Lite smått julgalen och snölängtan
Ja, jo, lite smått galen kanske. När jag erkänner att jag redan i augusti (när vårt växthusbygge stod klart) planerade hur det skulle julpyntas. Kälken med granris där, lite stjärnor där... kanske en till stjärna där..
Det är (på riktigt) något jag alltid har i åtanken när vi renoverar hemma. Hur det ska se ut även i julkostym. Funkar de nya tapeterna tillsammans med tomteröda detaljer och hur snyggt blir det att knyta lite granris på en krok, till den färgen?...
Herregud. Jag hör själv hur galet det låter. Men så viktig är julen för mig.
Det är lite av en milstolpe. Att få fira jul tillsammans, lika härligt varje år. Så mysigt att få vänta och längta efter. Jag minns så väl för flera år sedan, när jag jobbade på en arbetsplats där jag grät varje dag jag skulle till arbetet (nej
det blev inte långvarigt, inte för någon av oss som arbetade där, vi försvann allihopa allteftersom...), jag hade sagt upp mig men hade några få pass kvar att arbeta. Då var julen mer livsviktig än någonsin för mig. Att just på julafton var
jag iallafall ledig, fick umgås med min familj och släkt hela långa dagen, utan en minsta gnutta ångest. Jag vet att julafton inte är lika glädjefylld för alla, men åh som jag önskar. Julen är iallafall för mig den viktigaste och mysigaste högtiden.
Kanske är det mycket därför som jag drog fram julstjärnor och startade julpyntande tidigare än någonsin i år. Pågrund av detta oroliga år som 2020 bjudit på, kanske inte så mycket för mig, men för hela världens oroligheter. Mitt i all covid kan
vi iallafall skapa lite myskänsla.
Min mamma är också ett julfreak, så äpplet faller inte långt. Redan i oktober dök jag ner i hennes kappsäck som är full av mysiga julböcker. Dussintals av Pop-Up och flickar att öppna och dra i. De allra mysigaste bäcker att bläddra
bland. Kanske kan få bli ett alldeles eget inlägg här inne, med tips på julböcker? (Mamma, jag lär dyka ner i kappsäcken igen!)
Tänk er ett täcke snö och rimfrost längst med fönsterkanterna, och glimmande ljus från stjärnorna såklart! Hur mysigt? Längtar också efter is på sjön, nu när Milton blivit så duktig på att åka skridskor!
Här ska vi ha glöggmys! Bara det blir lite kyligasre ute, sådär så att man får värma sig med koppen och bli alldeles rödrosig om kinderna.
”Vi tar över härifrån, mamma”
Jag köpte tulpanlökar på helgens torgmarknad nere på stan. Har ångrat mig varenda vår hitills för att jag inte har något tidigt blommande vårtecken i rabatterna. Man vill ju liksom njuta av det så tidigt som möjligt.
Ett av ställena jag satte lökarna på var i rabatten vid verandan. Då får jag njuta av krispiga tulpaner varje gång jag kommer hem till våren. Kanske ett av världens bästa välkomnande.
Men så hann jag inte så mycket längre, förns de här två stod vinglandes över de hål jag grävt fram för lökarna
"Mamma får jag lägga ner lökarna? Jag vet att den spetsiga sidan ska vara upp, för där kommer blomman sen"
Eeeh, ja, jaha, ja men visst!
Minelle tar ju snabbt efter alla brorsans påhitt (jo tack, både de bra och de lite sämre påhitten..) och började kasta ner lökar i hålen även hon.
Så trampade de vidare till nästa rabatt, grävde hål och lade ner llökar även där.
Jag blir ju glad av det jag ser och njuter varje minut. Dels att de ser och lär men att de också så gärna vill vara med. Oavsett vad vi gör. Strax innan hade de hjälpt Jack att klippa ner en buske. Tänk att de tycker att världen är spännande och rolig,
även när det bara handlar om att klippa ner några torra grenar.
Tänk när vi nu till våren får plocka in en bukett av Milton & Minelles odlade tulpaner. Längtar.
Vi är är i mål! Det firar vi med... inlåsning!
Vi har haft fina byggkvällar. Den låga kvällssolen har hjälpt oss komma i mål med bygget. Och jag skriver oss som i vi, jag och Jack, då jag fått många förvånande "Jaha, är du också med och bygger?".
Yes, det är så vi alltid gör här hemma, vi planerar, bygger och renoverar tillsammans. Det är lika mycket jag som skruvat takstolar, målat och hamrat som Jack.
Och dessa, de två pardörrarna som jag stolt både skissat upp och snickrat helt själv när Jack var på jobbet. Jack har inte lagt ett enda finger på dessa, mer än när han höll i handtagen och gångjärnen när jag skulle skruva fast de
(så okejdå, även denna har vi faktiskt gjort tillsammans ;))
Vi åkte och köpte en annan dörr i början av sommaren (blocketfynd) men den kändes alldeles för klumpig när vi väl skulle sätta den på plats, så då bestämde vi oss för att bygga pardörrar av två gamla fönster istället.
...Vilken gjorde sig så mycket bättre! Mer fönster och mer utsikt över vattnet (ytterliggare mer efter att vi gallrat ur häcken lite)
Dessa vackra beslag!
Så var det de fina skjutreglarna. "Ska jag skruva dit en varsin på båda dörrarna?" Frågade jag Jack. Och ja, det blev finast tyckte vi båda.
När Jack & Milton for iväg till gammelmormor en sväng på eftermiddagen så gick jag & Minelle in för att mysa en stund i växthuset. Minelle strosar runt medans jag sitter i gungstolen, så tar hon tag i ena dörren och smäller igen!
"Klick!"
Skjutregeln har fallit ner i spärren. Så där inne satt vi, inlåsta i vårt växthus. Haha.
Det gick ju inte direkt någon nöd på oss och grabbarna kom hem igen efter en stund. Men en skjutregel får nog skruvas bort, eller iallafall fästas på insidan. Så man kan öppna och låsa både ut & inifrån.
Det är lite småfix kvar, några fler plankor ska upp på insidan för att få matchande innerväggar överallt, samt lite målning kring fönstren och fortsätta lägga stenraden runt hela växthuset.
Fynd från Jacks sida av släkten. Gungstolen har hans gammelmorfar byggt och skrivbordet räddade vi för några veckor sedan, av en släkting som annars skulle kasta det på tippen. Vid skrivbordet ska jag tillbringa många jobbtimmar i höst har jag tänkt,
och i gungstolen många glass-fika med barnen och Jack, längtar!
Så här är det, vårt växthus. Som vi byggt från grunden. I slutet av juni tog vi första spadtaget och sakta men säkert har vi måttat, sågat, hamrat, skruvat, målat och blivit färdiga!
Ni hittar alla inlägg från bygger i kategorin "växthus".
Jag har börjat inreda det lite smått även fast några plankor till ska upp där inne. Men ni vet, det kliar ju i fingrarna.
Plcokade en liten trädgårdsbukett igårkväll som fick inta plats i fönstret. Så gulligt med en liten fönsterbräda att pryda.
Så imorse slogs jag av en ljuvlig doft av luktärt när jag öppnade dörrarna till växthuset!
Så är det detdär med namnet. Vi har ju Villa Gråbo (vårt bostadshus) Mini Gråbo (lekstugan) och växthuset. Ja, även det måste få ett eget smeknamn, frågan är bara vad... Gröna Gråbo är hitills toppförslaget.
På skarnet runt om har vi tänkt placera lite växter i krukor och någon vattenkanna.
Golvet ska vi ta oss an nästa år, eftersom vi inte riktigt bestämt oss för vad vi vill ha.
Vi har tänkt duka upp långbord, hänga ljusslingor i taket och styra upp kräftskiva i växthuset innan sommaren är slut, som en liten invigning av bygget. Så mysigt, men nu ska jag hå ut och fortsätta lägga stenranden kring växthuset!
Ha en fortsatt fin torsdag!
Sommarlovstripp till pelargonhavet
Sommarlovsutflykter. Idag i sin allra bästa sort. Att jag är galen i pelargoner är ingen nyhet och efter besöket på Pelargonmuséum i Kristinehamn idag så blev jag inte mindre galen i pelargoner om man säger så.
Kolla bara på detta. Som ett hav av fluffiga moln i rosaröda toner. Tänk att en sort finns i så många olika färger, former och varianter. Lurviga. Spretiga.Spetsiga. Skira.
Detta var en av mina favoriter. Rospelargonen. Fanns också i mängder av färger. Vem föredrar inte en blandning av pelagron och ros? Perfect match.
Gulliga växthus. Ser ni en skymt av en till som njöt av omgivningen?....
Millpill. "Kom kom mamma! Lukta på den! Och känn på den och titta på den! Den va väl fin mamma? Åh titta på den här färgen mamma!"
Bland pelargonerna trängs en gammal kamin. Bra tjusig den också.
Och denna! Någon som både jag och Jack fäste ögonen på snabbt. Så den fick följa med oss hem. En äppelblom pelargon, med ljusspräckliga blad.
Försäljning fanns både på utsidan och i flera olika växthus. Milton luktade sig fram och grappade tag i sin favoritpelargon av de alla! Colapelargonen!
När man klappade lite försiktigt på bladen så doftade fingrarna cola! Helfestligt ju!
Här en en mårbacka 2.0. Samma ljuva rosa men i tulpanform! Så ljuvliga. Om den fick följa med hem? Ja men självklart!
Efter lite pelargonshopping tar vi sikte mot.... FIKA!
En fika bland pellisarna och lite rosor. Sån mysig trip med mina hjärtan. Har ni vägarna förbi Kristinehamn så rekommenderar jag varmt Niklasdam trädgård! Varning för pelargonfeber!
Gråbo i sommarskrud
Idag är andra dagen utan kvällsrundan i trädgården med vattenkannan i hand. Naturen har liksom skött sitt. Men jag saknar det redan. Man kommer in i rutiner så snabbt att man liksom glömmer av allt det andra, som att dagar kan vara regniga och kalla?! Jag hade precis vant mig klädkod bikini, minst en svalkande glass om dagen, 2 rundor om dagen med vattkannan för att inte låta de stackars rosorna torka ut i värmen. Och nu, blev det höstvibb av hela vädret.
Men trädgården mår bra. Ska vi vara ärliga och icke-själviska en stund så behövdes det ju en skvätt vatten (läs regn i mängder), för att inte återuppleva skogsbränder alá sommar 2018. Och ta en titt på rosorna vid vårt soldäck. Ja med jisses. Så vacker att man smäller av en smula.
Den är så tacksam. Vi planterade dessa för bara två somrar sedan och växer sig frodigare och frodigare för varje år. De lyser upp hela trädgården. Därför har vi 3 till av just denna sort utspridda i trädgården, alla blommar lika fint nu och förhoppningsvis ända in i oktober. Rosor, pelargoner och vallmo, livets blommor.
Och på framsidan av huset doftar det smultronschersmin. Det doftar barndoms-somrar hos mormor & morfar. De hade alltid smultronschersmin. Min farmor var ett geni som planterade denna buske på framsidan för måååånga år sedan när de bodde här. För att sitta och fika på verandan med vindbrisar med doft av smulton, ja det är svårslaget.
Så, nu har moderjord gett naturen en skvätt vatten och blommorna bäddar in hela gården så vackert, nu återgår vi till sommarvärmen och klädkod bikini igen, tack!
Plats för fika och gurkor...
Idag tog vi första spadtaget till vad som kommer bli ett växthus! Med lite gamla fönster & färg ska vi försöka trolla fram ett mysigt växthus i trädgården.
Dessa fönster köpte jag av en väninna för många många år sedan och tänk att jag visste väl att de skulle komma till användning, trots att jag inte visste exakt till vad just då. Vi har skruvat av beslagen på allesammans och gjort
de redo för att agera hus!
Vi började att mäta upp, lägga fönster, regel, fönster, regel, mäta lite till och sedan sätta dit lite rep, för att få en känsla för hur stort det kommer bli. Tror det blir alldeles sådär perfekt lagom. Plats för fika, plats för tidningsläsning med
en kopp kaffe och plats för växter att trivas och gro.
"Skulle det inte vara tjusigt med en liten dörrmatta av sten?"
Tur för oss att vi funkar lite lika som Petson, med lite bra och ha saker i alla uthus. Klart att vi hade lite gatustenar liggande i ena boden här hemma!
På kvällsrundan i trägdården, med vattkannan i ena handen knäppte jag denna bild. Växthus-bygget dag 1. Mätt ut, grävt ur och fått dit skarn som grund. Bra jobbat i värmen Team Gråbo! Alla var med, såklart. Barnen tyckte helt klart att
lasta skarn-delen var allra roligast. Som att jobba i guldgruva.
Himlens skådespeleri
Pinfärka bilder från ikväll. Lycklig-ända-in-i-själen bilder. Så glad för den där lilla idylliska sjöscenen på baksidan. Ikväll var det alldeles stilla och rosa himmel, det enda som hördes var vinden i buskarna, som viftade undan knotten. En kväll i Juni.
Kvällsmaten är intagen, barnen är nattade, hönorna likaså, kvällsrundan i trägården med vattkannan är gjord och man får slå sig ner där, ser ni? i gungan till vänster, med helglasdörrar precis framför näsan och vy över skådespeleriet över sjön.
Som ett skådesepeleri. Så sa en vännina till oss när hon en kväll satt på vår altan och hade just denna vyn. Att få följa himlens alla färger som den skiftar i vid solnedgång, som ett vackert skådespeleri.
Ja, en föreställning man aldrig tittar sig mätt på.
Gonatt på er!
Våga-vägra-bajs-frukost!
Med hjälp av lite reglar, hönsnät och rödfärg ska nog vi också få lite jordgubbar i år...
Det ser inte ut att vara mycket för världen, vårt lilla trädgårdsland mej oj vilken ren och skär livsglädje det är att få traska barfota ner en sommarmorgon och plocka med ett gäng jordgubbar till frukostflingorna.
Katterna har dessvärre fått nyss om att det var ett bekvämt utedass, eller rättarte sagt hade. I helgen byggde vi två odlingsburar, för att skydda de små plantorna. Våga-vägra-bajs-frukost!
Nu har jag även planterat ut våra gurkplantor i lilla växthuset. Får hoppas att järnnätterna är förbi nu, så vi även kan få hemmaodlad gurka till taco-fredagarna i sommar.
I mitt inspirationsflöde (på pinterest) just nu kryllar det av olika varianter av kanter på trädgårdsland och rabatter. Våran kant har börjat ge vika efter en och annan krock med gräsklippare, kubbpinne, fotboll, både små och stor-fötter, ja en hel del på dessa 5 år den har agerat trädgårdslands-mur. Jack är dessutom lite inne på att vi ska bygga ut vårt lilla land lite, så vi får väl se vad det slutar med, lite uppfräshning är det nog i behov av iallafall.
Småfolket favoritplats sommartid. Förstår de verkligen till fullo. Världens sötaste minihus, en egen glasskiosk och denna utsikt. Minelle dukar upp det där gröna lillbordet med fika flera gånger per dag och Milton håller glasskiosken öppen vid de soliga dagarna. Dreamteam.
Och se där! Rosorna är planterade vid vår nybyggda spaljé! Pappan i huset tog med familjen på en liten överaskningstripp i fredags och vi kom bl.a. hem 2 röda rosor rikare, ellers snart röda iallafall.
Kan vi nu hoppas på att vi tittar tillbaka på just denna bild i slutet av augusti någongång och säger "wow! titta vad små rosplantorna var när vi planterade de i början av Juni, tänk vad de växt sig frodiga under sommaren". Jajajmen, låt oss hoppas på en fin sommar.
100% känsla 0% tumstock
Så sitter den där och väntar på att bäddas in av rosor. Spaljén som vi klurat på i snart 3 år (då vi byggde soldäcket). Eller från början var det tänkt ett räcke, sen tänkte vi om, något som skulle ha både funktion och samtidigt boa in fikahörnet
av soldäcket litegrann. Ja men rosor såklart, vad annars?
Vi har samlat stenar från gården, från både slänt och skog. Barnen har konkat de med, de stenar som inte är tunga nog att man riskerar att bli av med en tå om man skulle råka tappa de. Så nu är det lilla katt-smitar-hålet under soldäcket igentäppt med
stenar, samt rabatt redo för rosor. Well done, Team Gråbo!
Så blev det ju lite virke till övers, så jag & Milton byggde oss ett växtstöd. 100% ögonmått och 0% tumstock, och visst blev den väl fin! Duger gott att hålla upp hakan på den rosa lilla rosen som blommar om några veckor.
Här har den lite väl lång lugg, gräsmattan. I skrivande stund är den faktiskt alldeles nytrimmad och klippt. Får nog ta med mig kameran ut på kvällens trädgårdsrunda med vattkannan.
Här näst blir det att bygga lock till pallkragarna. Katterna är tydligen otåliga och vill åt jordgubbarna innan de ens mognat.
Några eftersläntrare
Precis när man tror att sommaren nått sitt slut så skymtar man några eftersläntrare i blombädden. Årets sista trädgårdsbukett, känns lite smått vemodigt men samtidigt spännande. Jag tror på en fin höst. Välkomnande svampplockarväder och många krispiga
mornar.
Legobygge bakom buketten ♡
Jag blir på riktigt varm i hjärtat när jag ser att ni är så många själar som faktiskt tittar in här, trots att uppdateringarna blivit mer sällan nu på senare tid. Jag har en rimlig anledning och en galet rolig. Något som kidnappat hela min uppmärksamhet
semast veckorna, näst efter familjen såklart. Jag kommer att berätta alldelles snart, lovar!
Hoppas att ni också får njuta av sommarens sista värmande strålar (sommarens mini-comeback), vi hörs snart snart igen!
Rå om den skira blomman namnlös
Nu börjar det bli sommar i rabatten. Riktig sommar. Den halkade efter lite, när de varma vindarna förvann för några veckor men nu snart, snart, snart kan man plocka med sig allra finaste trädgårdsbuketten in till handfatet.
Jag kunde valt att rensa undan ogräset och snyggat till kanten och allt det där men nä, det är såhär härligt, snett och charmigt på landet. Min pappa säger alltid att "på landet ska ogräset få växa lite fritt" och det har jag minsann lärt
och lever efter. Perfekt operfekt.
Och titta! Tänk bara om jag kunde minnas namnet på denna skönhet som jag helt själv, med mina (snart, övning ger färdighet) gröna fingrar sått och rått om. Det är en vallmo, min favoritblomma, men vilken sort får jag helt enkelt återkomma med.
Det är såååå många knoppar i den lilla pallkragen, små knoppar som snart brister och kommer bilda en bädd av dessa fina, rosa-skira blad.
Så, det var allt från Malins trädgårdstider för ikväll. Återkommer med foton från bädden när den blommat ut ordentligt.
Imorrn ska jag ut på äventyr som jag med lite pirr i magen kryper ner i sängen med nu ikväll, längtar så tills jag kan berätta mera!
Ha en fin kväll och sov så gott så hörs vi snart igen!
Spår av syskonkärlek...
Fina farmor-rosen är i full blom nu. Tänk vad den blev att trivas efter att jag & barnen grävde ny rabatt till den. Idag fick jag dock göra första hjälpen på en stackare
som gått av och ramlat vid sidan av busken.
Kanske har den råkat ut för en boll (eftersom fotbollsmålet står nära) eller en fyrhjuling (eftersom den står precis i Miltons fyrhjulingsbana) Mycket får den utstå.
Men nu fick den lilla kvisten följa med in istället, långt ifrån bollar och fartdårar.
Min mammas (eller mosters? Lite oklart. Läs mer under nästa bild...) gamla pigtittare som jag tog över tidigt, i mitt flickrum.
Man kan ana spår av syskonkärleken på baksidan av den. Min mamma har dragit ett streck över storasyrrans namn (Carina) och satt ditt sitt egna (Anneli). Liten retsticka men ack så charmigt som minne.
Monstret i trädgården...
Här är vi trädgårdsmästare hela familjen... förutom hönsen. De är raka motsatsen. För någon vecka sedan planterade vi ut en klockranka, som vi hoppades skulle klättra upp i nätet och ge hönsen lite skugga nu i sommar.
Vi planterade klätterrosen i hörnet förra sommaren men den är lite trögstartad, så vi lade vårt hopp på klockrankan som ska vara en storklättrare. Visst har det blivit fint med stenkanten runt gården? Sakta men säkert har vi samlat på oss stenar
från skogen.
En av "the twins" var väldigt nyfiken när vi pysslade kring hönsgården....
Numera är denna planta hälften så hög... Hönsen hade lyckats peta ut sina näbbar och tagit sig en provsmak. Nu har vi gjort ett nytt försök och låter den få klättra på en pinne, lite längre ut från nätet. Höns är verkligen allätare.
Ett operfekt planteringsbord
Man behöver inte vara duktig på att måla för att kunna skissa, har jag lärt mig... och voilá! Visst ser man väl att det är ett planteringsbord som jag har i DIY-tankarna?
Jag hoppas att det inte blir riktigt lika snett och vint i verkligheten, även fast operfekt är charmigt! Det är nog försmaken på våren som vi fick förra veckan som satt igång tankarna kring utomhusprojekten ordentligt. Jag kikade på ett planeringsbord för många år sedan (typ i samband med inflytt för snart 5 år sedan kanske?) och tänkte att nä, det kommer knappas bli använt här hemma. Men tänk hur det är, de gröna fingrarna kanske inte riktigt är där ännu, men viljan att få det finns ju helt klart och pysslig som jag är så blir jag mer peppad när detaljerna runt omkring liksom också klickar, som att ha ett vackert planteringsbord.
Nu staplar man upp alla krukor och jordsäckar längst in i källarn och tänk att istället kunna ha det i en fin förvaring, då skulle det vara enklare att komma till skott med att så och planera lite när som helst.
Ja, ett planteringsbord får det bli, så får vi väl se hur mycket det bidrar till grönare fingrar, men lite skaparglädje och ett vacker detalj kommer det garanterat att stå för oavsett.
Ture och Tildes krypin
Nu är det fint i och kring Ture & Tildes krypin. Milton har nu döpt hönan så fint till Tilde, Ture var ju redan döpt när han flyttade in hos oss. Blomlådan är i lika design som de vi har på vår villa, fast i lite mindre storlek.
I det gamla uthuset har det varit hönshus tidigare, för många många år sedan. Sen vart det ombyggt till en smedja ett tag och det var då uthuset fick namnet Gråbo, och därav heter vårt hus Villa Gråbo. Jack har byggt ett litet förråd bakom hönshuset
(den lilla dörren bredvid fönstret) där vi förvarar maten mm. Nu hoppas vi att gräset växer till sig utanför.
Framsidan av uthuset. Vi har lagt stenar runt hönsgården för att förhindra att något djur gräver sig in. Ture och Tilde får ju även gå in under natten för att vara på den allra säkraste sidan. Skärmväggen i gården är en provisorisk lösning
för att de ska kunna gå in och skydda sig från solen, vi ska så småningom bygga tak på hönsgården.
I detta hörn ska vi plantera en klätterros som förhoppningsvis även den ska bidra med lite skugga (och vacker utsikt!) åt höna pöna.
My kind of humor! Griffeltavla i hönshuset.
Sydde upp lite fina gardiner till de idag! Vi ska bygga ett par fönsterluckor på utsidan av fönstret eftersom Ture annars tycker att morgon är när solen lyser in i fönstret (ca 04:00 denna årstid....)
En dubbeldörr om man behöver in med t.ex skottkärra eller något annat lite större.
Dörren skall isoleras och en lucka ska byggas, men det är ingen brådska med detta sommarväder! ☼
Kronan på verket ♕
Nu har vi gett huset lite kurvor. Små kronor på verket skulle man kunna säga.
En egendesignad snickarglädje som (såklart) matchar vår tvättställning.
Skissa, såga, sågspån, ett ton sågspån och voilá, snirkligt. För att sammanfatta vår snickerisommar.
Verandan på framsidan, även den numera snirklig. Det blir mycket mjukare och hemtrevligare så. Vår villa Gråbo ♡
Att tvätta med stil ❊
Kan man tvätta med stil? Ja, nu kan familjen Rosö det! Eller rättare sagt torka. Min kära man har byggt finaste torkställningen!
Jag har skissat & han byggt, precis i vanlig ordning, haha. Det är tur att vi är ett helt galet bra byggteam, jag är även den som balanserar längst upp på stegen för att hålla i och kolla så att det är rakt, och sen målningen såklart.
Och den blev ju så fin! Samma snickarglädje som på vår veranda, klart det ska matcha!
Good morning winter wounderland
Hittade dessa härliga bilder från en morgon i mitten av november. Rådjurens & katternas spår längs med hela baksidan.
Det är synd att allt detta har regnat bort. Men vintern kommer tillbaka snart, iallafall om man ska tro SMHI. Men i väntan på den, så besöker vi den längre upp i Sverige under helgen. jag och min andra halva.
Ätbart&vackert
Foto © : iPhone 6 + instagram (inramadinrednings)
Det här med feber & värk i kroppen är inte roligt på något sätt. Jag kan iallafall glädjas åt att min blogg funkar som den ska igen (låg nere i några dagar av okänd anledning...) och att jag orkar lyfta mina kroppsdelar idag, såpass mycket att jag tänkte göra en liten uppdatering här.
Vill visa er vårt älskade lilla trädgårdsland, som är "nyrenoverat" eller vad man ska kalla det. Vi rev undan de tidigare gamla skruttiga pallkragarna och satte dit nya som vi målade och lade lite skarn och staket runt.
Sedan planterade vi. Ätbart. Vackert & ätbart. Det tycker jag är en vardagslyx på sommaren, att kunna plcka mat från sin egna trädgård. Så nu får vi vänta, vänta och hoppas på att vi får lite goá gurkor, smultron & jordgubbar (mm) i sommar ♥
Ätbart & vackert
Foto © : iPhone 6 + instagram (inramadinrednings)
Det här med feber & värk i kroppen är inte roligt på något sätt. Jag kan iallafall glädjas åt att min blogg funkar som den ska igen (låg nere i några dagar av okänd anledning...) och att jag orkar lyfta mina kroppsdelar idag, såpass mycket att jag tänkte göra en liten uppdatering här.
Vill visa er vårt älskade lilla trädgårdsland, som är "nyrenoverat" eller vad man ska kalla det. Vi rev undan de tidigare gamla skruttiga pallkragarna och satte dit nya som vi målade och lade lite skarn och staket runt.
Sedan planterade vi. Ätbart. Vackert & ätbart. Det tycker jag är en vardagslyx på sommaren, att kunna plcka mat från sin egna trädgård. Så nu får vi vänta, vänta och hoppas på att vi får lite goá gurkor, smultron & jordgubbar (mm) i sommar ♥
