Vintervandring till fallet
I väntan på våren åkte vi till vintern. Idre för att vara exakt, efter ett depåstopp i Sälen för lite käk och bad på Experium. Fredagsmyset tog vi på en restaurang i Idre för att sen åka till hotellet och vila upp sig inför lördagens utflykt:
vintervandra till Sveriges högsta vattenfall, Njupeskär. Kolla vädret vi hade! Och titta på utsikten till vänster, de vackert snöklädda fjällkullarna.
Jag och Jack var själva här för ca 2,5år sedan, på sensommaren. Så himla fin miljö, roligt att se det även vintertid. Här hade snön format sig och bäcken såg ut att vara omgiven av enorma marshmallows, svårfångade på bild
dock, men man ville på riktigt smaka på snön, så fluffig var den!
Det är ingen upplogad väg in till fallet och de spår som var upptrampade hade blivit stenhårda så nog fick benmusklerna jobba med ett barn på bob och en på ryggen. Jag vet inte hur många promenadare i skogen vi mötte som vi imponerade på eftersom
de hade fullt sjå med att pulsa sig fram själva, utan barn.
Men ja menar, ni ser ju själva! Värt varenda meter och vad gör lite snö i skon? Klart barnen ska få se is! Massor av is! Det är häftigt hur hela vattenfallet fryser till blå is denna tiden på året.
Sergerpussen! We made it!
Sommartid när vi var här sist, då kunde man gå ända fram och duscha i vattenfallet om man ville. Nu var det lavinrisk och man fick stanna på avstånd. Skönt ändå, för den hönsmamma jag blivit efter att fött 2 barn. Galet nojig för att någon ska halka i
vatten eller sten....
Trollskogkänsla! Älskar att fylla på minnesasken med min egna lilla familj, har haft en så himla fin minisemester ♡
Kommentarer
Trackback
