I skrivande stund (20:01) så är det fortfarande ljust ute. Wow så fantastiskt skönt, lugnande och välbehövligt. Plötsligt får vi flera timmar längre dagar. Plötsligt känns det mer naturligt att vara utomhus och greja tills klockan är långt in på kvällen. Det är vår och vi har det allra gosigaste och ljuvligaste tid precis just nu framför oss. Skön känsla. Säsong "Mini Gråbo på glänt " är nu även igång! Under hela helgen har vi öppnat upp lekstugan för lek, dörren på glänt och Minelle plockar in och ut med fikat på den lilla altanen. 

 

 

 Granriset byttes ut mot de blommande pelargonerna (oja tvära kast, inget mellanting!), de små trädgårdmöblerna intar plats på minialtanen och ingen är lyckligare än Minelleskling. Fick hon så skulle hon nog flytta ut. Hon har längtat hela vintern.

 

 

Nu har hon även upptäckt kassa-apparaten som gammelfarmor fyndade åt barnen på loppis förra sommaren. Så nu vet vi ju vem som kommer sköta glassförsäljningen i Gråbo kiosken i sommar. Kanske inte blir de billigaste glassarna (så som hon slår på knapparna) men nog de godaste. 

 

...och med bästa fikautsikten!

 

 

Så många timmar jag redan hunnit sitta på dessa (liiite för små för en mammarumpa) stolar och njutit av en och annan träglass, luftkaffe och tygtårta. Jag och Jack blir så bortskämda och servade av barnen i dessa stolar. Njuuuuter. Av alla projekt och renoveringar vi gjort är dett lilla minihus (inkl kiosk och altan) det absolut bästa. Barnen är bara 4,5 och 1,5 år gamla och de har redan hunnit ha så himla roligt och timmar av lek i MiniGråbo. I sommar ska vi ha grillkväll, kräftfest, kalas och en massa roligt här, tjohooo som jag ser fram emot det ♡

 

 

Fantasi är viktigare än kunskap, sa en smart grabb med ständig morgonrufs (A.Einstein) en gång i tiden. Håller med, allmänbildning i all ära men ärligt talat - det här med nämnare, täljare, hårda och mjuka vokaler. Överkurs. Har nog aldrig riktigt fått användning av att kunna vad som är vad. Fantasin däremot och förmågan att kunna föreställa och skapa har varit både en rolig hobby och ibland överlevnad i alla mina levda dagar.

 

 

 

 

Man skulle kunna säga att skapande för mig handlar om överlevnad hela dagarna, eftersom det är mitt jobb, mitt levebröd. För att få in pengar så måste jag få ideer och skapa, absolut inte mig emot! Faktiskt bästa tänkbara! Eftersom det råkar vara det jag är bra på och tycker är det roligaste som finns.  

 

 

Man kanske kan tro att jag blir less på det skapande och inte vill skapa mer än i jobbet men icke! Har alltid något "projekt" även vid sidan av. Senare färdigställda är ett par pappersburkar som jag tyckte kunde komma till nytta! Så vad kan man skapa av det? 

 

 

Trummor! Följde en guide på CChobbys hemsida. Den lilla trumman färdig, bara den stora kvar nu! Så fin detalj och förvaring inne i barnens lekrum. Nästan färdigställt...

I maj är det 6 år sen vi flyttade in i vårt älskade hus. Vi har nog varit och petat in en list, tapetserat en vägg eller målat ett hörn i varje liten vrå i vår Villa Gråbo, endel rum är t.om inne på sin tredje renovering, inte alls rastlösa människor, hehe. Köket var ju ett av de rum som vi renoverade först av alla och är fortfarande så nöjda med det. Förutom den där lilla lilla detaljen som bara skulle vara "sålänge" ett litet tag ni vet.. Jag avskyr ordet, ryser i hela ryggrade. Sålänge. Det där sålänge blev nästan 5 år....

 

 

...Tills jag en helt vanlig onsdag förmiddag, sisådär vid 10:30-tiden står och sköljer en gryta och tänker "undrar om de där kakelplattorna sitter fast hårt, eller om de faktiskt bara ramlar i näven när man börjar bryta i de?"

 

 

10 minuter senare ligger halva kakelväggen på diskbänken. De första 5 plattorna ramlade i näven på mig, men de anra bröt jag lös med en skruvmejsel. Skickade ett mms till Jack "Ojdå, skulle bara pilla lite..." haha. Han blir inte längre förvånad över nått. Kanske borde jobba lite på impulskontrellen. Eller nä, samlade ju för tusan mod i nästan 5 år för att börja bryta i första plattan. 

 

 

Så nu, 5år senare har "såläge-kaklet" bytts ut till pärlspont och JA! Så himla mycket bättre och så snabbt fixat (tack till min älskade man för både tålamod och dina snickerikunskaper! PUSS♡) att man än en gång kan konstatera att det där ordet som man slänger sig med (sålänge) är bara att skrota. 

 

 

Vi var inne på att byta ut vår diskoho i aluminium mot en nedsänkt porslinsho, men denna känns mer praktisk. Det är gansla ofta jag slänger mig med jordiga krukor, kladdiga haklappar eller nymålade grejer att det faktiskt bara kändes dumt att byta ut den. 

 

 

Jag är tillbaka. Nu bloggar jag på min gamla, älskade lilla skötebarnsblogg, igen. Fast under helt vanliga adressen www.villagrabo.se, för att inte göra det avancerat. Alltså för er, endast designen som är annorlunda, men med arkiv ända tillbaka till 2011. En flytt från tidigare bloggen är under process, så att arkivet mellan Juni 2016 - Mars 2020 kommer med också. 

 

När jag och Jack låg nedbäddade i soffan och bläddrade och scrollade bland gamla minnen på denna blogg igårkväll så kände jag hur jag tappat bort det riktigt roliga med att blogga och tappat Malin-nischen efter vägens gång. Att jag nästan fått krystat fram (vad jag tror ska vara) intressanta inlägg. Jag har influerats alldeles för mycket av influensers på senaste tiden att jag nästan glömt bort vart allt startade, på denna blogg, 2011. 9 år sedan. Jag minns fortfarande allra första inlägget. Bara sådär direkt fångat ur vardagen. Här har jag skrivit om de allra största och minsta händelserna i livet, från mitt perspektiv, ingen annans. Med grunden i fotografi och skapande. Mina allra käraste intressen sen måååånga år tillbaka. Så fint att få fånga dagarna med foton, att se och minnas tillbaka på. Och att blicka tillbaka i bloggen inspirerade mig väldigt mycket. Det jag då tyckte bara var mitt egna trams inser jag ju nu, att det faktiskt är väldigt välgjort och inspirerande. Och att lilla jag hade sponsrade, betalda inlägg så tidigt som 2013 (?!) hallå, vem försöker jag lura, jag var ju blogg-queen på den tiden!

 

Men jisses. Mycket rosa och gulligull på denna blogg ändå? Nu är jag ju ändå 27, kan man ha de så då? Ja, för tänk det kan man. Jag lovade ju mig själv det alldeles nyss. Malin-nischen ska finnas där. Och jag gillar ju rosa gulligull. 

 

Känns som att komma hem. Hoppas ni vill kika in här och hälsa här då och då!

Första riktiga jobbveckan och förskoleveckan för min lilla stora flickebebis är avklarad, kommentar på detta?

För Minelle - No biggie!

 För mig - sentimental hönsmamma. 

Jag jobbar ju numera hemifrån till 100% och är van att haft min vapendragare vid min sida 24/7 ända sen hon bara var en liten grodd i magen. Hon har älskat det, jag har älskat det.

Därför var första dagen nästintill outhärdlig. Hon har som tur var tagit väldigt enkelt på hela förskolegrejen, vinkat glatt vid lämning och verkar trivas som fisken i vattnet! Men jag däremot. När jag svängde in på gården var det så himla tomt i baksätet, där det annars brukar sitta en liten donna och "diskutera" glatt med mig. När jag släppte ut honorna så stod det ingen övertaggad (vaaarje gång!) Minelle som hälsar de välkommen en efter en "heeej pippin!". Det var så otroligt tomt. 

Det enda var att liksom köra igång att jobba direkt! För att fokusera på något. Och vips så flög ju timmarna. Herregud vad jag hinner med att röja undan massor av jobb på de timmarna, så skönt! Det är guld att ha timmarna med barnen och Jack på eftermiddagen utan att behöva bolla jobb och gos emellan, utan numera bara kan ägna mig åt gos när de är hemma. 

Idag har hela förmiddagen gått åt till att fota produktfoton, så nu på eftermiddagen unnade jag mig en förmån som egenföretagare, som jag liksom inte riktigt utnyttjat till fullo än, jag tog med mig en kopp kaffe, en bit mörk choklad och satte mig i soffan med paddan för att redigera foton. Wow. Just ja, det är såhär en lugn stund känns, så skönt. I en liten stund till, tills abstinensen efter barnen sätter in! 

Ni föräldrar vet antagligen precis vad jag pratar om ❤

 

Det är som en blandning av när man som barn (okejdå, ja även nu i vuxen ålder...) gick till affären på lördagarna för att få gå loss bland alla godbitar i lösgodisavdelningen, och äggjakten på påsk, man vet liksom inte exakt vad för fynd man kommer att göra, men att det finns massa roligt att gotta sig bland. Loppis. Second hand. 

 

 

Det var länge sedan nu, och oj vad jag saknat det. Jag hade ingen plan när jag gick in, men kom ändå ut med en fyllld ICA-pappåse, för 200 riksdaler! Kände mig nästan brottslig. 

 

 

Ni skulle ha sett mig, när jag släpade med min pappkasse till köket och försiktigt packade upp kopp för kopp ur sitt knöckliga tidningspapper och visade Jack mina fynd...

"Tänk dig en sommarfika ute på altan, med nybakta bullar och lite kaffe i dessa" då fångade jag hans intresse direkt! Tur att han också kan få användning för mina koppfynd!

 

 

Var bara tvungen att köpa denna otroliga kaffe (te?) kanna, så var det visst ett helt set som ingick med bl.a kastrull, burk och små kannor med väldigt långt skaft, någon som har en aning om vad de ska användas till? (två bilder upp)

 

 

Jag är svag för snirkliga detaljer, som ni kan se. Titta på kastrullens botten, så fin och välgjord. och tårtspadens skaft, så fint så fint!