorgon!
