kristallklara dagar
Vi fick några kristallklara dagar strax efter julafton. Gnistrande minusgrader och glittrande sol. Man hade nästan glömt hur livet kunde kännas med lite sol på näsan. Underbart.
Vi rotade fram såpbubblorna längst in i köksskåpet. Nu skulle vi äntligen få prova experiment bubblor i minusgrader! Och vilken succé hörni, lika mycket för de små som stora i familjen. Frös så vackert till tunn is efter att de nått marken.
Hur gullig fotomodell med bästa såpbubble-kinderna ?
Bamsebubblorna gav som lovat bamsestora bubblor, och bamse-många!
Snart når 2020 sitt slut och är det något jag önskar mig mer 2021 så är det sol. Och hälsa i behåll för alla nära och kära såklart. För att få njuta av dagar likt dessa är ovärdeligt. Och att dessutom kunna festa till det med något så enkelt som en flaska med såpbubblor.
Godistjuven Minelle Rebell
En blandning av modiga Pippi, en aning kaxighet och självförtroende likt Lotta på bråkmakargatan och påhittig som Lisabeth i Madicken som pillar in en och annan ärta i näsan. Så skulle man kort och gott kunna summera Minelle.
Är hon sugen på godis då klättrar hon på skåpluckorna, upp till godisstället och tar godis. Vill hon inte ha skor en morgon då går hon barfota i skarnet ut till bilen (trots minusgrader). Hittar hon en penna och tycker att soffan ska vara randig istället för beige, ja då målar hon soffan. Det är många gånger hon har sin otroligt söta charm att tacka, för visst gör hon oss gråhårig i förtid, men hon livar upp vår vardag och ger oss många härliga skratt.
Jag älskar att hon har lite (läs:mycket) riv i sig och otroligt mycket vilja. Ingen sätter sig på henne inte. Jag hoppas att hon fortsätter vara likt vår 2 åriga Minelle-rebell hela livet. Världen behöver fler sådana ♥
Pass på! Vinter är här!
Feber, huvudet fullt av snuva och ett vitt täcke av snö. Tusan också, varför skulle jag bli sjuk just idag? När vintern för en gång skull tittar förbi. Prognosen visar dessutom att den endast är här på snabbvisit. Och julkorten! Vad gör vi med de? Våga-vägra-höst-slask-novembermörka-julkort!
Jag har en plan, utbrister min käre man...Jag springer ut, stället kälke, fäll och julgran på plats. Hämtar barnen, springer ut och sätter de fint på plats så kommer du efter med kameran.
Lite likt filmen Snowroller, med familjen vid kortautomaten. In! Ut! In! Ut, ni vet? Haha!
Allt gick enligt planerna. Tills vår lilla trotsiga 5 åring absolut inte ville ta några bilder just då. Varför? Näää, ingen speciell anledning, bara inte j u s t n u, förstår ni. Så Minelle fick agera fotomodell själv en stund, tills brorsan mjuknade upp lite.
Sådärja. Vilket teamwork. Många härliga bilder blev det. Barnen fick ett varsitt kinderägg för "besväret" och sjukling-mamman fick sig en tupplur på kökssoffan efteråt. Alla nöjda och glada. Brilliant idé papsen! Nu slipper vi gråta floder när snön töar bort.
Ska vi på utflykt? Hemma?
"Åh mamma, ska vi få fika?"
Sa Milton med en exhalterad röst, när jag misstänksamt smög fram festis på köksbänken.
"Åh, ska vi på utflykt?!" I, ett snäpp, äääännu mer exhalterad röst, när jag bär fram picknick-korgen.
När jag sen lägger i korvbrödet...
MINELLE!!! KOM!!! Vi ut och GRILLA!!!
Japp, vi gjorde en liten utflykt på vår egna gård. Såna där grejer som man oftast spar till helgen. Att packa picknikkorgen för att grilla i grillplatsen. Men att ta lunchen ute, grilla korv och marshmallows i överflöd, till lunch,
kändes självklart när solen lyste och jag & barnen var lediga tillsammans, trots att det var "vanlig vardag".
Så. himla. skönt.
Det lilla, som gör det stora. Att de sen sekunden senare hamnade i konflikt om vem som skulle bära in korgen, öppna dörren först, lägga mössan längst till höger och gå precis där den andra tänk gå, på samma sekund... ja det är en annan sak (ja, det
är en riktig syskon-bråkig-period just nu...) Vi hade en mysig timme vid brasan, helt sams sådan ♡
Sommarlovstripp till pelargonhavet
Sommarlovsutflykter. Idag i sin allra bästa sort. Att jag är galen i pelargoner är ingen nyhet och efter besöket på Pelargonmuséum i Kristinehamn idag så blev jag inte mindre galen i pelargoner om man säger så.
Kolla bara på detta. Som ett hav av fluffiga moln i rosaröda toner. Tänk att en sort finns i så många olika färger, former och varianter. Lurviga. Spretiga.Spetsiga. Skira.
Detta var en av mina favoriter. Rospelargonen. Fanns också i mängder av färger. Vem föredrar inte en blandning av pelagron och ros? Perfect match.
Gulliga växthus. Ser ni en skymt av en till som njöt av omgivningen?....
Millpill. "Kom kom mamma! Lukta på den! Och känn på den och titta på den! Den va väl fin mamma? Åh titta på den här färgen mamma!"
Bland pelargonerna trängs en gammal kamin. Bra tjusig den också.
Och denna! Någon som både jag och Jack fäste ögonen på snabbt. Så den fick följa med oss hem. En äppelblom pelargon, med ljusspräckliga blad.
Försäljning fanns både på utsidan och i flera olika växthus. Milton luktade sig fram och grappade tag i sin favoritpelargon av de alla! Colapelargonen!
När man klappade lite försiktigt på bladen så doftade fingrarna cola! Helfestligt ju!
Här en en mårbacka 2.0. Samma ljuva rosa men i tulpanform! Så ljuvliga. Om den fick följa med hem? Ja men självklart!
Efter lite pelargonshopping tar vi sikte mot.... FIKA!
En fika bland pellisarna och lite rosor. Sån mysig trip med mina hjärtan. Har ni vägarna förbi Kristinehamn så rekommenderar jag varmt Niklasdam trädgård! Varning för pelargonfeber!
Det man inte kan få, får man lösa själv
Jag är ingift i en löparfamilj. Det rådde lite smått panik i mars när coronan var ett faktum och uppdateringar ang. inställda löptävlingar inför 2020 kom som på löpande band. Men vad gör man när man inte kan få det man vill? Då får man vara lite kreativ och skapa. Så min svärfar, svåger och man bestämde sig för att anordna en egen tävling.
Mars maran. Och vem vore jag som jobbar med trädesign dagarna i ända om jag inte designade en fin fin medalj i trä, loppet i ära! Självklart. Så himla roliga att göra! Dessutom snygga att hänga framme på prishyllan (Ja, faktiskt mycket tjusigare och trevligare att ha framme än alla andra 29739 st som min man har i metall, från alla hans väl genomförda tävlingar ;))
Så igår var det dags igen, denna gången min svärfar och Jack på startlinjen. Maj Maran. De hade gjort upp dag, tid och plats, sen var det bara att löpa för glatta livet. Jag, svärmor och barnen tätt efter i bil med picknicken packad och med hejarrop efter vägen.
Målgång med en bukett forgetmigej, medalj och en Miltonkram, väldens bästa förstapris man kan tänka sig om ni frågar mig.
Väl i mål väntade vi in finalisterna. Barnen hade plockat ihop varsin bukett i trädgården, för att räcka över till pappa och farfar vid målgång. Noga blötte vi toapapper, virade runt stjälkarna och plastade in med lite plastfolie för att de skulle stå sig fina ända till mål. Milton var pigg i benen likt kranskullan på Vasaloppet och sprang till löparna med bukett och hängde kring varsin medalj runt halsen.
Första parkett precis vid mål. Farfar i sikte, rask takt mot målgång!
Efter målgång var det fram med de stora fikakorgarna och dags för picknick i gräset, välförtjänt sådan för både löpare och hejarklack.
"Men mamma, jag förstår inte... Varför måste de springa för? Varför kan de bara inte fika ändå?"
Frågade Milton i bilen påväg till mål.
"Då ger de ju oss ett extra tillfälle och anledning till att fira och ta en fika"
....var det bästa svar jag kunde ge honom, och visst verkade han köpa det ganska bra. Väldigt bra 🙈
Ett besök i ”rävbutiken” på landet
Igår gjorde vi en liten utflykt till Kärnåsen, för att besöka "Klar-hälja" tillsammans med barnens farmor & farfar.
Tema för dagen var veteranfordon, vilket intresserade alla generarioner, ung som äldre.
Fast "vissa" tyckte att babblarna-boken var lite bättre att titta på, trots allt.
Helmysig miljö med mycket kvar från förr. Första gången vi besökte helgen, men tydligen 49:e året det gick av stapeln. Synd att vi missade barnens egna dag i måndags, som vi fick se i programhäftet allt för många dagar för sent. Men nästa år!
Det såldes hantverk och hembakat bröd i de röda timmerhusen. Och i en annan kunde man hitta en smedja med fina smidesarbeten under bearbetning.
I ett av husen fanns även "rävbutiken" som Milton kallade det. Det var ett museum med Sveriges djur, uppstoppade, därbland räven. Men nej, den var inte tillsalu.
Och lite lotter såklart! Hemslöjdstombola. Ingen vinst för farmor och Milton denna gång.
Fast lika lycklig Millpill för det, halva nöjet är ju spänningen, att sakta sakta rulla de små papperslotterna.
Sist men inte minst, röstning. Vilken bil var nu den allra finaste på crusingen? Tur man har en stark farmor när man är lite för kort i rocken för att nå upp och lägga röstkortet i brevlådan på flaggstången.
Alltid tid för en kaffe
Vår lillkille här hemma är en riktig fikakille! Idag var vi på 80årskalas hos "gammommo". Vi berättade för Mille igår förmiddag att vi skulle dit och fika. Sen dess har han påminnt mig och Jack så många
gånger under hela gårdagen och idag, att vi ska dit och få tårta, tåtttaaaa! Igår när jag satt på toaletten så kommer Mille in med en bricka han gjort iordning i sitt egna lilla kök, med fika såklart! En kopp till mig, en till honom, och tilltugg
såklart. Trevlig fikastund på toa, haha!
Så idag äntligen, stod tårtan hos gammommo där framför näsan på honom och farbror Tom skar upp en stor bit, och leendet är oslagbart!
Älskar hans livskvalité, alltid tid för en fika!
