Gråbo i sommarskrud
Idag är andra dagen utan kvällsrundan i trädgården med vattenkannan i hand. Naturen har liksom skött sitt. Men jag saknar det redan. Man kommer in i rutiner så snabbt att man liksom glömmer av allt det andra, som att dagar kan vara regniga och kalla?! Jag hade precis vant mig klädkod bikini, minst en svalkande glass om dagen, 2 rundor om dagen med vattkannan för att inte låta de stackars rosorna torka ut i värmen. Och nu, blev det höstvibb av hela vädret.
Men trädgården mår bra. Ska vi vara ärliga och icke-själviska en stund så behövdes det ju en skvätt vatten (läs regn i mängder), för att inte återuppleva skogsbränder alá sommar 2018. Och ta en titt på rosorna vid vårt soldäck. Ja med jisses. Så vacker att man smäller av en smula.
Den är så tacksam. Vi planterade dessa för bara två somrar sedan och växer sig frodigare och frodigare för varje år. De lyser upp hela trädgården. Därför har vi 3 till av just denna sort utspridda i trädgården, alla blommar lika fint nu och förhoppningsvis ända in i oktober. Rosor, pelargoner och vallmo, livets blommor.
Och på framsidan av huset doftar det smultronschersmin. Det doftar barndoms-somrar hos mormor & morfar. De hade alltid smultronschersmin. Min farmor var ett geni som planterade denna buske på framsidan för måååånga år sedan när de bodde här. För att sitta och fika på verandan med vindbrisar med doft av smulton, ja det är svårslaget.
Så, nu har moderjord gett naturen en skvätt vatten och blommorna bäddar in hela gården så vackert, nu återgår vi till sommarvärmen och klädkod bikini igen, tack!
Plats för fika och gurkor...
Idag tog vi första spadtaget till vad som kommer bli ett växthus! Med lite gamla fönster & färg ska vi försöka trolla fram ett mysigt växthus i trädgården.
Dessa fönster köpte jag av en väninna för många många år sedan och tänk att jag visste väl att de skulle komma till användning, trots att jag inte visste exakt till vad just då. Vi har skruvat av beslagen på allesammans och gjort
de redo för att agera hus!
Vi började att mäta upp, lägga fönster, regel, fönster, regel, mäta lite till och sedan sätta dit lite rep, för att få en känsla för hur stort det kommer bli. Tror det blir alldeles sådär perfekt lagom. Plats för fika, plats för tidningsläsning med
en kopp kaffe och plats för växter att trivas och gro.
"Skulle det inte vara tjusigt med en liten dörrmatta av sten?"
Tur för oss att vi funkar lite lika som Petson, med lite bra och ha saker i alla uthus. Klart att vi hade lite gatustenar liggande i ena boden här hemma!
På kvällsrundan i trägdården, med vattkannan i ena handen knäppte jag denna bild. Växthus-bygget dag 1. Mätt ut, grävt ur och fått dit skarn som grund. Bra jobbat i värmen Team Gråbo! Alla var med, såklart. Barnen tyckte helt klart att
lasta skarn-delen var allra roligast. Som att jobba i guldgruva.
Alltid med mig
Jag har så länge velat göra en tatuering som symboliserar mina barn. Men, om jag skulle klämma in ett mellannamn mellan mina två Anneli & Linnéa så vore det "fröken beslutsångest"...
Men nu äntligen sitter dom där på min arm. Denna tatuering var jag påväg att göra redan strax efter att Minelle kommit till världen men avråddes då eftersom jag ammade. Så nu, snart 2 år senare tänkte jag att eftersom jag fortfarande håller kvar vid just denna idé så vill jag ha den nu, omedelbums!
Den blev så fin. Mina två Rosö-ingar som ett armband, alltid med mig. På själken av en ros, såklart.
När det kom till typsnitt så blev det dock för mycket, puuuh en sån djungel för fröken beslutsångest! Så jag googlade fram kursiva typsnitt så fick Milton peka på den han gillade mest. Väldigt god smak min fyraåring. Nu är den snart läkt och jag är så nöjd ♡
Skogsidyll med finfika
Varje år när vi firat vår bröllopsdag så har vi packat fikakorgen och promenerat bort till "vår" sten, samma sten som vi förlovade oss på, som vi fikar på varje år på allahjärtansdag och som vi tog våra bröllopsbilder vid. I år har badgästerna fullkomligt stormat till sjön (som ligger strax nedanför vårt hus) och så även den stenen. Men vi gör oss inte omöjliga såklart, så vi stånkade ner både vagn, picknick och barn bredvid vägen och vidare ner i skogen på en plats strax bredvid stenen. En urmysig och nyfunnen skogsidyll, med plats för många fikastunder framöver i sommar.
Det här snackar jag "firande alá sommar deluxe". Strålande sol, skog, tyst och stilla, blänkande vågor från sjön och jordgubbar. Toppat med vårt bröllops-sigill som jag avbildat som en caketopper. Den prydde både våra bröllopsinbjudningar och dekorationer på bröllopet. Och så nu även vår firar-fika.
Ett stenkast bort bor vi. Förstå vilka fina platser vi har alldeles runt husknuten. Åh. Det fina med den gamla järnvägen (som går längs med sjön)och miljön kring är att den är lika fin året om. De eldröda färgerna på hösten, de vita inbäddade träden på vintern och ja, våren vet ni ju, när allt vaknar till liv. Då är allt vackert.
Laxrosa och sammetsröda
Kan det vara så att bröllopsdags-buketten blir vackrare och vackrare för varje nytt år man firar? Jag tror nästan det. För när Jack kom hem från jobbet idag så mötte han mig på verandan med detta ljuva fång av favoriter.
Vi firar tre år som Herr & Fru idag. Och visst är det väl häftigt, att efter snart 14 år tillsammans så är han fortfarande den finaste jag sett, både till utseende och insida. Och ja, även den mest knasiga. Det är nog den allra bästa kombinationen i ett kärleksförhållande. Fin och en gnutta knas.
Ni vet, den klyshiga men ack så sanna "populär-skärbräde-tavlan-i-köket: recept på kärlek, 1 dl skratt, 3 matskedar humor, 2 teskedar bla bla..." Bara det att jag tror att varje förhållande har sitt egna recept, sin egna skärbräda. Vi har lyckats blanda ihop en otroligt lyckad smet, well done honey! (vet att du läser detta ;)
Titta en gång på denna färgkombon! Se på de laxrosa rosorna tillsammans med de sammetsröda, iiiiih så vackra! Och de smygande pionerna sakta på ingång, wow. Tjejerna på Filipstads blomsterhandel är så duktiga på att binda buketter. Denna toppade verkligen allesammans från de 14åren ♡
Midsommar med femkamp och musfällor...
Wow, vilken underbar midsommarhelg!
En midsommarafton med middag under bar och knottfri himmel, bara det är ju succé!
Ni kanske minns midsommardrömmen till klänning som jag skrev om i tidigare inlägg. Det var inte helt smärtfritt som vi fick på henne den. Hon tog klänningen, gick raka vägen ut på verandan och slängde den i skarngången, haha jisses! Nikita (gudmor) försökte lura i henne att de skulle busa med mamma och pappa och sätta på klänningen i smyg, såna påhitt som barn alltid brukar haka på, men icke! Klänningen hörde hemma ute på skarnet tyckte Nells.
Tripp, trapp, trullen ♡
Men som ni ser, klänningen kom ju på tillslut. Med första pris i parenting mutade vi såklart med glass, och vi illa kvickt satte på den medans hon var inne i glassätandet och sen var den inte så hemsk ändå den där blommiga marängen. Vi får väl se om den är godkänd till nästa firardag, nämligen den stora 2 årsdagen i mitten av Juli... ja vi får väl se som sagt. Milton hade valt sin skjorta helt själv dagen till ära så påklädnad helt frivillig, men med en glass-skjorta är det ju rätt självklart!
Bästa Titti (aka. Nikita, båda barnen har gett henne namnet Titti innan de rätta bokstäverna hamnat rätt i munnen) hann slänga ihop en liten inblakad fläta mellan glassätande och påklädning.
Upptäkte att jag inte dokumenterade midsommarafton så mycket i bilder under dagen. Men en femkamp innehållande bland annat mästerskap i papperflygplan och tipspromenad hanns ju också med. Jack hade fixat de allra finaste priserna till alla deltagare (t.om Minelle & Milton för jobbet som rättvis domare såklart) Nikita fick precis vad hon behövde, 4 musfällor och en ryggkliare, för vem hade inte blivit snäppet lyckligare med sådana i sina ägor?
Som en sommardröm...
När jag var liten så läste mamma och pappa en bok. Femtioelva gånger, varje kväll, på ett ungefär. De har återberättat hur de kunde boken utantill och "läste den" ofta i mörkret. Det var rim, och min pappa avskyr rim, men vad gör man inte för
sina barn?
"Olivias nya klänning." Kort och gott handlar om en flicka som så gärna vill anväda sin nya finklänning trots att mamma säger att hon ska vänta, så går hon ut och plockar blommor i den och får massa fläckar på den....
Olivia somnar ledsen men mamma överraskar henne genom att brodera små blommor på klänningen och hänger dene på stolen så Olivia ser den när hon vaknar... ser ni vart jag vill komma?
Ja , man kan tro att Minelle har busat och fläckat ner en klänning igen (det är vardag här hemma) men inte denna gång. När jag såg denna sommardröm till blåsa så var det Olivias klänning som dök upp i tankarna.
Minelles midommarklänning. Med broderade blommor. Hjärtat skuttar till. Nästan gråtvacker.
Vi får väl se vad pinglan själv säger när hon ska klä sig imorgon, det är nämligen bara Pippiklänningen som gäller nu. Och "bezz" (keps)... köpte en så fin solhatt till henne i början av sommaren. Så fort jag kommer med den skriker hon
"NEJ!" Springer fram, drar den ur händerna på mig, lägger på marken och sparkar på den. Den egna viljan finns där, minst sagt. Inte nådigt. Så jag låter henne få ha sin bezz helt enkelt.
Det hon däremot mottog väldigt glatt var dessa glajjor som jag & Jack sa samtidigt i kör när vi såg "de där skriker det Minelle om" och japp, hon älskar de, likt den primadonnan hon är. Haha, skruttan, så mycket skratt och gråa hår hon hunnit
ge oss på dessa två år ♡
Nu kör vi, sommar 2020...
Sommarlovstårtan. En självklar tradition här hemma på Gråbo. Att vi fick avnjuta den i allra ljuvligaste kvällen med låg kvällssol in på altanen igår, kan ha varit den allra bästa starten på denna sommar. Som en kickoff, sommaren 2020, nu kör vi.
Jag gjorde jordgubbsmousse efter rekommendation från min svägerska. Recept från Fridas bakblogg, läskande och frestande att klicka sig in på den. Lär nog beta av några recept därifrån till sommarens alla fikor.
Att jag gjorde den i soyagrädde gjorde den lite mer avslappnad än vanlig grädde. Låt oss kalla det så, avslappnad. Istället för misslyckat rinnig. För god (otroligt!) var den, så misslyckad är inte rättvist.
Barnen tog egentligen sommarlov redan sen en vecka tillbaka, men vi firade på riktigt igår, tillsammans med lärar-papsen som nu iallafall har lite semester från ett av sina jobb.
Vi promenade tillsammans ner till förskolan för att lämna en liten blomma till fröknarna och önskade en härlig sommar. Milton längtar redan så till hösten, när han ska få börja femårsgruppen. De stora barnen som får åka iväg då och då för att hitta på roliga saker.
De stora barnen.
Kan inte förstå att min lilla kille snart är en av de stora barnen. Magen fylls av stolthet men samtidigt lite vemod. Vill pausa tiden och bara krama om han lite extra. Puh, tur att vi har en hel sommar framför oss först, innan vi tar tag i hela den där stora-killen-biten. Det blir för mycket för mammahjärtat att bearbeta, sista året på förskola-förbereda inför skola, ja ni vet. Det tar vi sen. Nu ska vi njuta av sommarlov tillsammans ♡
Himlens skådespeleri
Pinfärka bilder från ikväll. Lycklig-ända-in-i-själen bilder. Så glad för den där lilla idylliska sjöscenen på baksidan. Ikväll var det alldeles stilla och rosa himmel, det enda som hördes var vinden i buskarna, som viftade undan knotten. En kväll i Juni.
Kvällsmaten är intagen, barnen är nattade, hönorna likaså, kvällsrundan i trägården med vattkannan är gjord och man får slå sig ner där, ser ni? i gungan till vänster, med helglasdörrar precis framför näsan och vy över skådespeleriet över sjön.
Som ett skådesepeleri. Så sa en vännina till oss när hon en kväll satt på vår altan och hade just denna vyn. Att få följa himlens alla färger som den skiftar i vid solnedgång, som ett vackert skådespeleri.
Ja, en föreställning man aldrig tittar sig mätt på.
Gonatt på er!
Våga-vägra-bajs-frukost!
Med hjälp av lite reglar, hönsnät och rödfärg ska nog vi också få lite jordgubbar i år...
Det ser inte ut att vara mycket för världen, vårt lilla trädgårdsland mej oj vilken ren och skär livsglädje det är att få traska barfota ner en sommarmorgon och plocka med ett gäng jordgubbar till frukostflingorna.
Katterna har dessvärre fått nyss om att det var ett bekvämt utedass, eller rättarte sagt hade. I helgen byggde vi två odlingsburar, för att skydda de små plantorna. Våga-vägra-bajs-frukost!
Nu har jag även planterat ut våra gurkplantor i lilla växthuset. Får hoppas att järnnätterna är förbi nu, så vi även kan få hemmaodlad gurka till taco-fredagarna i sommar.
I mitt inspirationsflöde (på pinterest) just nu kryllar det av olika varianter av kanter på trädgårdsland och rabatter. Våran kant har börjat ge vika efter en och annan krock med gräsklippare, kubbpinne, fotboll, både små och stor-fötter, ja en hel del på dessa 5 år den har agerat trädgårdslands-mur. Jack är dessutom lite inne på att vi ska bygga ut vårt lilla land lite, så vi får väl se vad det slutar med, lite uppfräshning är det nog i behov av iallafall.
Småfolket favoritplats sommartid. Förstår de verkligen till fullo. Världens sötaste minihus, en egen glasskiosk och denna utsikt. Minelle dukar upp det där gröna lillbordet med fika flera gånger per dag och Milton håller glasskiosken öppen vid de soliga dagarna. Dreamteam.
Och se där! Rosorna är planterade vid vår nybyggda spaljé! Pappan i huset tog med familjen på en liten överaskningstripp i fredags och vi kom bl.a. hem 2 röda rosor rikare, ellers snart röda iallafall.
Kan vi nu hoppas på att vi tittar tillbaka på just denna bild i slutet av augusti någongång och säger "wow! titta vad små rosplantorna var när vi planterade de i början av Juni, tänk vad de växt sig frodiga under sommaren". Jajajmen, låt oss hoppas på en fin sommar.
100% känsla 0% tumstock
Så sitter den där och väntar på att bäddas in av rosor. Spaljén som vi klurat på i snart 3 år (då vi byggde soldäcket). Eller från början var det tänkt ett räcke, sen tänkte vi om, något som skulle ha både funktion och samtidigt boa in fikahörnet
av soldäcket litegrann. Ja men rosor såklart, vad annars?
Vi har samlat stenar från gården, från både slänt och skog. Barnen har konkat de med, de stenar som inte är tunga nog att man riskerar att bli av med en tå om man skulle råka tappa de. Så nu är det lilla katt-smitar-hålet under soldäcket igentäppt med
stenar, samt rabatt redo för rosor. Well done, Team Gråbo!
Så blev det ju lite virke till övers, så jag & Milton byggde oss ett växtstöd. 100% ögonmått och 0% tumstock, och visst blev den väl fin! Duger gott att hålla upp hakan på den rosa lilla rosen som blommar om några veckor.
Här har den lite väl lång lugg, gräsmattan. I skrivande stund är den faktiskt alldeles nytrimmad och klippt. Får nog ta med mig kameran ut på kvällens trädgårdsrunda med vattkannan.
Här näst blir det att bygga lock till pallkragarna. Katterna är tydligen otåliga och vill åt jordgubbarna innan de ens mognat.
Morsdag med Mighetto-känsla
Vilken tur vi har, som har en "flänga-hit-och-dit-fika-här-och-fika-där-dag" på mors dag.
Ja, igår var det alla mammors dag. Jag blev väckt med finaste fukostbrickan inkluderande trädgårdsbukett, levande ljus, de två allra finaste småhand-målade teckningar och paket, bästa starten på dagen. Egentligen tjuvstartade vi redan kvällen innan, med
lite grillat och mysmiddag på altanen.
Många tycker att dess dagar, mors dag, fars dag, påsk, jul blir flängiga när man ska hinna med att åka till alla, och visst kan de väl kännas lite kort om timmar. Men det är ju i sin tur väldigt tur. För då har man lyckan att få ha alla dessa nära och
kära vid liv och i sitt liv. Jag älskar dessa dagar, en anledning till att få ses.
Min älskade mamma fick ett olivträd. Nästan så jag behöll det själv i sista sekund, då det stod väldigt fint på skåpet ute i hallen, där jag lät det stå medans jag sprang in efter skötväskan.
Det blev en tvärnit, ni vet när man får syn på något i förbifarten.
"Jäklans så tjusigt det passade där!"
Så jag får väl införskaffa mig ett eget litet träd inom en snar framtid.
Hon är himla bra min mamma, eller faktiskt den allra bästa. Hon är dock lite halvklurig att köpa present till, vilket är konstigt, eftersom vi väldigt ofta har samma smak på saker och ting. Men det är nog också därför jag har högre krav på mig själv som
present-givare då, att jag vill att det ska bli bullseye varje gång. Så vill jag ju alltid ge bort någon typ av personlig pryl för att visa extra eftertanke, så jag gjorde en egengjord present-tag i trä, med inspiration av fantastiska
Mrs Mighettos print "Dear kid", samt piffade blomman med lite presentpapper. Så en present som själv skulle velat ha alltså, då brukar iallafall bli uppskattad. Sådan dotter, sådan mor, i presentväg.
