Min klippa
Idag är det den 10 december. En väldigt speciell dag för mig sen 11 år tillbaka. Det var nämligen då jag träffade min man. Det var då det blev vi, i ett snöigt vinterlandskap på julmarknaden i Filipstad.
Mycket har hunnit hända på 11 år. Jag har lärt mig så mycket av honom och hoppas att jag även lärt honom en del under dessa år också. Tusentals fina minnen har vi skapat tillsammans och hårda stunder har vi tagit oss igenom ihop. Mycket har vi hunnit
med att gå igenom tillsammans och tidigare tyckte jag bara att "kärleken övervinner allt" var ett fånigt citat som folk slängde sig med. Men efter 11år tillsammans med denna man kan jag stolt säga att vi är ett
livs levande tecken på att kärleken faktiskt övervinner allt, det vet vi.
För exakt ett år sedan överraskade han mig genom att bjuda med mig till sälen för slalom och hotellövernattning. Efter några timmar i backen så slog vi oss ner för att fika, efter att ha letat upp det "perfekta fikastället"
som Jack så fint kallade det och då går han ner på knä framför mig och frågar om jag vill dela resten av mitt liv med honom och bli hans fru. Vad jag svarade vet vi ju redan och om mindre än 2 veckor har vi varit gifta i ett halvår! Finns
ingen jag hellre vill bli gammal tillsammans med än dig Jack tack för att just du finns vid min sida ♡
Förmiddagsfikan
December är gottemånaden delux! Massor av extra tillfällen för att bara umgås och fika/äta mat tillsammans, jag älskar det! Igår var vi bjudna på adventsfika hos svärföräldrarna och idag passade jag & Mille på att ta en förmiddagsfika i solen.
Inget fikastopp här inte!
Vår fikavy hemma på gården i förmiddags♡
Gammelmormors hemmagjorda saft är en riktig höjdare, speciellt tillsammans med ett par pepparkakor!
Vi skickade iväg ett mms till en avundsjuk pappa på jobbet. Det får nog minsann bli en skotertur med picnic till helgen igen, om vädret tillåter.
Man blir lite extra varm inombords när man får fylla på energi med sånahär enkla men ack så värdefulla vardagsminnen ♡
Det naturliga lugnet
"Det är bäst att passa på" tänkte jag, när jag började springa runt som en galning här hemma på gården för att fota det vita, vackra täcket som lagt sig på allt här hemma.
Och tur var väl det, för när vi vaknade imorse så var det plusgrader och snön hade ramlat av träden, smält samman till ett enda stort tungt snöskare. Detta foto ovan tog jag igår , när vi var ute och åkte bob, och imorse var det
helt tomt på snö uppe på torkvindan. Men man får vara glad för det lilla, för än är det ju faktiskt vitt, bara lite mindre vitt än igår.
Jag dukade upp fåglarnas julbord igår, hang upp havrekärve på vår gärdesgård.
Får se om det blir våra fyrbenta vänner, rådjuren, som får sig lite gott, eller om fåglarna faktiskt hinner före.
Vintern är magisk, när det verkligen får vara vinter. När hela världen täcks av snö så är det som ett lugn sjunker in. Vi var ute och rullade snölyktor och skottade häromkvällen när det kom ner några flingor, det hade hunnir bli mörkt ute och flera
decimeter orörd snö låg runt huset. Då snackar vi lugn. Snön liksom isolerar allt oväsen också. Nu hoppas vi på lite ny påfyllning av vitt guld.
