Blogg
kristallklara dagar
Vi fick några kristallklara dagar strax efter julafton. Gnistrande minusgrader och glittrande sol. Man hade nästan glömt hur livet kunde kännas med lite sol på näsan. Underbart.
Vi rotade fram såpbubblorna längst in i köksskåpet. Nu skulle vi äntligen få prova experiment bubblor i minusgrader! Och vilken succé hörni, lika mycket för de små som stora i familjen. Frös så vackert till tunn is efter att de nått marken.
Hur gullig fotomodell med bästa såpbubble-kinderna ?
Bamsebubblorna gav som lovat bamsestora bubblor, och bamse-många!
Snart når 2020 sitt slut och är det något jag önskar mig mer 2021 så är det sol. Och hälsa i behåll för alla nära och kära såklart. För att få njuta av dagar likt dessa är ovärdeligt. Och att dessutom kunna festa till det med något så enkelt som en flaska med såpbubblor.
Återbruk av adventskalender 2.0 efter julhelgen / DIY
Minns ni, den vackraste adventskalenderna av de alla?. Alldeles för vacker för att bara katsas i återvinningen efter julhelgernas slut. Därför pillade jag bort framsidan med de öppnade luckorna och trollade fram målningen i sin helhet.
Sen började skattjakten i våra kattvindar, jakten på en passande ram...
Och där, i högen av gamla tavlor som prydde farmor och farfars bar när de bodde här, så fann jag den perfekta brunbetsade träramen. Passade utmärkt in i den mörkbruna nyansen vi har på detaljer i sovrummet. Återbruk när den är som enklast, och bäst!
Julen 2020
Hej och god fortsättning kära ni!
Nu var det ett tag sen sist och julen har till och med hunnit passera. Jag är så himlans nöjd med vår jul och hur klyschigt det än må låta så är jag allra gladast över att bara fått fira den tillsammans. Livet tog en tvär vändning i början av december och pappan i huset skrämde oss rejält och allt vad som heter julstök blev satt på total paus. Att han tillfrisknade såpass att han kunde kom hem till oss innan jul blev den bästa klappen.
Sen blev det en lugn och ooootrolig mysig jul. På julaftonens förmiddag var vi på coronasäkert 50-årskalas för mamma. Närmsta släkten träffades ute vid deras grillplats på gården. Sol och minusgrader, vilken fullträff! Glöggkannan på grillgallret och en tårtbit på det.
Senare fortsatte både 50-årsfirande och julen hemma hos oss. Tomten kom och lämnade över julklappar till barnen på verandan. Kvällen fortsatte med bygge av bilbana, jakten efter batterier på nattöppna Statoil och efter barnnattning hanns det även med en skål för fördelsedagsbarnet med ett glas bubbel!
På juldagen laddade vi om för nästa julfirande hemma hos svärisarna tillsammans med kusinerna, braksuccé no. 2!
Åh, jag har haft en sån mysig julhelg med alla våra käraste. Så glad att vi faktiskt fick ta del av den, med tanke på både coronan och hur vårat liv såg ut bara för dryga veckan sedan.
Jag hoppas att du också haft en fin julhelg, oavsett hur du firat ♥
Julpyssel med tapetprov
De hemmapysslade julstjärnorna trendar på sociala medier. Jag är självfallet en av de pysslande! Det bli alltid någon ny hemmapysslad stjärna varje år för min del. Någon som minns mina julpysslade stjärnor från förra året? Där något nytt växte fram när ögonmåttet svek? Inte? Klicka här för att läsa!
I år var jag t.om. väl planerad och köpte hem ett tapetprov, för att använda till pysslet. "Poppies for Marlene" i ljuvt gräddiga toner.
Jag tänkte visa en liten guide hur man viker de små stjärnorna. Det blev nästan beroendeframkallande när man satt igång, så roliga att göra! Går ju såklart att variera storleken hur man vill. Jag är sugen på att prova en stor variant också.
Såhär gick jag tillväga för att vika pappersstjärnor:
Limpistol rekomenderas!
Steg 1. Klipp en fyrkant i valfri storlek, vik den från kant till kant samt spets till spets, så det blir vikmärken på diagonalen och på mitten av fyrkanten.
2. Klipp små jack på varje långsida av stjärnan och vik in stjärnans kanter mot varandra så det skapas små spetsar.
3. Limma spetsarna lite omlott varann, så de sitter på plats. Gör ytterligare en likadan fyrkant med samma process och limma sedan fast de två med varandra, så bildas en stjärna.
Väldigt enkla och väldigt söta! Det blir så fint när man gör lite mer mängd och hänger upp i fönstret, ett alternativ till traditionella ljusstakar. Eller varför inte i julgranen?
Godistjuven Minelle Rebell
En blandning av modiga Pippi, en aning kaxighet och självförtroende likt Lotta på bråkmakargatan och påhittig som Lisabeth i Madicken som pillar in en och annan ärta i näsan. Så skulle man kort och gott kunna summera Minelle.
Är hon sugen på godis då klättrar hon på skåpluckorna, upp till godisstället och tar godis. Vill hon inte ha skor en morgon då går hon barfota i skarnet ut till bilen (trots minusgrader). Hittar hon en penna och tycker att soffan ska vara randig istället för beige, ja då målar hon soffan. Det är många gånger hon har sin otroligt söta charm att tacka, för visst gör hon oss gråhårig i förtid, men hon livar upp vår vardag och ger oss många härliga skratt.
Jag älskar att hon har lite (läs:mycket) riv i sig och otroligt mycket vilja. Ingen sätter sig på henne inte. Jag hoppas att hon fortsätter vara likt vår 2 åriga Minelle-rebell hela livet. Världen behöver fler sådana ♥
Skräckinjagande vackert
(inlägget innehåller en klickbar reklamlänk till ekobarn.se länst ner i inlägget)
I verkliga livet avskyr jag både hav och båtar. Att placera mig i hytten på ett kryssningsfartyg vore rena tortyren. Tacka vetja träekan hemma i sjön, där kan jag tillbringa flera timmar, men när det kommer till större fartyg eller hav, nej nej nej, då sparkar klaustrofobin i mig bakut!
Och havet. Mörkt, mystiskt och djupt. Man har ingen aning om vad som lurar en bit ner. Valar större än skyskrapor, för mig obegripligt att folk vill dyka i deras revir?!
Därför är jag själv så förvånad över att jag föll pladask för denna postern...
Kanske är det just för att Mrs Mighetto (de som målad den) fångat just den mystiken som skrämmer mig, på ett så vackert sätt. Valen ser lite vänlig ut och båten inte så alls skräckinjagande som de alltid ser ut i mina tankar.
Kanske är det någon slags KBT jag utsätter mig för, när jag planerar att rama in den i en mörk ram, med gulnad gammal passepartout kring och hänga på vardagsrumsväggen. Den är bara så fin! Alla detaljer som dyker upp desto mer man tittar på den. Luftbubblorna i havet. Skuggorna av vimplar i seglet. Vågorna på havets yta.
Med ett julnaket Mini Gråbo och kli i fingrarna....
Jag har ju gått all in på julpyntet i år. Det är nästa ännu roligare att julpynta hus i miniformat. Likt Mini Gråbo. Vår älskade lekstuga. Jag tog dessa bilder i fredags, när Minelle och jag rekade inför julpyntandet! Det blir bra att fixa i början av nästa vecka tänkte vi. Icke!... tyckte bacillen som totaldäckade mig senare på fredagkväll!
Sängliggande och kli i fingrarna. Men då blir det mer tid för eftertanke. "Planerandet är halva nöjet" brukar man säga, undrar om det gäller julpyntandet också?
Vi har små miniadventsljustakar som ska upp i varje fönster, så mysigt att se det lysa där nere i stugan när man ska gå och natta hönorna på kvällen. Kiosken tänkte jag klä in i lite granris och fästa en ljusslinga runt. Sen måste jag ju göra en liten skylt "Milton & Minelles julmarknad" att hänga upp, önskan vore lite glöggmingel och lussekatter med nära och kära framöver, vi får väl se om vi kan göra kiosken corona-säkrad. Och en liten gran, såklart, som vi knycker från gammelfarfars marker.
Återkommer med bilder så fort jag är på benen igen och får möjlighet att strössla lite julmagi över Mini Gråbo!
Pass på! Vinter är här!
Feber, huvudet fullt av snuva och ett vitt täcke av snö. Tusan också, varför skulle jag bli sjuk just idag? När vintern för en gång skull tittar förbi. Prognosen visar dessutom att den endast är här på snabbvisit. Och julkorten! Vad gör vi med de? Våga-vägra-höst-slask-novembermörka-julkort!
Jag har en plan, utbrister min käre man...Jag springer ut, stället kälke, fäll och julgran på plats. Hämtar barnen, springer ut och sätter de fint på plats så kommer du efter med kameran.
Lite likt filmen Snowroller, med familjen vid kortautomaten. In! Ut! In! Ut, ni vet? Haha!
Allt gick enligt planerna. Tills vår lilla trotsiga 5 åring absolut inte ville ta några bilder just då. Varför? Näää, ingen speciell anledning, bara inte j u s t n u, förstår ni. Så Minelle fick agera fotomodell själv en stund, tills brorsan mjuknade upp lite.
Sådärja. Vilket teamwork. Många härliga bilder blev det. Barnen fick ett varsitt kinderägg för "besväret" och sjukling-mamman fick sig en tupplur på kökssoffan efteråt. Alla nöjda och glada. Brilliant idé papsen! Nu slipper vi gråta floder när snön töar bort.
24 + 1 chanser till att vara extra snäll
Den broderade väggbonaden med tomten i korsstygn, med 24 små klappar hängande i snören. Luktsudd, kinderägg och småplock. Det är ungefär så min senaste upplevelse av julkalender ser ut. Varje morgon sprang man dit och slet upp den lilla klappen, lycka.
Nu har man förflyttat den lyckan till att få ordna kalendrar åt sina egna barn. Att få se samma lycka som man själv minns, en överraskning varje dag (!) i december, fram till julafton. Men så i år fick jag mig en egen igen. Inte den broderade tomten, men något annat handgjort och otroligt vacker. Mina favoriter, Mrs Mighettos och deras snällkalender.
De har i år designat Friends snällkalender som utmanar och uppmanar att göra något snällt varje dag fram till julafton. 24 chanser till att vara extra snäll innan jul. Och en extra chans såklart, genom att köpa själva kalendern, eftersom 40 kr av varje såld kalender går till Friends arbete mot mobbning.
Så himla bra grej.
Och min man var dubbelt så snäll, eftersom han vet vad nördig jag är på Mrs Mighettos prints, så kan köpte 2, en att öppna och en att sätta upp på väggen. För jag menar titta på den, vacker som en tavla!
Ska vi på utflykt? Hemma?
"Åh mamma, ska vi få fika?"
Sa Milton med en exhalterad röst, när jag misstänksamt smög fram festis på köksbänken.
"Åh, ska vi på utflykt?!" I, ett snäpp, äääännu mer exhalterad röst, när jag bär fram picknick-korgen.
När jag sen lägger i korvbrödet...
MINELLE!!! KOM!!! Vi ut och GRILLA!!!
Japp, vi gjorde en liten utflykt på vår egna gård. Såna där grejer som man oftast spar till helgen. Att packa picknikkorgen för att grilla i grillplatsen. Men att ta lunchen ute, grilla korv och marshmallows i överflöd, till lunch,
kändes självklart när solen lyste och jag & barnen var lediga tillsammans, trots att det var "vanlig vardag".
Så. himla. skönt.
Det lilla, som gör det stora. Att de sen sekunden senare hamnade i konflikt om vem som skulle bära in korgen, öppna dörren först, lägga mössan längst till höger och gå precis där den andra tänk gå, på samma sekund... ja det är en annan sak (ja, det
är en riktig syskon-bråkig-period just nu...) Vi hade en mysig timme vid brasan, helt sams sådan ♡
Nu lägger vi i nästa växel!
Jag som tyckte att jag låg så i framkant, jag börjar inse att november är snart förbi och december är kring hörnet. I år vill jag ha jul i varje rum här hemma, julmagin ska riktigt osa när man kliver innanför tröskeln. Vi (jag & Milton, de störtsa julfreaksen här hemma) är på god väg, men ljusstakar, stjärnor och julgranen ligger fortfarande och väntar på oss..
"Hey ho, det tramper oppå taket
Hey ho, nissen er tilbake"
Hey ho, nissen er tilbake"
Den norska dängan har blivit en julklassiker här hemma.
Och favoriten. Skogspyntet. En liten gran, en lingonkrans, kottar eller annat guld man funnit i skogen. Det kanske är det allra bästa julpyntet, som faktiskt skapar den största julkänslan. För sig mig något som är mer jul en en doftande julgran, klädd i ljus och blanka kulor?
Mailegnissarna ligger tätt efter täten. Det har blivit en tradition att köpa en ny för varje år.
Och det hemmapysslade. Denna apelsingirlang gjorde jag för två jular sedan. Tänk att det inte frestat mössen på kattvinden.
DIY - Höga golvsocklar
Om ni hade frågat mig för 5 år sedan, om jag ville måla grönt hemma så hade jag antagligen fnissat och sagt att det kommer aaaaldrig att ske hemma hos mig! Men är det något man lär sig när man blir äldre och mer vis, så är det att uttrycket " man ska aldrig säga aldrig" faktiskt inte bara är en klyscha! Nu har jag inte bara gröna väggar, grön fåtölj, grönt skåp utan nu även gröna golsocklar, höga sådana!
...som vi gjort själva! Att vi älskar DIY är ju ingen nyhet! Och dessa var inte svåra att få till!
Ja, vi jobbar gärna i trånga utrymmen och i dåligt ljus, haha. Eller så är det bara så att de flesta projekt görs när barnen lagt sig och att vi inte orkar möblera om bara för att sätta upp "några fjuttiga lister"...Pffff, tji fick vi när vi skulle fäktas för att ta oss in och ut med en list på 3m 40 cm, när det skulle sågas och måttas in. Jaja, allt ska inte vara enkelt i livet.
Vi har alltså satt en hög golvlist (våran är 145mm) längst med golvet och lite högre upp en bröstlist, sen målade jag alltihop! lister samt utrymmet emellan dem förvandlades gröna!
Jag gillar kontrasten av de kalkmatta gröna väggarna mot den högblanka sockeln. Mycket gör så lite, visst?
Kökets svarta hjärta
Visst får man stolt titulera sig som ung tant när man blir sådär pirrigt glad över en ny spis? Men det är ju inte vilken vanlig tråkig vitvara som helst, nänä, det är nämligen drömspisen som jag sucktat över i åratal. En oförsämt snygg sådan.
Jag älskar detaljerna. Dessa antikklädda vreden och den kurviga ugnsluckan. inbyggd liten klocka/timer. Och svart. Och vet ni vad? Den är fullt fungerande också, blixtsnabb matlagning och baklagning! Bara som att snacka om vardagslyx att kunna avända 4 fullt fungerande plattor, efter en tid (läs alldleles för lång tid) med endast 2,5 fungerande.... Ja, tillslut blir man hemmablind.
Premiärmiddagen blev fläskfilé och pommesfrites. Vår förra ugn tog extremt lång tid för att värmas upp, men denna gång, då fick vi t.om äta lite svartbrända pommes. Gammal vana att inte ens behöva ställa timer för att tillagningsprocessen tar tid. Lång tid. Men varmluftsugn, LYX!
Och idag provade Jack & barnen att baka i den, en glutenfri sockerkaka! Fika på nolltid, man måste ju bara älska den investeringen i livet!
Ssssh, skräm inte Nissen!
(inlägget innehåller en Adlink till det lilla advetskalenderhuset som jag tipsar om länst ner i inlägget)
Om jag kallade mig galen i jul innan jag blev mamma så är jag spritt-språngande-jul-hallabandola-galen nu när jag har två små mini-me att dela denna högtid med. Man får leva ut julmagin på ett helt annat sätt. Tomten med flygande renar är plötsligt verklighet igen. Att adressera brev med "Nordpolen" innehållande önskelistor. Att dricka varm O´boy, mysa med tända ljus, klädd i pyjamas och med julkalendern på TV kyliga mornar. Att lyssna efter tomtesteg på taket, när han är där och rekar dagarna innan jul. Och längtan. Nedräkningen.
Att hämta ner säcken med julpynt från kattvinden är något Milton frågat efter sen september. När farmor Carina kom med fönsterdekor (klistemärken) med snöstjärnor och tomtar i början av oktober så åkte de upp direkt, inne på hans rum. Jag har mött min överman. Folk tycker att jag är tidig som vill dra igång julmyset i mitten av november.
Kan ni gissa om han blev glad när jag visade honom detta hus? Han har varit framme till vår lilla Nissedörr flertal gånger och viskat att han gärna önskar att Nisse lägger brev till honom där i lådorna, nu under decembermånad.
"...eller kanske något gott, om det är en lördag"
Han har fått för sig att man måste viska till Nissen också, så han skäller på syrran när hon ställer sig precis bredvid honom och försöker upprepa vad han precis sa, men i decibelnivå x100.
" Ssssh, Minelle! Du skrämmer ju Nissen!"
Och det är precis vad jag, eller Nissen då såklart, tänkt göra. Ett litet brev eller hälsning, varje dag från 1:a december, fram till självaste julafton. Kan vara bara ett litet: Hej där!, något busigt eller en liten utmaning... eller kanske något gott. Vem vet?
De må vara bland det gulligaste jag sett i kategori julpynt. De mysiga ljustakarna i fönstren, den fina kransen på dörren, faluröda träfasaden, hela kitet!
En sån där som ska hänga kvar i många år och ge barnen ett nostalgiminne. Tänk när vi plockade fram Nissehuset varje år.
